...på Ingrids blogg http://igurt.bloggagratis.se finns nu nedskrivet allt som Yours Truly p g a diverse svepskäl inte "hunnit med" - d v s allt roligt/spännande/kul/fantastiskt - de glada adjektiven hopar sig i drivor - ang årets Hund2009. Jag nästan befarade att den visserligen brutalt roliga men innerst inne snälla dottern ledsnat på att guppa som en jolle i kölvattnet på Queen Mary (båten alltså inte drottningen) dvs mor, under vår Odyssé runt Mässan, men oh nej! Oförtrutet glatt humör var temat för dagen, oavsett hur många dignitärer av varierande viktighet som måste hälsas på och vänner att krama och bli bepussad av och hur många fina/duktiga hundar som föranledde utbrott av konversation. Och allt exekverat i den vanliga blandningen av durkdrivenhet och charm och tillfälliga påhitt.

Hund2009 en route blev med andra ord lika ryckig som oförutsägbar och helt enkelt... underbar! Tack för gott sällskap!

Det var en gång en stor och fin förening. Ja, förening var störst och finast i den stora huvudorganisationen och sysslade liksom bara med viktiga och ädla ting. Föreningen åtnjöt allmänhetens aktning och samhällets stöd. Men så hände något... den stora och fina föreningens ledning fick hybris och ville göra om allt. Sådant kallas omorganisation och är mycket märkvärdigt... Så man satsade allt krut på det! Ingen begrep vad detta vara bra för... Dessutom kostade organiserandet en massa pengar... Mycket tid och energi gick till att sitta i möten och allt mindre tid och personal fanns för att sköta verksamheten. När året gått visade det sig att alla pengar var slut och övriga delar i föreningen befanns misskötta, förutom lokalklubbsverksamheten. Där verkade ju bara vanligt folk utan hybris - det hörs på namnet - och detta är på vardaglig nivå, så dem kom man inte åt. Nåväl, det hände sig på den tiden att det från moderorganisationen utgick ett påbud om en stor begivenhet i huvudstaden - alla skulle vara med! Även den stora och fina föreningen, som precis som de andra skulle informera allmänheten om sin viktiga verksamhet. Det gör man som alla vet genom att därstädes ha en s. k. Monter med ett par representanter som representerar och delar ut broschyrer. Sålunda gingo alla åstad, var och en inom sin klubb, för att pynta på bästa sätt och göra sin respektive monter så bra som möjligt. Det gjorde ock folket i den stora och fina föreningen. Man ordnade med en stilig monter på väl synlig plats. Så kom den stora dagen och även publiken kom och gick... Men så hände det sig att en av föreningspersonerna skulle tävla och visa sin hund å utställningsring, för sådant försiggick också vid den stora begivenheten. De representanter som för tillfället stod i Montern kunde ju inte gärna gå därifrån för att heja på sin kompis! Då skulle Montern vara obemannad och detta gick inte an! Goda råd var dyra... Då kom man på att föreningens ledare - som av en händelse! - stod utanför och talade med en annan föreningsperson. Skulle inte denne kunna kliva innanför skranket och hålla fortet, eller hur man nu ska säga... i en kvart eller så... medan monterpersonalen kilade iväg till tävlingsringen? Ack nej, ledarpersonen hade inte tid! Personalpersonerna blev då "ledsna och besvikna", vilket är en finare omskrivning för "urförbannad". De satte upp en skylt "Kommer Straxt" eller motsvarande och marscherade bort. När de efter en liten stund åter var på plats stod föreningsledaren fortfarande kvar utanför Montern och konverserade och hade inte alls - såsom förutskickats - hastat till sin viktiga förrättning! Många sågo och hörde allt detta och förundrades storligen, ty det voro mycket folk i rörelse på marknadsplatsen. Och allt folket harmades därav, ty även den högsta skall kunna vara som den lägsta och ingen skall se sig för fin för att kunna ge ett handtag till sin nästa om det kniper.