Här är alla vi små deckare ute på spaning för första gången. Imorgon är vi fem veckor och kan massor! Det var jättespännande ute och sen blev vi väldigt trötta!

Nu när pållarna är borta på grönbete och fölkollo, så tog Yours Truly ett djupt andetag och tog tag i ett annat hästjobb, nämligen skura väggarna i trapphuset. Ifs en tacksam uppgift ety alla förändringar är till det bättre. Då det är ett 100-årigt hus med gammalt material måste det skuras på gammalt vis, något annat gives icke! Det är ett förfärligt slit...
Varför byggde folk trapphus? Förmodligen för att arbetskraften förr var tillgänglig (och gratis?). Kära unga generation, ni som drömmer om torpet alt den gamla gården, inse att ni måste komma överens om vem som ska skura alla patinerade ytor, som ingår i köpet.
Alltså, man tager en panelborste (fråga i färghandeln, köpvarusen har inte en aning om vad ni dillar om), en hink med varmt såpvatten och en hink med rent vatten plus skurtrasa. Sen är det bara att sätta igång! Obs byt vatten ofta, annars suddar man bara omkring smutsen. Sen när det hele är klart, då kan man glädjas åt skinande rena paneler plus den ljuva såpdoften!

Vi har haft en surprise visit! Ett par valpköpare, som hade vägarna förbi, dök upp utan förvarning! Yours Truly stod i "rök och damm" eller rättare, med skurhinken i högsta hugg och såg ut därefter. Överraskningsbesök är det värsta jag vet... Jag menar, man vill ju ordna till anletsdragen... Men det gjorde inte så mycket, för det var inte mig folket skulle titta på. Föräldrar och släktingar förevisades och höll hov, och bebisarna, ja, ingen kan säga annat än att de är sanslöst söta och välskapta. Få se om lille Troy, i mitten på bilden, lyckades charma till sig en ny matte? Återbesök under mer ordnade former nästa vecka. Femveckorskort på alla små deckare utlovas i slutet av denna vecka!

Har just konstaterat att den nya tvättmaskinen inte tvättar lika bra som förgångare, trots fler knappar och finesser. Det finns tvättmedelsrester kvar i tvätten, ibland även synlig smuts. Jag vet att den inte är dyraste värstingssorten, som försäljaren sa var "mer maskin för pengarna". Men jag vill ha en TVÄTTmaskin, inte bara en fin maskin.
Allt nytt behöver inte nödvändigtvis vara till det bättre.
Som nu SKV:s nya hemsida. Jag får inte fram undermenyerna hur jag än beter mig. Menyn till vänster kommer upp, Ok, men när jag knappar på någon av rubrikarna händer inget. Any solution?

Nu är vi gott och väl inne på årets sista kvartal - so far so good!





Hösten är definitivt här, snart står vintern för dörren. Känner oss bättre rustade än de senaste 5 åren. Hittills har allting långsamt gått oss väl i händer.





Först och främst har vi och familjen fått vara friska, ja, tom friskare än tidigare. Hur jag tidigare år lyckades stappla runt i mitt ekorrhjul med svår ischias, låsning i korsryggen, domnat ben, ryggskjut, högt blodtryck och kondis som en 90-åring, det är en gåta. Nu skjuter man ur sängen som en känguru och det finns ingenting som Yours Truly kunde göra för 40 år sedan som jag inte kan idag. Släkt och barn med familjer är snälla och glada, ja, allt är trevligt och bra på den fronten.





Tävlingsmässigt har det varit hurra - Jack blev champion lätt som en plätt och hans barn visar framtassarna, senast Flinga som tog cert i söndags. Tack alla som grattat! Lyckokastet Gunvald är duktig på så många sätt, 3 gånger BIR-valp och flera BIG- och BIS-placeringar. Den valpkurs som vi gick i våras var ren glädje från början till slut. En blygsam nystart på tibetansk spaniel föll väl ut. Black&tan hanvalpen Adrian ur första kullen blev BIS-valp på TS-specialen, senare fick han och systern Pandora CK i juniorklass. Deras pappa Pigge, som bodde hos oss under sitt första år, tog sitt andra cert. Marinas vackra Emma fortsätter att skörda framgångar och benämns nu i kattvärlden som "kändis".





Ett vackert stoföl har vi fått och två fina valpkullar. Hoppas nu bara den goda turen håller i sig. Vaknar ibland med ett ryck i gryningen. En mardröm - parvo, coronavirus eller annan hastigt förlöpande illness? Sjunker tillbaks bland kuddarna, som Sir Väs på julaften. Ah, det är bara Mimmi som utspisar sina valpar! Lyckligt lyssnar jag till det förnöjda smackandet.





