Ulvus Nancy Drew 7 veckor

Ulvus Tim Fox 7 veckor

Ada, 4 månader hos sin uppfödare Inga Kahlman i Finland

Svenska Utställningschampion Fennican Glada Gladiolus "Ada" blev idag ögonlyst av specialisten vet Björn Ekesten. Ada befanns ha helt friska ögon, inga symtom på ögonbottensjukdom eller katarakt. Det enda som noterades var små naturliga åldersförändringar i glaskroppen.
Ada, som är 8 1/2 år, är ögonlyst u.a i yngre år. Naturligtvis är vi glada åt dagens resultat, inte minst med tanke på hennes ålder och då Ada är stamtik och mor eller mormor till alla valpar som fötts här. Ada har även två söner som gått i avel.
Säga vad man vill om Ada, men hon vet hur man för upp sig! Idag fick hon dessutom en särskild guldstjärna för gott uppförande å klinik...
Ada, vår härliga, festliga hedersgumma!

Tittade på SKV:s valpsida, där fanns de aktuella valpar födda senaste halvåret, 26 hanar och 10 tikar. Man kan bli lite fundersam.Varför är det så stor obalans mellan könen i vår ras? I min egen uppfödning har det hittills på 8 kullar blivit 20 hanar och 13 tikar. Visserligen föds ju fler killar än tjejer inom de flesta djurarter, även oss människor. Men nån ordning får det väl vara. Hos mina tibbar är det lite mer jämnvikt; 4 hanar 5 tikar. Visserligen bara två kullar sen nystarten, men i alla fall... .Kan det vara så att det är just flickfoster hos vgs som resorberas i kombinationer stubb x stubb? Valpar som får stubbsvansanlaget i dubbel uppsättning föds ju aldrig. Har det alltid varit så här? Är det någon som har en teori?Alla? Någon? Ingen? Sundin!

Foto: Kirsi HotanenGrattis till Fennican Champion nr 77!Fina tiken Fennican Glaissa (Laban - Fennican Tiptop Tiramisu) vann sin titel i Hyvinkää endast uttställd 6 gånger.Ägare & uppfödare Inga Kahlman, Finland

Back to civilization, hopefully! Vi har fått TV! Knivskarp bild, en massa nya kanaler och annat njutningsmedel för överklassen. Sitter och försöker ta in huruvida detta bidrar till alltmänt välbefinnande eller ej.

Igår var Hell Day, i varje fall till att börja med. Huset såg ut som Beirut, mycket pga av vädret, tidigare regn har gjort allting smutsigt. Fem hundar och fem valpar galopperar ut och in tio gånger per dag. De rena mattorna har tagit slut, dito filtar & vetbeddar har tagit slut. Tvättmaskin har vi inte haft på tre veckor, smutsvätt överallt. TV:antennsperson skulle komma, valpköpare från Lång-Bort-Istan skulle komma. Tvättmaskinsperson skulle komma. Yours Truly hade drabbats av Montesumas Hämnd, någon opasslighet i skrinet. Vacklade runt som en blek groda i mina patetiska försök att bringa reda i tillvaron.
Antennkillen klättrade upp på vårt tak, skruvade och vred, klättrade ner, stegen svajade, jag blundade. Mer skruvande i TV-rummet, och si - varde ljus!
Valptittarna dök upp och var underbara, precis som sådana är som har haft en liten tibetansk spaniel, en högt älskad hund, och som nu letar efter efterträdaren. Befanns att jag fött upp farmor till förra hunden 1984. Sånt är kul! Världen är liten...
Gjorde oss beredda att återinträda i civilisationen, dvs kolla på TV-programmen. Det utföll inte helt väl. Ett halvår utan TV är ett mentalt reningsbad. Efter 15 minuter började jag faktiskt må lite illa. Är van vid vår gamla jord-TV med behagligt suddig bild. Nu var allt skoningslöst avslöjande, det gick att se minsta näshår hos personerna i rutan. Usch! Samma gamla ljugande politiker, hycklade makthavare, medietränade VD:ar, vi-som-vill-oppare, soff-och-trams-program. Tittade på Rapport och stänge sen av. TV kräver nog en viss tillvänjning...

