... det vill man önska alla och envar just nu... Ändå sitter Yours Truly och samlar sig till ett kreativt raseri! Hur så? Jo, det är den pågående rasförstörningen som gror i sinnet, och då främst förhållandet inom västgötaspets, den lilla harmlösa och robusta gårdshunden, som aldrig tillåts att vara trygg i kärleksfulla händer. Det är en förvirrande och dyster värld präglad av en känsla av utsatthet; utrotningshot, ifrågasättande av stubbsvansavel, missriktade hälsoinitiativ, valhänta standardingrepp, slapphet och alltför stor och överseende välvilja från SKK:s sida.








Det verkar liksom inte finnas någon Tradition hur man ska bete sig i västgötaspetsvärlden! Rasen har funnits på kennelklubbskartan i drygt 60 år och det är förhållandevis kort tid... Ett halvt århundrade av ständiga förändringar, inget riktigt bra förhållningssätt har fått vara i fred tillräckligt länge för att sätta sig ordentligt, ingen modell från utlandet finns som riktlinje... Rasen är ju i standardmässig mening helt "ny" - från 40-talets grevliga räddningsaktion och all dess good-will, till tiden i SSD, där västgötaspetsen måtte varit en katt bland hermelinerna. Så blev det en rasklubb och så småningom en specialklubb, SKV, med eget avelsansvar. Pionjärerna trevade sig fram... Rasen lever nu en bisarr tillvaro med svåra ärr från 2000-talets stora oreda, vilken alldeles för sent resulterade i ingripande från SKK och tvångsförvaltning. På pappret har nu SKV en kompetent ledning, men vad hjälper det mot krypskyttet runt om? Inget tillfälle har försuttits för att ytterligare fördärva miljön inom rasen... Att frågor om västgötaspets intresserar är helt klart; på Pernillas blogg kan ett inlägg resultera i 72 kommentarer (nästan alltid anonyma), ett annat i 42, ett tredje i 38... Helt sanslöst!








Man får en kosmisk vision av vanemissbrukare som smyger upp om mornarna för att ta del av nya gräsligheter... Bloggen vastgotaspets har mer än 100 unika besökare/dag och är en av de populäraste av 26.000 bloggar! Många kommentarer handlar inte om rasfrågor, även om ursprungsinlägget gorde det, utan är olika påhopp - ingenting är heligt! - namngivna personer, hundar, familj nagelfars och hängs ut... Särskilt blogginnehavaren (som jag upplever som en hygglig person vilken försöker styra upp det hela med inlägg om vardagliga trivialiteter) får stryk, det är sas fritt fram... Mest verkar det vara ordblinda psykopater som riskfritt kan härja, en orgie av smaklösheter! Kan då inte P ta bort de otidiga kommentarerna? Nej, på ett vis är det bra att smörjan kommer upp i dagen!








Tyvärr ger det här rasen fortsatt dåligt rykte, alltför mycket energi går åt till försvar mot destruktiva krafter, folk målar in sig i hörnor... It´s just not cricket!








Vad som fattas, som jag ser det, är ett bra ledarskap - det behöver inte vara någon i styrelsen. Men varje ras mår väl av att vara i kärleksfulla händer, att ha någon eller några eldsjälar som lyfter rasen; en Bosse Nyman inom schäfer, en Dan Ericsson (skotsk terrier), Tommy Östman (pudlar), Inga Kahlman i Finland... Alltså dessa sällsynta genier som i kraft av talang och vision och skicklighet visar vägen; se vad fina hundar jag har/föder upp/visar! Vår ras är just så här rolig/spännande, intressant... Det är de gudbenådade människorna som inspirerar och får efterföljare - västgötspetsen väntar fortfarande på The Good Example!