Även Huset har skött sig. Intet av detta har har inträffat hittills; frusna ledningar, vattenläcka, soteld, strömavbrott i flera dagar, åsknedslag, datorhaveri, tjall på telefoner. Tidigare har allt detta kunnat drabba oss samma månad, ibland tom samma vecka. Då vet man att man lever! I jämförelse är en havererad tvättmaskin blott ett smärre irriterande avbräck. Bara att köpa nytt!




Även de mobila krafterna tuffar på utan mankemang.





I hundvärlden verkar det mesta vara fridens liljor, till skillnad från hur det såg ut för ett halvår sedan. Förståndig hantering från styrelsen för SKV! Den här gynnsamma utvecklingen för med sig en massa gott. Nya kontakter ges och tas, människor, som tidigare bara vara namn i resultatlistor, visar sig vara högst sympatiska personer. Hjärtligt välkomna ska ni vara allesammans!





Kan man som bonus få hoppas på en ny liten stjärna som ska förljuva tillvaron?





Vi håller tummarna!

Ja! Ulvus Flinga Våröga "Märta" för sina vänner tog sitt första cert på SKK:s utställning i Högbo Bruk! Märta går därmed i pappa Jacks fotspår, han fick sitt första cert på samma plats för två år sedan. Stort grattis till matte Gudrun Lindvall och fina Märta!

Vi är så stolta! Lisbeth, Jack och mamma Ada.

-------
Mera cert! Rapport från Eskilstuna där Marinas fina misse Int Ch Ormeryds Emma tagit ytterligare ett cert till sin Grand-titel samt blev nominerad till BIS-paneln. Grattis Marina och uppfödare Anna! Emma är en brunspotted perserfröken, ser ut som en ozelotpälsmössa och är "hon med dom stora tassorna" enligt förtjust finsk domare.
F ö har det varit en fridsam helg. Husfadern var igår lördag på domeriuppdrag och idag till Nynäs med Ingrids symaskin och lite annat. Med sig hem hade han en hel box med Hornblower samt två nyinspelade Midsomer. Tack lilla I! Hösten är räddad!
Yours Truly har ägnat dagarna åt djurvård och byte av spån, trots att jag tycker det gjordes nyligen. Slit och släp, svett och damm! Nu ska jag duscha, byta kläder, äta middag och sen - mot vardagsrummet! Valpbebisarna får springa lösa och leka på golvet, far och jag ska äta chokladpudding med vispgrädde, dricka te och titta på lagom spännande deckare. Min idé om en perfekt heldagskväll i stugan!

Gunvald med sin bästa pinne njuter i septembersolen.

Idag är Ulvus Gunvald Jackson inte längre "valp", dvs 9 månader och skulle kunna tävla i juniorklass. Han är på dagen lika gammal som pappa Jack var när han tog sitt första cert & BIR. Gunvald har haft en större kostym att växa i och är fortfarande väldigt valpig, trots att han till de yttre måtten är betydligt större än sin far. Gunvald har iaf barnsinnet i behåll, den roligaste vgs jag haft! Det rör sig åtskilliga funderingar under hans ännu valprynkiga panna... Allt snäll och glad har han ärvt det bästa från båda föräldrar; förig och pigg som mamma Minna, folkkär och showboy som pappa Jack. Gunvald har alldeles av sig själv anmält sig som dagisföreståndare. Han är väldigt förtjust i sina småsyskon. Varje kväll när familjen kommer balanserande tekoppar och och kvällslektyr, då får alla hundar vara med i vardagsrummet, där Minna och valparna bor. Mormor Ada och pappa Jack tycker att ätteläggarna ger dom ilningar i tårna och håller sig på valpsäkert avstånd i soffan. Men Gunvald gnuggar tassarna: "Äntligen!" Han verkar tycka de små är så söta och fina! Lägger sig på knä för att göra sig liten, puttar med nosen, och är med på noterna när någon valp gör en lekinvit. Igår gjorde Gunvald något av det gulligaste jag sett. G stod utanför den stora valplådan, småttingarna tultade runt med sitt. G såg grubblande ut. Aha, valpar ska ha leksaker! Gick iväg till leklådan där knutar och pipdjur förvaras, valde noga och kom tillbaka med en personlig favorit, en stor svart spindel som det piper om. Den tog Gunvald och släppte ner hos valparna. Tog ett steg bakåt och inväntade effekten. Valpgänget höll på med sitt och tog ingen notis om lekisen. Gunvald plockade upp pipisen igen och släppte ner den från en HÖGRE höjd. Denna gång blev pep spindeln till och en valp sprang fram för att undersöka. Gunvalds lycka var fullkomlig! Det var som att se det lilla barnet som för första gången lyckas göra en HEL sandkaka på lekplatsen. Ingen mänsklig förälder kan ha sett nöjdare ut!

För att ytterligare förhöja glädjen gick G och hämtade den tomma wienerbrödspåsen som låg inom räckhåll. Även den bar han fram och droppade i valphagen. Kan inte hundar tänka?