En nyhetsbild stannar dock kvar. En medelålders kvinna, som det var synd om på något vis; vårdbiträde, sjukskriven/arbetslös? Fick iaf svårt att få ihop det med klena ersättningsnivåer i de s.k trygghetssystemen. Kvinnan visade sitt skafferi, köpte bara billigaste födoämnena, framhölls det. På hyllorna syntes endast typ pulvermos, snabbmakaroner, pås-såser och chips. Om man petade i sig slikt skulle vem som helst få 20 kilos övervikt och bobbor i ansiktet.

Foto: Bitte Sjö Svensson

Vackra och kloka västgötaspetsen Ella-Bella, mor till nyblivne Champion Sänningegårdens Dizel Ask, har presenterat nya små guldklimpar! Ett helt fotbollslag visade det sig. Det blev 10 välbehållna grå valpar, 7 pojkar och 3 flickor, de flesta med långa svansar.
Pappa är snart 10-årige Skarsjötorps Anton, som till vardags jobbar som vallhund på Dommarsätter i Värmland. Anton är en trevlig vovve, duktig på många sätt... Tävlat framgångsrikt i lydnad upp till klass 3, gått hemvärnsutbildning, tävlat i öppen klass på fårvallning med 85 poäng och har två cert på utställning. Tala om mångsidighet!

Grattis Bitte till den fina kullen och lycka till med Sänningegårdens små "ängsblomster"!

Den nya tvättmaskinen tvättar inte, grrr... och inte sköljer den eller centrifugerar. Jag skulle lika gärna lägga smutstvätten i en hink, hälla på vatten och tvättmedel, röra om och ta upp tvätten. Inget är rent, allt är (lika) smutsigt. Blä! Värsta tänkbara tid på året dessutom, behöver tvätta mattor och överkast, för att inte tala om hundarnas (valparnas!) vetbeddar. Det blir att hanka sig fram med "handtvätt" och inget torkar i den höga luftfuktigheten. Morr... Har reklamerat på garantin, serviceperson ska dyka upp. Närdå? I morgon? Nästa vecka? Om en månad...?
Men allt kunde vara värre, MYCKET värre. Med tanke på den osannorlika kedjereaktion av olyckor som vi drabbades av de senaste åren, är en sketen tvättmaskin rena barnleken. Det är ju sådant som gör livet så intressant. Man har ju liksom en hel del att jämföra med...

Under en utdragen mardröm skedde i rask takt följande dyrbara missöden i vårt hem. Brunnen vattenpump, spruckna rör, utan vatten i en månad, uppgrävd tomt, sättningar i huset, takläcka, översvämming, hela övervåningen förstörd, mögliga tapeter, garderober och linneskåp, soteld, murning av skorsten, etc. Det fanns ett svart hål i vår tillvaro och där hälldes i strid ström pengar, mycket stora belopp visade det sig.
Under tiden fick lilla ja någon slags smärtsam låsning i korsryggen, ischias, domnat ben, högt blodtryck och som följd därav noll kondis. Jag minns med fasa denna tid då minsta kroppsrörelse gjorde satans så ont, all verksamhet måste planeras som gällde det att evakuera en stad. Knyta skosnörena kunde ta 10 minuter, gå ut med soppåsen krävde flera vilopauser. Men även den djupaste förtvivlan kommer till vägs ände (inte illa!). Vi betade av ett elände i taget, med myrsteg gick det och huset började bli beboligt igen. Hoppet steg som lyftade fasaner... (skickligt!)
Under den här besvärliga tiden fick vi massor med stöd och även handfast hjälp från våra närmaste. Tack så mycket!
Ljusglimtar i tillvaron var (är!) annars djuren; våra vackra små ponnyer, hundarna, ett par fina valpkullar, samt inte minst förvärvet av en underbar vovve och kompis, Ch Westorps Jack Mc Call och allt gott han förde med för egen del och hans barn.
Det var små skimrande laguner i en ocean av elände (lysande!). Dessutom nya trevliga hundbekanta och vänner som gjorde tillvaron rolig och arbetet med västgötaspetsarna meningsfullt (tack Annika!).
Så där i efterhand och som jämförelse blev det inte så tokigt till slut!
Amen.