Kors! Man skriver om Viggos matte, dvs Ingrid och hennes skotteintresse på Amerikas största skotteblogg http://scottishterrierdogs.blogspot.com/2009/02/swedish-vixen-loves-naughty-scottie.html Den söta bilden har en av de utrikes vännerna gjort och donerat till vår händiga dotter!

Ingen blogg på ett par dagar, Yours Truly har varit så sjuk, så sjuk... Brukar skrävla om min järnhälsa och är aldrig drabbat av smittsamma eländen. Tills nu...

Kom som en blixt, kände mig som vanligt och satt på morgonen och planerade dagens övningar; först skulle djuren få mat, och så skulle jag städa, ringa diverse samtal och så hundpromenad... Tog hinken med marsvinens grönsaker, hann utspisa halva gänget, och då... tillvaron svajade, blev alldeles matt och kallsvettig... Fick sätta ifrån mig hinken och lägga mig raklång, Fy så pyton jag mådde! Efter en halvtimme gjordes ett nytt försök, vacklade ut och släppte ut hästarna. Sen var det kört, fick inta sängläge. Där låg jag, i princip oförmögen till någonting - livet passerade revy...

Efter 2 1/2 timme insåg jag att far måste hemkallas från jobbet - djuren måste få mat... Men jag ORKADE inte ringa, kunde inte stå på benen... Det värsta är att man blir så dum i huv´et, kom inte ens ihåg Ingrid mobilnummer, trots att jag ringer det praktiskt taget var dag. Efter ett par timmar hade kallsvetten slutat - jag tog mig samman och djuren fick mat, 3 timmar senare än vanligt.

Inget kunde förtäras utom te och nyponsoppa, vilket omedelbart kroppen befriade sig från... Har ingen aning om vad som drabbat, men misstankar finnes... För att par dagar sedan besökte jag en god vän, köpte ett par balar hö, fikade och åkte hem. Denna familj var sig inte lik, alla var bleka och ovanligt smala, hade drabbats av någon bugg i en utdragen evighet. Nå, det var ju flera veckor sedan - tänkte jag...

En mer substansiell mängd hö borde införskaffas, höbonden har kommit hem från semester, men jag orkar inte lasta 100 höbalar. Hjälp kom dock från oväntat håll; stort tack till Erika i prästgården som generöst donerat fyra höbalar! Och tack till likaledes snälla Agneta, som förmedlade det hela! Vad vore man utan sina (hund)vänner? Tack, tack!

Det enda goda all detta fört med sig är att en annan tappat ett par kilo, ser ut som ett hålögt spektakel, men bör ha en sportslig chans att komma i den klänning, som man bespetsat sig på inför vårens begivenheter. Nu har jag dessutom lärt mig att presedlar av denna kaliber heter "Gowns" - letade som en galning och trodde finheten var såld. Hoppas jag har ork och möjlighet att lägga rabarber på min drömblåsa!

Apropos hundvänner; fick ett trevligt mail från en god vän med lika lång uppfödarerfarenhet som undertecknad, dvs från 60-talet.

"Med jämna mellanrum läser jag vad du skriver med stor behållning. Tycker det är bra med nån som vågar slå ner på felaktigheter. Tycker som du angående konsonantdomare från öst, och vad ger du mig för thailändaren som ska döma på Lilla Stockholm!!! Tänk, vilken guldålder vi hade  med domare på 70-talet och en bit in på 80-talet också. Nu finns det väl t.ex ingen Joe Braddon eller liknande, bara för att ta en. Stackars oss, och stackars alla nytillkomna."

Det är bara att hålla med!

Puh! Igår stängde Yours Truly av datorn med en lättnadens suck! Nu var det slut (och jag med) alla jobb var framluskade, nerplitade, kollade och ivägskickade. Känns som en annan gått genom en mangel... Finito! Out of the picture! En osynlig hand har lyft ut hjärnan och ersatt den med en kålrot... Äntligen kan man få ägna sig åt lite husligheter, framtidsplaner och annat som fått gå i stå. Säga vad man vill om grävande journalistik, det är kul men jobbigt!



Eftersom man är slut i hytten (se ovan) så finns inget djupsinnigt att komma med. Men något i den vägen dyker väl upp vad det lider. Resten av dagen ska ägnas åt den förtvivlade jakten på hö, höbonden har åkt på (välförtjänt) semester och slagit igen butiken, men det blir väl något råd - pållar och grisar måste ju ha hö!



Alla från banker och neråt klagar på pengabrist - inte jag... Den jobb och inkomstlösa januari överlevdes med råge, hur det nu gick till. Och nya friska dollars är på väg... Så Norra Europas mest obotliga optimist se framtiden an med tillförsikt. Än lever Gud!


--


PS Nya kuligheter på skottebloggen, alla skotteälskare till förnöjelse och möjligtvis någon icke-troende till hemlig förargelse...--PS II Dagens solskenshistoria på igurtbloggen dvs Ingrids blogg. Man blir nästan rörd...

