Å Gud jag döör... Dokument utifrån dök upp utan förvarning... där fastslås saker som kommer att rycka mattan undan fötterna på de skrivande kretinerna... Hur ska man nu hålla kampångan uppe? Jag skrattar ihjäl mig! Det här låter ju inte särskilt ladylike och är det inte heller, men för en gångs skull... Man är väl inte mer än människa! Här har man fått bida med beskedlig min och själen i uppror, behånad från morgon till kväll! Och detta av folk som ingenting kan eller ivf lärt och som har klara problem med självbilden. Ja, jag tittar inte på eländet men har barn och barnbarn och familj och vänner som gör. Kostar på mig ett fyrfalt fy tusan! Hut går hem och sanningen kommer i kapp... Visst är det kul att kunna säga: Vad var det ja sa? Nästan så man är frestad att köra ner senaste Brukshunden i halsen på belackarna, altnernativt sparka upp den i... Sista tidningen blir väl collectors item... Så håll hårt i den! Närmare detaljer när klarsignal erhållits. Till kära vänner och allmänt insiktsfulla - håll uuut!!!*** Påminner om den helige Augustines motto: "Da mihi castitatum & continentium, Domine. Sed nali modo" - Gör mig återhållsam och måttlig, Herre. Men inte just nu.

Vad är viktigast? Une chose entendue! Familjen. Djuren. Vännerna...Nous sommes lancés, mon ami! Men om det kommer grus i maskineriet? Tu n´es pas débrouillard... Man kanske måste välja... Går det att välja? Två gånger tidigare har saker kommit till vägs ände. Det har gått att leta sig fram till den gamla förtroligheten. Livet kändes oändligt... I båda fallen tog det tio år eller mer. Nu finns inte den tiden. Vid olika vägval - som nyssens i dimman... missad vägskylt, en knagglig och allt smalare väg... Ruse de guerre? Nya faror och hot! Man blir begränsad, orden ekar allt ensammare... Gick det att vända? Tillbaka till tryggheten... till det meningsfulla, roliga! Kan något bli som förr? Bygga upp eller riva ner? Valet borde vara enkelt! Det är det inte... Comment épouser un soldat, moi qui aime tout le régiment?