Från starten 1940 omfattades Svenska Brukshundklubben med stor entusiasm. Beredskapstämning rådde. Det var inget fel på uppslutningen runt SBK. Redan under pionjäråret hade den nya organisationen 400 medlemmar. Problemet var bristen på hundar, vilket i sin tur hade att göra med kristiden och tillgången på mat. Det var svårt för allmänheten att hålla stora hundar. Man kan förundra sig över att krigsåren märks så litet, trots allt. Brukshundklubben har exempelvis inga problem att få hit tyska domare. Tyskland är mönsterlandet - allt som rörde brukshundar byggs upp enligt tysk modell. Allt skulle vara hypertyskt. Brukshundsrörelsen tar över massor av tyska låneord; rikssegrarprov, prövningsordning, appell, etc.

Svenska domare skriver ”Farbenverblassung” i utställningskritiken, för att beskriva färgavblekning hos schäfer. I Brukshunden nr. 1 1943 finns ett reportage från ”Andra tyska rikssegrarprovet i Halle den 19-20 september 1942” - i översättning ur ”Zeitung der Fachschaft für Deutsche Schäferhunde”. Anmärkningsvärt är att tyska brukshundmänniskor lyckades hålla igång tävlande under dessa år. Här är kriget allestädes närvarande. Inte mindre än 10.000 åskådare bevistade söndagens uppvisning. Det var just för att samla lärdomar som man infunnit sig: ”Vi blir aldrig fullärda, brukshundsrörelsen vet ej av något stillastående.” Till följd av kriget var hundarnas ålder rätt hög: 17 hundar voro äldre än 6 år, 13 hundar äldre än 7 år, 7 hundar äldre än 8 år, 4 hundar äldre än 9 år och en hund äldre än 10 år.

En speciell hyllning fick ”vår sportkamrat, uppfödaren G. Käppler, som får RH:s hedersmärke i guld på grund av att ej mindre än 70 schäferhundar från hans kennel tjänstgöra som arméhundar.” Den tyska skribenten tackar alla som utfört de jättelika förarbetena, förarna och deras medhjälpare, ”samt alldeles speciellt våra sportkamrater, Sir, Bergmann och Hirsch, som lyckats åstadkomma detta prov mitt under brinnande krig.” I Brukshunden kan man läsa om bakning av arméhundbröd och om vikten av att försäkra hundarna. Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolaget i Stockholm ger läsarna ”en påminnelse om våra hundars dödlighet.”

Under december 1942, januari och februari 1943 hade ersättning lämnats för inte mindre än 52 hundar. Det noteras att dödsorsakerna har varit växlande: Trots bilbristen hade 15 hundar blivit överkörda av motorfordon.*** PS Ett historiskt första inlägg på gästboken! Fler välkomnas!