Marina, Ingrid och jag var igår på Skottefederationens årsmöte, som hölls i den trevliga TranbergsstuganI Stockholm. Så glad jag är för det! Verkligen härlig anda och välbesökt - hela 27 medlemmar hade slutit upp, vilket är precis 10 procent av medlemskåren! Mötet leddes med bravur av ordförande Dan Ericsson. Marina valdes till kassör och får nu ta hand om den välordnade föreningens ekonomi. Lycka till!Vi träffade en lång rad skottemänniskor, dittills välbekanta i skottehistoriken, men det är alltid positivt att få ett "ansikte" till namnen! Intressant med folk som vet vad de talar om - efter 40 år i rasen! - och som är konversabla och angenäma att ha att göra med på allahanda sätt. Avgående styrelsemedlemmar och andra trotjänare avtackades med blommor och champagne! Klubben bjöd på mycket goda smörgåsar samt kaffe och tillbehör.Det dunkla minnet är från utdelande av Årets Skotte (tillika Årets Terrier) - Ch Dundee Black Wood, som charmade alla, stolt uppfödare och ägare Christina Hüttner, Borås.Bättre bilder togs utomhus och finns på Skottebloggen. Men jag tog med inomhusbilden som ger en aning om den glada stämningen!Tack alla för ett mycket trevligt årsmöte!

Idag hurrar vi för min syster Inger, som fyller 70 år! Bilden är ett dunkelt minne från en tidigare träff. Käraste storasyster - allt gott önskas Du på Din födelsedag!

Nu behövs läsekretsens hjälp... Någon som känner igen den här fina västgöten? Sammanhanget när bilden togs? Fotograf?Som ledtråd nämns att hunden heter Flirt.Mycket tacksam för svar!

...har Yours Truly funderat ut på egen hand (se nedan). Vädret är kallt, blåsigt och bedrövligt, så det här pysslet kan man roa sig med. Nyckelintrigen är uttänkt sedan länge, så historien och de olika avsnitten är bara att skriva av ur minnet...

Precis som allting som blir författat finns det naturligtvis i botten egna erfarenheter och levande (eller döda) förebilder till de olika personerna. Dessa är dock omgjorda och instuvade i sammanhang så att ingen ska behöva känna igen sig eller bli utpekad. Roslagsmiljön är dock till 90 procent helt autentisk och den eller de som bedöms som "offentliga personer" får finna sig i att uppträda med egna namn och roller! Avsnitten är märkta och ligger i nummerordning, det senaste "överst". Nytillkomna läsare rekommenderas att börja från början, alltså "nerifrån", vilket kan kännas lite ovant... Annars är det som en vanlig blogg med utrymme för kommentarer, bilder, m.m Håll till godo!

Here we go...

Hallå, kära läsare! När ni ledsnat på vad Yours Truly har för sig hela dagarna, så går det alltid att ta del av min senaste skapelsen: http://golfmordet.bloggagratis.se/



Handlar om PEO, avdankad pressfotograf & murvel, som sitter med soppan i knät... Han har en massa problem och får dessutom (minst) en död på halsen. Hur ska det gå? Oväntad hjälp kommer, bl.a från Farsan "på permis från Fan". Läs den spännande upplösningen i Golfmordet - en bloggdeckare från Roslagen. Klicka på länken nedan till höger.

Vår äldsta hund Ada är en sammansatt natur; dels väldigt duktig i all hon gör - utställning, mammarollen, kurser, vallanlagstest - allt har Ada gjort med bravur! Ch Fennican Glada Gladiolus skäms inte för sig! Samtidigt har Ada mycket egna idéer om hur saker och ting ska göras... Förlusten av valpkullen förra året kom Ada över relativt lätt. Värre var sorgen över Bero, Ch Fennican Buffalo Bill, som gick bort för fyra år sedan. Ada kan liksom inte riktigt acceptera att hennes boyfriend och bästis inte finns längre, hon lyssnar och väntar... Ser hon en mörk stor hane så går det en stöt av förväntan genom den rundnätta kroppen; O nu! Kanske...Annars är Ada rätt tillfreds med världen, hon är i egna ögon top-dog och har bestämda åsikter om det mesta. Allt är dock inte riktigt bra, tycker Ada. För stökigt i köket... med fyra unga hundar är det för mycket stoj!Utgångspunkten måste ju vara att alla djur har så bra som möjligt, var och en efter sin fason. Alltså fick Ada fortsättningsvis, tillsammans med lilla tibben Mimmi, äta och sova i vardagsrummet, även efter löptidens slut. Härligt att ligga i soffan tillsammans med matte, få bitar av skorpor och kika på late night´s horrors!När jag hade bara två västgötaspetsar fick de så klart sova i sängen. När skaran utökades blev det för trångt! Valpar får sova i sängen, bra för rumsrenhet, trygghet, m.m Lilla Gerda var en idealisk sängkamrat! Liten och frusen uppskattade hon verkligen att sova hos matte, helst under täcket. Detta har gått bra ända tills nyligen. Jag tror att Gerda börjar ta för sig och bli mer självständig. Hon går på egna upptäcksfärder i huset nattetid. Detta är inte så bra... kattlådor... Dels är det nattliga botaniserandet äckligt, men framför allt farligt... kattsand är inte hälsosamt för tarmarna!Alltså får Gerda sova i kökets hundsängar. Det går bra det med.Ada har dock räknat ut att sovrumsplatsen är ledig! I morse vaknade jag av att en knubbig kropp låg tät tryckt intill sidan. Trodde det var vår största katt Viktor... Men det var Ada som under mörkrens timmar pillat upp en dörr, knallat upp för trappan, letat reda på mattes säng och placerat sig på sin gamla plats. Och så får det bli! Lite förmåner ska man ha som tioåring!

