Direktlänk till inlägg 22 september 2007
Läste en bra sak i dagens DN. I en bokanmälan skriver Jane Magnusson bl.a om översättarens problem, inte minst från engelska till svenska: "Svenska språket är kanske en del av problemet. Det räcker helt enkelt inte till."
Det där känner vi igen! Har för egen del i all blygsamhet översatt halvdussinet böcker. Här finns svårigheter. Hur lägger man sig på exakt nivå när det inte finns motsvarande ord eller uttryck på svenska? Engelska språket innehåller dessutom fem gånger som många ord som svenskan.
Magnusson nämner också en livsstilsgrej kallad "entitlement". "Fenomenet finns i Sverige - varför inte ordet?"
Det är alltså alla överutbildade upper-classare som glider omkring UTAN ATT EGENTLIGEN ÅSTADKOMMAN NÅGOT, "MEN SOM ALLTID KÄNNER SIG BERÄTTIGADE TILL NÅGON FORM AV GRÄDDFIL. MAN SKA HA DE BÄSTA JOBBEN, DE HÖGA LÖNERNA, DE ÅTRÅVÄRDA INBJUDNINGARNA, ALLT, UTAN ATT JOBBA FÖR DET."
(Här lyckades jag trycka på versalknappen utan att det var meningen. Texten får stå kvar versalt, tycker att det passar bra. Freudiansk feltryckning?)
Alltså, en svidande vidräkning om just denna rättighet att flyta omkring och kräva grejer. Entitlement? Det känner vi också till!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
|||
10 |
11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
16 | |||
17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|