Direktlänk till inlägg 23 juli 2008
Sommaren är skön, vi stretar på och det är synd att klaga. Har lite svårt att sjunka tillbaka till vardagslunken, efter all festivitas i samband med WDS och möten med alla vänner från fornstora dar. Inte mycket man kan göra åt den saken...Tittade ett tag på den här bilden. Pernilla har vänligt nog dimmat till den lite, enligt beställarens önskemål - tack så mycket! Motsvarar rätt väl sinnesstämningen f.n - känns som man vore på väg att glida bort från något... Lille Viggo, Ingrids skottevalp, med extramatte. Vem? Det är väl jag då. En patetisk föredetting? Obotlig optimist med barnasinnet i behåll? Gissningsvis finns sanningen någonstans mittemellan.
Man får i vanlig ordning söka stöd, ja till och med tröst, i den högre litteraturen. Det finns andra som varit missmodiga och som klarat sig ändå. Som t.ex George Orwell, Down and Out in London and Paris:
"And there is another feeling that is a great consolation in poverty. I believe everyone who has been hard up has experienced it. It is a feeling of relief, almost of pleasure, at knowing yourself at last genuinely down and out. You have talked so often of going to the dogs - and well, here are the dogs, and you have reached them, and you can stand it. It takes off a lot of anxiety."
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 |
22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
|||
28 | 29 | 30 |
31 | ||||||
|