Herrarna dom går ombord

med munnen full av valda ord

Dom sitter där i första klass

som om dom satt på jägarpass

Dom spanar in varann med blick

som om dom kunde minsta trick

Dom bär kostym/Det är kutym

och väskan viftas som en plym

ja, herrarna dom styr och rår

som herdar över flock av får

Ja herrarna dom ligger ner

Dom ligger ner på knä och ber

ge mig Gud ett innehåll

jag tror jag läcker som ett såll

Ja herrarna dom pratar skit

och dribblar hjärtan hit och dit

Dom vaktar dig

föraktar dig

tills dom skriftligen slaktar dig

Dom längtar efter sjutton år

och gråter ut i horors hår

Ja herrarna dom tror dom vet

Hur allting är i hemlighet

men herrarna vet ingenting

dom dansar runt i rammelring

ty herrarna har missat allt

som sött och salt som varmt och kallt

Dom ler åt dig/

Dom ger åt dig

så många mardrömmar fler åt dig

ja herrarna bestämmer allt mens du och jag betalar allt

Ja herrarna dom é en sort

som aldrig någonsin kommer bort

dom smyger kring i skuggorna och tigger till sig tuggorna

så står dom fram i talarstol

  Där lampor lyser som en sol

dom åmar sig/dom kråmar sig

tills ingenting mer förvånar dig

dom säger nåt struntförnämt

och applåderas oförjänt

Å herrarna dom leker gud

och dundrar in förbud förbud

och fängelse, skam och fan

Och salter sill och levertran

dom åker hissen upp och ner

och dom blir bara fler och fler...

Ulf Lundell skrev sin text, en av hans allra bästa, för ett kvarts sekel sedan. Den spelades in med med medeltidsinstrument (leder tankarna till digerdöden) som bockhorn och hade passat speciellt bra nu... Lundell visste en hel del om hur mycket små människor beter sig när de får alldeles för stora kostymer... 

The Day argued welll... Fick ett underbart Greeting Card med music och gulligt kärleksfullt meddelande från en älskad Vän - man blir alldeles varm om hjärtat! Och ännu fler bevis på kärlek och sann vänskap från andra vänner... All You Need Is Love...! I grunden beror allt detta på vår gemensamma kärlek till dessa våra minsta små... Our Furry Friends...!

  Det dunkla mer än 60 år gamla minnet visar Yours Truly med den första hunden i mitt liv. Fotot är troligtvis från sommaren 1947 och platsen är gräsmattan utanför Scouthemmet i Tranås, Småland som förestods och var hem för moster Greta och morbror Eric och deras västgötaspets Bess. De var barnlösa, Bess fick allas kärlek och var en fullvärdig familjemedlem.

Det var här någonstans som jag lärde mig att tycka om och måna om alla djur. Hundar och särskilt då västgötaspetsar är kloka och fina varelser.

Den här känslan har följt med mig hela livet.

Bess var grå med snövitt skjortbröst och stubbsvans och av rejäl storlek, säkert närmare 40 cm som var dåvarande standards maxhöjd. Senare ändrades mankhöjden till 33 cm.

På ett annat kort från samma tillfälle är salig mor Lisa med och Bess gör en av sina "konster" - sitta blickstilla på bakbenen och balansera en sockerbit på nosen. På ett tecken gjorde hon ett blixtsnabbt kast med huvudet och fångade upp läckerbissen.

Min hand känner fortfarande hur fin pälsen var att smeka. Jag minns hur gott Bessan luktade och hur klok och snäll hon alltid var.

Alla borde ha en västgötaspets! Världens skulle vara bra mycket bättre...