Nutidens sjuka heter internettrakasserier. Folk skriver äreröriga saker om varandra och lägger ut dessa på nätet - chatsidor, hemsidor, bloggar. Ett annat sätt är att (anonymt) skriva illasinnande kommentarer till inlägg å blogg. I västgötaspetsvärlden har uppfunnits en tredje, helt sanslös variant: någon (några?) ordblinda psykopater skriver anonyma kommentarer i någon ANNANS namn. Effekten är dubbel, på så vis blir minst två personer uthängda och hudflängda. Split sås... Detta har drabbat en hel rad av kända vgs-personer, vilka brukar göra vanligtvis harmlösa och normala kommentarer på kompisars bloggar. Det skamliga tilltaget orsakar mycket trassel och besvär. Blogginnehavaren blir ledsen, den som fått sitt namn utnyttjat känner sig naturligtvis illa till mods. Mail utväxlas, saker får redas upp; "Det var inte jag..." Hur kul är det? Meningsfullt?


Massor av människor, som är intresserade av den lilla trevliga västgötaspetsen, är vanligt hyggligt folk. En hel del har blivit goda vänner, även om vi inte alltid har samma åsikter om rasen eller avel, etc. Sådant är normalt och uthärdligt; "jag håller inte med dig, men respekterar din uppfattning". Men det kommer aldrig att bli någon frid och ro i vgs-världen så länge skrivande kretiner får hållas med sina sinnesjuka tilltag. Man kan ängsligt fråga sig vad som är meningen med det hela?


There´s something rotten here... Det är som att köpa en säck med fodermorötter. Den ser helt fin och fräsh ut och ställs in i farstutemperatur, vilket rotsakerna normalt ska klara. MEN.. inuti säcken finns en rutten morot, på något dygn har rötan spridit sig på ett förödande sätt. Man sticker intet ont anande in handen och får bara tag i äcklig smet. Hela partiet får kasseras till ingen nytta... Ruttet!

Jaha, här satt denna söta marsvinsunge i morse, tätt tryckt intillsin mamma. Hur hade nu detta gått till? Mamma Ulvus Carola är nästan 4 år och med marsvinsålder mätt skulle hon inte (kunna) ha några ungar... Carola en jättesöt och fin white-lemonagouti rex e. fina favoriten Cassiopeias Bamse u. Ulvus Olivia (Emmicas Lakrits - High-Hat´s Hjortrongull) och på så vis finns en av tidernas finaste rexar i stammen, vår underbara Ch Pickersleigh Nancy Drew, multiple BIS-vinnare, Klubbmästare och mor till Lakrits. Pappa är vår sistfödda rex, Ulvus Hjalmar, snart 2 år. Hjalmar är son till High Hat´s Something With u. Ulvus Lilla Pärla. De gamla honor som är sällskap till Hjalle skulle föreställa sterila, men...Den här söta och stora flickan är white-cream/lemoagouti och Carola är så nöjd med sin bebbe, sitter med henne, putsar och står i. Ungen döptes vips av Ingrid (som är delägare i marsvineriet) till Lili Marlene. Tänk att man kan bli så glad åt en liten marsvinsunge! Blir det inget strävhår åt mig (alltså vovve) så får jag väl taga vad jag har och satsa på rexarna...

Historisk glädjedag! Eller ivf fall ett litet fall framåt... Idag har Yours Truly skrivit samt ivägskickat ett första SMS! Yes!


Fick trevligt dylikt från en englandsresenär och bara måste svara... (Mottagandet har det aldrig varit något fel på..) Grunnade ett tag och listade ut hur man bär sig åt. Fungerade! Ha! Det är inte klokt vad man kan lära en gammal murvel!


Sirligt präntat


Lilla Ja


Vetgirig Veteran i Total-Hundsporten

---

Nu tillbaks till saltgruvan; tre texter att redigera + en att skriva färdigt... Och sen - Free At Last! Då ska jag gå ut och slå frivolter i snön!

Febril verksamhet i helgen! Yours Truly har jobbat som en galning - skrivit 13(!) texter, gjort tre intervjuer... Det ska bli intressant att se hur mycket Den Onde dvs Chefen tar med (får plats till). Far har bidragit med att sköta hästar(!), åka med sopsäckar till Görla samt baka limpor och muffins. På kvällen svimmade jag i soffan med läsebok och allt, men kvicknade till i tid till operaföreställningen på TV2. Så glad jag är för det!



Vilken högtidsstund! Nämligen Gaetano Donizettis opera La fille du régiment (Regementets dotter) med den franska sopranen Natalie Dessay och den sydamerikanske tenoren Juan Diego Florez.



Det är ursprungligen en uppsättning på Covent Garden och i regi av Laurent Pelly. Orkestern dirigerades med bravur av Bruno Campanella.



Det var en mycket fin uppsättning med idel goda prestationer, också en helt underbar scenografi.


Omnia vincit amor! Kärleken övervinner allt!


BRAVO och partituret i luften!



--

PS Nya bloggtiteln är från operatexten och har inte d-i-r-e-k-t och nödvändigtvis att göra med aktuellt sinnestillstånd!