Så här se den nya utsikten ut från mitt arbetsrum. Mor och dotter har det skönt i solen. Det ser lite rörigt ut med all tvätt på tork, men man måste ju passa på när det är fint väder, eller hur? Och precis då la sig hästarna på ett särskilt gulligt sätt...
---
Jag läser Sven Delblancs fyra böcker om Hedebyborna. Vilken fantastisk romasvit! Tv-serien var lika bra. Imorgon åker far till Nynäs med massa prylar till lilla I. Jag blir ensam hemma "med barnen". Slit och släp, som Svensson sa...

Vaknade 6 i morse och kunde knappt ta mig ur sängen, ont i fler muskler än jag vet att jag har. Vacklade ner till köket, efter ett tag gick det att sätta igång morgonkarusellen. Husfadern har cyklat till Staden i några ärenden, så jag har huset för mig själv. Det läggspel som jag ägnar mig åt är ett sinnrikt puzzel som ska stämma i slutändan. Vi har 110 kvadratmeter boyta. Strategin är bästa möjliga plats för alla, två- eller fyrbenta, var och en efter sin natur. Dessutom ska dett 100-åriga huset förmås vara hyfsat praktiskt att leva i. Det som sätter P för denna goda tanke är a) en viss bohemisk livsföring, b) nya grejor/djur införskaffas och kräver sitt utrymme c) massor av prylar/möbler som av sentimentala eller andra skäl inte kan göras av med.
Förr eller senare kommer man till vägs ände. I raseri eller annat sinnestillstånd måste då radikal uppryckning ske. Ibland blir man hjälpt på traven av sk force majeure - alltså översvämmning, läckage eller annan naturkatastrof. För det mesta hinner jag inte göra så mycket förrän viktigare saker pockar på, t ex arbete. Men nu har jag inte så mycket att skylla på, så det är bara att sätta igång. Mera slit och släp!
Men lyckan, när puzzlet stämmer och man kan sträcka på de värkande kroppsdelarna och se hur bra/fint det blev, ja, den känslan närmare sig eufori!