Vi anlände till söndagens SKK-utställning i Västerås i en sky av hårtussar. "Vi" det var mormor dvs Yours Truly, Felix samt utställningsföremålen västgötaspetsen Westorp Jack Mc Call, nybliven champion och 8 månaders sonen Ulvus Gunvald Jackson. Pälsregnet berodde på att Jack fäller; jag vågade knappt klappa honom. Hur som helst stapplade vi in i smeten och hittade ett gäng glada kamrater vid västgöteringen. 23 vgs väntade på domaren och han var väl värd att vänta på. Rony Doedijns från Holland var en angenäm bekantskap; trevlig och korrekt, bra koll på hur han vill ha sina västgötaspetsar och verkligt proffsigt i tekniken. Hur många domare bemödar sig om att ställa sig någon meter från bordet för att få en korrekt förstahandsbild samt för att ge utställaren tid att ställa upp sin hund? Båda killarna skötte sig fint. Mina snälla och duktiga vovvar, jag älskar dom!









Gunvald,(som faktiskt nu är större än pappa Jack, hmm...) blev BIR-valp med strålande kritik. Jack spänstade till sig 2:a i Championklassen (av 4) och slutligen 5:a bhkl. Gunvalds halvsyster Ulvus Flinga Våröga "Märta" vann junioklassen - igen! (med sitt 3:e CK på lika många utställningar) och slutade 5:a btkl. Vilken guldtjej! Detta resultat var vi mycket nöjda med, inte minst med tanke på konkurrensen. Väldigt många fina hundar. "Alla" var nämligen där, de flesta namnkunniga kennlar och individuella storheter bland hundarna. Stort grattis till vinnarna! Inte minst till Eva "Grålöten" och Zvenne ZnöZlask som visade att gammal trots allt är äldst och tog hem BIR:et i stor stil. Zvenne med uppfödare Eva i tåten gjorde nämligen da capo på SKV:s huvuduställning, samma plats 2 månader tidigare. Bravo!









Varmt tack till alla bedårande människor som förljuvade dagen för oss; Annika, Kim, Anita, Gudrun, Maarit, Britta, Ewa S, Eva J, Göran S för att nämna några. Det fanns fler som var trevliga som vi inte är närmare befryntade med, men vi gladde oss åt breda leenden och fina hundar. Västerås år 2007 är i ljust minne bevarad!








--








Nu är det nog slututställt på ett tag. Dels får Jack växa ny päls, dels väntas bebbar. Nästa månad har Gunvald & Flinga småsyskon om allt går väl.

--

Yours Truly är lätt blesserad efter helgens begivenheter. Först förlyfte jag mig i städ- och flytta-möblerkarusellen. Sen när stora dokumentskåp skulle tömmas blev jag andligen utmattad av allt som kom i dagen. Där fanns saker som jag inte har en aning om; tidningar som jag jobbat för, var kom de alla ifrån? Företagshälsovård, Vi Bilägare, bokmanus, finska Koiramme, Dog World Annual, you name them... Hur hann jag/orkade med allt? Plus 16 hundar, får, kalkoner, höns, tre barn, inget varmvatten, va! Kan inte ha haft några nerver, måtte ha varit en stålkabel mellan hjärna och abdomen. Undra på att jag ser trött ut ibland...

Efter denna djupdykning down memory lane vaknade jag på natten före utställningen av kramp i vaden, det gjorde satans så ont. Dessutom var det gaspedalsbenet, inte blev det bättre av att köra 50 mil. Trots allt gick det bra att springa med hundarna, vi fick knata som attans många svettiga varv. En utställare som skrittade före oss sa att jag fick inte springa så fort. Och? Det är väl bara att köra om på utsidan, men inte heller det gick för sig. Suck! You can´t please some people...

F ö ståtar Yours Truly med en liten blåröd hov på vardera foten. Det är självförskyllan, bara en optimistisk fakir går barfota in i en hage för att prova grimman på en fölunge.