Sweetheart, the Army needs me.
Be brave, please try to be.
This War´s without pity, they say
Sweetheart, I know you´ll pray.

Good Night Sweetheart.
I really must go.
Duty calls, and I must Show.
Good night Sweetheart.
It´s time to go. / L L

Idag handlar mycket om sociala media och dess inverkan på Lifvet. Det verkar i mycket vara en generationsgrej. När Yours Truly växte upp var det få människor som skulle drömma om att avslöja vilket parti man röstat på. Valhemligheten var total. Detta för att man inte skulle bli utfryst av vissa delar i samhället eller  arbetslivet. Numera driver folk ogenerat kampanj på nätet. Det värsta som kan hända (om man talar om vilket parti man röstar på) är att tappa några vänner på FaceBook. Å andra sidan kan man operera under dold identitet, vilket praktiseras av nazister i slips.

- Ni svenskar har aldrig varit i krig. Det är därför som ni är så hysteriskt rädda och ängsliga, sa en god vän, född och uppvuxen i ett krigshärjat land.

- Sedan tror ni för mycket på vad era ledare säger.

Säkert ligger det mycket i det.

Vår efterkrigsgeneration föddes i skuggan av kalla kriget med mycket hysch-hysch; "en svensk tiger", "rättsröta" och "ryss-skräck". Senare tiders människor är mycket öppnare. På gott och ont. När det gäller verkligt stora grejor s.k strategier (företag, politik, medlemsorganisationer) är det mediastrateger som bestämmer vad som "får komma fram" - en utveckling som Yours Truly starkt ogillar. Av lätt insedda skäl.

---

Det finns vänner som är i riktiga krig med riktiga kulhål i väggarna... Där finns det skäl att allt är superhemligt - inga kontakter är tillåtna, no banking operations, no internet funs & stuffs, or it will tells in the US data Base...

---

"I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas i stället". Så skrev journalisten, författare och fristående kolumnisten Göran Rosenberg i en signerad ledare i DN för ett par år sedan. Göran Rosenberg var den förste som för mer än 30 år sedan satte mig på spåret angående informatörer och deras skadliga inverkan på korrekt mediarapportering och allmän opinionsbildning, demokrati om man så vill. För cirka 20 år sedan rasade striden i Journalistförbundet om den nya medlemskategorin "informatörer" verkligen hörde hemma i förbundet. Det gjorde de inte. Jag fick en gång erbjudande att bli informatör, jag sa nej. Det är inte min grej att sopa saker under mattan...

Rosenberg citerar ett anförande hållit för 40-årsjubilerande pr-chefer och informationsdirektörer:

"För fyrtio år sedan fanns inte ordet informatör i ordboken, än mindre orden mediehanterare eller mediestrateg. För fyrtio år sedan var samhället en medial oskuld. För fyrtio år sedan kunde miljoner människor få för sig att något omvälvande faktiskt hade hänt och dessutom få för sig att de faktiskt kunde göra något åt det. Idag är det svårare. Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligen har hänt om det inte hänt i medierna, där vad som synes ha hänt och där det som synes ha hänt i hög grad ligger i era (informatörernas) händer. Till för fyrtio år sedan gick det att verka utan att synas. Idag är att verka att synas. I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas i stället."