... Ingrids recension av Husets hygien standards, fortsattes städningen med det som inte medhanns, dvs husfaderns music- och läshörna, där ingen obehörig får fingra! Nu har bemyndigande inhämtats och jag gav mig på alla tusentals kasetter, dvd:ar och hyllor med dammtrasa, dammsugare och bestämd uppsyn! Det blev riktigt bra!
Och så kom solen, så Yours Truly kände sig styrkt för nya stordåd... Grävde ett tag i Förskräckliga Vrån i mitt arbetsrum - och si! - här kom fram denna spånkoffert från början av förra seklet! En adresslapp var klistrad utanpå - Sommen stod det på den, samt ytterligare en lapp med Stockholm... Alltså, på 30-talet hade min mor packat sin lilla ränsel och polleterat den småländska spånkofferten med sin få ägodelar, satt sig på tåget till den stora staden och sökt arbete. Ack vad allt har inte den här kofferten varit med om! Och hade inte kära mor åkt till Stockholm, så hade hon inte träffat far, osv... Vi hade inte blivit till - och inga barn eller barnbarn heller!
I kofferten gjordes intressanta fynd; bl.a mina skolböcker från Hagalunds folkskola. Man blev sittande en stund... Undrans på att lilla Bette sågs som smått efterbliven! Det var först när den blyga skolflickan, som hade så svårt för sig, blev upptäckt, sedd och uppmuntrad av en förstående magister, som man vips blev geni... Och på den vägen är det!
Leve den goda läraren!

Yours Truly mår pyton idag... Nej det är inte någon definierbar opasslighet, bara allmänt illamående. Kanske beroende på ett alltför abrupt slut på helgens aktiviteter. Vid sitt besök efterfrågade Ingrid diverse tidskrifter och mappar från tidigare föreningsverksamhet. En del fick den händiga dottern tag på; en mapp med tidningsurklipp och liknande var utburen till lekstugan. Kul att ha kvar och minnas allt som hänt och förevarit! Men de efterfrågade tidskrifterna är fortfarande gömda någonstans... Jag har väl inte slängt dem? Ingrid efterlyste även ett visst klädesplagg. Kan det legat i den sopsäck som kördes bort dagen innan? Sådant gör mig fruktansvärt frustrerad... Jag älskar att ha ordning och koll, är mellan varven inte så duktig på just detta! Påminns om hur mycket som faktiskt finns kvar att göra av saneringsarbetet... För ev nytillkomna läsare orsakades detta av en översvämmning + takläckage för några år sedan. Bokstavligt talat allt i övervåningen blev mer eller mindre förstört, allt möblemang, kläder och persedlar fick dumpas, huller om buller, i det enda torra rummet - mitt arbetsrum. Och där blev det liggande i en oöverskådlig bröte, påminnande om bilder från tsunamikatastrofer och liknande. Det fanns så mycket akut att ta itu med, städning och friläggning av det hela fick ta sin lilla tid... Det hela underlättades inte direkt av en klämd nerv, vilken förhindrade all ryggböjning... Usch ja!



Igår var det lätt att vara uppåt, då sken solen och man kunde glädjas åt renskurade spisar, badrumsskåp och köksväggar! Idag är allt grått och då syns inte resultatet av helgens flit... Suck! Man blir deprimerad av vad som ska (måste!) göras... I vilken ända bör jag börja? Var finns allt?



Och hur ska det bli? Med det hela... Betalningskontot gapar fortfarande tomt som en höskulle i april! Det rent pekuniära resultatet av mina mödor lyser med sin frånvaro... Den Onde dvs Chefen har inga stålar, någon übernolla som skulle attestera är väl på semester/kurs eller sjuk.. Iofs inget ovanligt och penningarna dyker väl upp... Halva månaden har gått och beslutet om nya mobila krafter för husfadern rycker närmare. Yours Truly hade iofs en Plan med detta, men har ännu inte fått något besked från den eller de detta berör. Ovisshet! Vad jag hatar detta! Och hur ska det bli med den lille randige? Suck!



Kanske Klara vet? Det är vår kära hittekatt som i egna ögon är högsta hönset här, ivf är hon kontorschef i mitt arbetsrum och kommer alltid och gör mig sällskap, sitter i fönstret och kikar på vad jag gör.
- Matte är usel, säger jag. Hinner inte med någonting!
- Mjau, säger Klara och jamar medhåll, spinner och buffar med huvudet.
Alla mattes mödor vid datorn frambringar inte den minsta lilla mus, så efter en stund ledsnar katten och går därifrån. På sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga kattvis har Klara fullkomlig koll på tillvaron! Ack om man vore überkatt ändå...