Dags för lite uppdatering om det senaste på Familjesidan:





* Nyblivna körkortsinnehavaren Astrid, mellisdotter, har köpt bil! Bravo! En Saab minsann, om ock av lite äldre modell, hmm... Mor blev dock lättad att höra att det inte var en bensindriven dungeltrumma, utan liiite yngre, och större... Ska nog gå bra, heja heja! Det sjunger ju av mer gedigen plåt i de gamla svenska karosserna. Lycka till!





* Äldstdotter Marina har skaffat en ny ozelotpälsmössa dvs en brunspotted exotic kattunge. Samt blivit med jättestora arvekatten Laban. Så familjens kattkvot är med råge uppfylld!


* Om en vecka åker yngstdotter Ingrid med systerson Felix till Turkiet. Jojo! Ha så trevligt! Men innan dess...





* hade vårt barnbarn Felix 12 år upptäckt att Nationalteatern spelar på Norrtälje Bluesfestival ikväll. Hans föräldrar var inte pigga på att slita sig från lantlivets fröjder och Felix är för ung för att släppas in utan någon vuxen. Så han frågade morfar, dvs kära maken, som inte var nödbedd! DÅ var även Felix föräldrar redo att ompröva beslutet. I stort sett halva min familj är i skrivande stund ute i festivalmörkret och vergnügar sig! Det var visst någon tipsvinst som skulle ölas upp... Hoppas Felix ser efter päron och morfar... Under tiden...





* är Ingrid och Ola på födelsedagspartaj hos Felix storebror Michell. Det är på kryp-avstånd från den egna lyan, så det verkar ju betryggande...





* Själv är Yours Truly hemma med barnen dvs alla djuren... Ska försöka undvika att tycka alltför mycket synd om mig själv... haha ha!





* Håller fortet in splendid isolation samt har (för en gångs skull) överkommando över fjärrkontrollen! Marlon Brando eller Rickard Lejonhjärta? Vi får se vad det blir!

P C Jersild skrev något bra i dagens DN. Ja, han är alltid bra, men idag var det bra på ett särskilt sätt. PC Jersild är läkare, författare och fristående kolumnist i Dagens Nyheter. Dagens betraktelse handlar om Det Usla Ljudet. Här är jag alldeles omedelbart med!
"Det är med viss tvekan man som äldre ondgör sig över att det kan vara svårt att uppfatta tal. Det faller alltför lätt tillbaka på en själv. Alla vet ju att hörseln avtar med åldern - så varför klaga. Men jag tar risken.
Jag tror mig nämligen inte vara ensam om att ha svårt att ibland höra vad som sägs i radio, på tv eller på bio. På biograferna, där man numera kan ha mycket sofistikerad ljudanläggningar med en ljudkapacitet som borde påkalla hälsovårsmyndigheternas intresse, kan det ändå vara omöjligt att uppfatta vad som sägs på duken. Det sluddras och pratas med bortvänt ansikte. Man kan få för sig att det görs i något konstnärligt syfte, oklart vilket."
"För radions del verkar det närmast vara en sport att maskera talet genom att lägga på musik, en musikmatta som sällan fyller någon funktion."
"Förr var radion stilbildande med något som kallades rikssvenska, vilket förstås kunde uppfattas som ett utslag av verbal imperialism."
"Beträffande televisionen kan man få för sig att de som verkligen behärskade ljudteknik har rationaliserats bort. Förr, när det skulle göras en tv-intervju, kom ett team på flera personer varav en ljudtekniker."
"Det verkliga sorgebarnet är emellertid dramainslagen. Det är snarare regel än undantag att det sluddras i svenska produktioner."
Är det inte lysande! Jag tror det är fler som är arga över att gå miste om budskapet i vad som säg. Delvis är det slarviga talet en generations- och uppfostringssak, kanske också en klassfråga (hu så hemskt, får man antyda sådant?). Men talar jag med mina generationskamrater eller äldre så artikuleras varje ord klart och tydligt. Det är bara efterkrigsgenerationerna som bluddrar i expressfart, bafatt, de e så, typ.