Fart som dödar?
En av fördelarna med WDS är att man där får nya insikter… Man får se många hundar från flertalet länder, man träffar människor som inte setts på länge, tillfällen att diskutera med likasinnade. Här är alltså gott om folk som studerat, dömt och funderat över hundar i kanske fyrtio år. Med detta i bagaget får man också ett hum om när en typgliding skett inom aktuell ras. Bloggen har diskuterat frågan tidigare, bl.a 6 juni i år, utan någon större respons… Gör ett nytt försök:
Att pilla på standards och typ kan få förödande konsekvenser. En typglidning sker, först omärkligt långsamt och därefter med stigande hastighet. Detta har skett i många raser. Se här vad som hände med schäfern!
"Vid slutet av andra världskriget var schäferhunden i Tyskland åtskilligt förvanskad i fråga om typ, och man måste börja den svåra vägen tillbaka till standardens typ. /…/
"Schäferhundens standard beskriver en vallhund, uteslutande en vallhund. Den övervägande delen av Tysklands många schäferhundar var visserligen brukshundar, polishundar, militärhundar, privata försvarshundar o.s.v., men blott ett försvinnande litet antal av dem var vallhundar. Vallhundens exteriöra egenskaper sammanfaller väl i stort med militärhundens, men inte alldeles. Man vill gärna önska en militärhund något tyngre och kraftigare än en vallhund. De tyska domarna och uppfödarna lät sig omedvetet föras över till en lite tyngre typ än standardens. Eftersom kroppslängd och bakbensvinkling alltid har varit svåra detaljer, råkade man få in överdrifter också på dessa områden. 1930-talets tyska krigsförberedelser satt fart på denna försämring. Allt, även hundarna, skulle tjäna militära ändamål, och utvecklingen uppmuntrade militärhunden på herdehundens bekostnad. Så länge man höll sig till en "litet tyngre, litet längre, litet bättre vinklad" hund, var det omöjligt att upptäcka förändringen. Men ingen kan ostraffat fingra på naturens eget urverk; förändringen av smådetaljer förde med sig andra förändringar, som man inte önskat. Då tyskarna efter kriget överblickade sitt schäferhundmaterial, upptäckte de att de hade fått en tung, överlång, övervinklad hund, en hund som inte längre var vallhund."(Roig 1957)
Detta apropås att ändra en så känslig sak som rörelser i västgötaspetsens standard: Från "Rörelserna skall vara sunda och vägvinnande". Till "Rörelserna skall vara sunda, parallella och vägvinnande med kraftigt påskjut och god steglängd."
Kladdar man på rörelserna (vem/vilka har beställt ändringen?) blir det typglidning. Varje gång man tummar på en standard stängs ett fönster för en hel ras.
Våra framgångsrika hundar blir alltmer lika varandra, oavsett ras. Kort rygg, lång hals och livliga rörelser är huvudkriterierna för att gå långt – d.v.s i finalsammanhang. Det senare har blivit huvudsyftet. Rasbedömningen är alltmer något som ska stökas undan och domarna är i tankarna redan på väg in i stora ringen. Oavsett ras ska alla hundar visas i oändliga rörelseexerciser och detta i rasande fart.
En hel del av våra raser har förändrats och i många fall inte till det bättre. På WDS var det lätt att konstatera att våra svenska brukshundar inte kan mäta sig med utländska hundar. Whi so? Det här är inget nytt. För ett antal år sedan kom en av våra internationella allrounddomare från ett grannland och var mycket upprörd över tillståndet i de bruksraser som just hade avverkats i ringen. Många hundar hade ”tappat typen”. Hur har detta kunnat ske?
Det här är en soppa som kommer att bli åtskilligt grumligare innan den klarnar.
Även mentaliteten kan genomgå en typglidning. Om man inför nya tävlingsformer (vilket har skett) kommer människor att systematiskt anpassa hundar i respektive ras för att bli framgångsrika inom de nya tävlingsformerna.
När lydnadsproven infördes på 60-talet var det som en trevlig aktivitet att sysselsätta de horder av hundägare som då strömmade till brukshundklubbarna. Ingen kunde förställa sig att den här verksamheten skulle bli ett av huvudnumren inom kennelorganisationen, med egna landslag och mästerskap. Samma sak är det med agilityn, ursprungligen ett pausprogram och en muntration för publiken.
För lydnaden har ett flertal regeländringar skett vilka i korthet går ut på att stor precision och hög hastighet premieras. Inom agilityn är det just fart som är huvudgrejen…
För att hundar ska bli duktiga på just detta, måste raserna anpassas till nya krav. Alltså större förarmedvetenhet, gärna lite vekare hundar som är mer lyhörda, har stort föremålsintresse, m.m
Medaljen har en baksida då man inte fingrar ostraffat på mentala egenskaper. Raser som tidigare varit mycket stabila är det inte längre. Inom allt fler raser har man problem med ljudkänslighet och lättstressade hundar.
Tyvärr är det här verksamheter som inte går att kritisera, då lydnad i likhet med bruks/jaktprov och även agility är nyttigheter som inte kan ifrågasättas.
Naturligtvis ska dessa frågor diskuteras inom SKK var för sig, men med större stringens. Just nu präglas den kynologiska debatten i SKK:s ledning, i den mån den över huvud taget förekommer, mest av ett vacuum istället för en styrelse.

 

Helene J

22 juli 2008 11:36

Bland det bästa jag läst!! Irländaren står högst upp på vår önskelista men sambon har sedan många år även en dröm om en schäfer MEN för att citera sambon "om jag kan finna en schäfer som inte kryper omkring på bakhasorna". Ska det vara på det sättet??

 

Lisbeth

22 juli 2008 12:55

Har fått följande orienterande beskrivning:

"Det konkreta arbetet i SKK är numera i högsta grad lagt på en rad kommittéer som under kontinuerlig insyn av adjungerade högsta tjänstemannaledningen utreder och bereder de ärenden som sedan beslutas av SKK /CS. CS sammanträder 6 ggr (2007) per år och agendan tillåter knappast djupare diskussioner än de som kan uppstå kring redan färdigberedda ärenden från kommittéer och beslut på tjänstemannanivå."

 

Nilla

22 juli 2008 13:11

MYCKET bra skrivet!!

Kan bara hålla med...........

Tyckte mig märka av det själv i Stockholm, lätta högresta, bakåtsparkande hundar, som skulle få huvudet avsparkat om dom vallade så!!

http://vastgotaspets.bloggagratis.se

 

Karin F

24 juli 2008 08:22

Himla intressant att läsa, även för en som inte känner hundvärlden annat än marginellt (genom systers hundar). Analytisk & bra diskussion om orsak och verkan! När kommer insikt och konsekvens i de vidare leden i hund-Sverige?

http://myosotis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...