... tyvärr ständigt lika aktuella - Skråckhönsen och Chronschough! Passar bra att läsa 1:a april...

Skriver du bara om katter nuförtiden? Nej, det går lika bra med hönor, tycker Yours Truly och får ett kärkommet tillfälle att blåsa nytt liv i ett par gamla favoriter.... För ett par år sedan roade man sig med att plita ihop ett litet kåseri... Det blev instant success! Nu har det visat sig att sanningen kommit ikapp och fantasifigurerna lever och frodas!

I sammanhanget  kommer man osökt att tänka på en mycket rolig bok av den geniale Mark Levengood, nämligen "Gamla tanter lägger inte ägg" Och nu börjar skribenten så att säga närma sig ämnet...

Skråckhönsen

När vi hade höns dök det ofta upp en ovälkommen företeelse i flocken, nämligen skråckhönan. Det är s k "ruvningslystnad" vilket tar sig uttryck i att den anfäktade hönan snor alla ägg och parkerar sig själv ovanpå. Där ligger hon, burrar upp sig och skråckar - därav namnet - samt är allmänt besvärlig. Skråckhönan lägger inga egna ägg. Framför allt stör hon de andra och nyttiga hönsen.

Jag tänker ibland på de besvärliga och tjafsiga skråckorna, när man konfronteras med motsvarande företeelse i hundvärlden...

Dessa äro välutbildade och välartikulerade damer på livets middagshöjd - typ 55+ - som inför denna livsfas bestämmer sig för att skaffa en hobby, nämligen hund. Hundskråckan ger sig in i sitt nya projekt med stor beslutsamhet. Allt i ämnet studeras, det gås kurser och man informerar sig. Så långt är allt väl.

Ibland kan Skråckan, som oftast har ett auktoritetsyrke i botten - typ socialsekreterare, polis, lärare, läkare eller motsvarande - även göra karriär i hundklubb. Det går mestadels alldeles utmärkt, enär Skråckan som sagt är välorienterad och nitisk. Så länge Skråckan håller sig till uppgifter som kassör eller sekreterare flyter det på rätt bra. Hundskråckorna fyller här samma funktion som de kulturbärande damerna inom teater och litteratur. Dock - ingen av kulturdamerna skulle väl komma sig före att lägga sig i regissörers eller författares arbete?

Men det är just det som inträffar när Hundskråckan börjar intressera sig för Avel...

Skråckan har nämligen behov av att amma ett foster - en ganska elak anmärkning från en kynologiskt insatt person, men det får vara med här på grund av träffsäkerheten... Hundavel är en ruggig uppgift som fyller Skråckan med bävan och skräck - överlämnas bäst till auktoriteter! - veterinärer och likställda...

En liten sidoanmärkning: hunduppfödning är en konst och ett hantverk som - i likhet med många andra färdigheter - bäst inläres i tämligen unga år... Det handlar inte bara om avelsprogram, inavelskoefficienter, foderstater m.m som man kan räkna, mäta och föra protokoll över. Utan fast mer förmåga att se sina hundar och begripa en massa naturliga processer. En känsla för vad som är kärnan i just denna ras, en förståelse av tikens och valparnas fundamentala behov. Detta är något som man tillägnar sig under många års träning och dessa saknar Skråckan i beklaglig utsträckning...

Alltså skiter det sig rätt omgående!

Skråckans valpar föds aldrig hemma, de dimper ner i baksätet på bilar eller på veterinärkliniker. Vänner och bekanta inbjuds att närvara! De kan ju göra nytta som sällskap till uppfödaren och om man skulle behöva uppsöka veterinär. Detta behov infinner sig i obevekligen! Skråckan har nämligen klippkort hos veterinären - mer därom senare...

Skulle valparna överleva förlossningsdramatiken, så tas de tämligen omgående av daga genom s.k stödmatning. Skråckan och hennes medsystrar litar inte på att valpmamman har mat till sina små... Skulle till äventyrs någon eller några valpar klara sig från lunginflammation av tillägg, förgiftningschock av alltför nitisk avmaskning eller shamponering med 3:e klassens ohyremedel - ja då är det till uppfödarens stora lättnad äntligen dags för leverans... Allt enligt regelboken naturligtvis, även kennelnamn är inregistrerat! Tyvärr har uppfödaren svårt att släppa taget och lever fortsättninsvis ofta i fejd med valpköparna.

Befriad från uppfödandets plikter kan Skråckan ägna sig med hull och hår åt vad som återstår... De egna hundarna karläggs i detalj, det röntgas och lyses - oavsett om det finns kliniska symptom eller annat som påkallar veterinära undersökningar. Skråckan och hennes gelikar är dock ingen affär för försäkringsbolaget... Hundarna står under ständig medicinering! Alla organ som inte är direkt livsuppehållande avlägsnas kirurgiskt; analsäckar, tonsiller, livmoder, testiklar...

Annat man ägna sig åt som ger livet innehåll - Tävling! Själva meriterande av djuren går dock inte såå bra - man tränar och tränar men det blir liksom inget av det hela...

Återstår ett nytt livsprojekt - Rasen! Här kan vår kära höna utvecklas till en verklig Tyrannusarus Skråck... Det finns alltid något dunkelt som "utrotningshot" eller ursprungsfunktion eller bekämpning att slå vakt om! Hamnar Skråckan på en nyckelpost i rasföreningen; ordförande, avelsråd, avelskommitté, etc. kan betydande oreda uppstå. Skråckan hatar och misstror de andra hönsen, förlåt uppfödarna och avundas dem deras ägg dvs framgångsrika avelsresultat. Hon är besjälad av att hålla dessa i schack. Det finns alltid någon fix idé att odla! Alltmer monoman och förfördelad lierar hon sig med likatänkande. Skulle inte detta vara tillfylles kan man söka stöd hos Auktoriteter; inte minst agronomer och beteendevetare, oavsett om dessa saknar kunskap om hundar eller avel. Skråckorna har absolut blind aukroritetstro och det är här som chronschoughianismen kommer in.

Chronschough

För de som inte är bekanta med begreppet krävs en förklaring:

Skollärare John Chronschoughs memoarer är en mycket rolig roman av August Bondeson som utspelar sig under andra halvan av 1800-talet då folkbildningen i Sverige ännu var i sin linda.

Bokens huvudperson är ende sonen till ett småbrukarpar där fadern dött tidigt. Chronschough är en av de första statligt utbildade småskollärarna och överfylld av en okritisk vördnad och beundran för alla former av auktoriteter. Mot dem som Chronschough upplever som okunniga eller "olärda", är han en besserwisser och översittare.

Namnet är en indikation på vem Chronschough vill vara: hans ursprungliga namn är Johannes Persson, men för att skilja sig från mängden ändrar han under seminarietiden till Kronskog, skrivet Chronschough för att se finare ut. "Chronschough" har blivit ett uttryck för halvbildad besserwisser.

Chronschough tar sig själv på blodigt allvar och är totalt humorfri. Han försitter dock ingen chans att läxa upp omgivningen. I Chronschoughs memoarer stod det skrivet, att han skickade tillbaka sina vänners brev rättade med rött. Bara en sån sak.

I alla problemklubbar finns ett gäng skråckor som styr och ställer. SKK är oförmöget att hantera dessa fruntimmer. De är scharlataner och dilettanter och andra tanter. Det här är en könsegen kategori, män konkurerar aldrig inom området.

En man med motsvarande begränsning av sin andliga horisont är en Chronschoug.

När Skråckan slår ihop sig med en Chronschoug med maktposition i eller utanför rasföreningar, ja då är det verkligt dystert för hundaveln.

Just nu dominerar en Skråcka och en Chronschoug kenneldebatten. Det kan man lugnt göra för  den platsen är ledig. Ber att få återkomma om detta!

 

ruben

1 april 2011 08:55

Sanslöst roligt, pricksäkert och, som alltid, oerhört initierat. Njöt av varje bokstav...
PS: Men skrockorna finns väl även i betydligt yngre årgångar?!?!? "Kan allt men vet inget"...du vet?

 

tillebille

1 april 2011 09:45

Du måste ha träffat de "värsta" skråckarna som finns, för det är väl ändå inte så att du letar efter dom? Man har ju valet att söka upp andra ex.
MEN du skriver iallafall bra! Tack för det.

Lisbeth

1 april 2011 10:28

Man behöver inte leta - ingen kan undgå dessa personer.

 

Linda

1 april 2011 10:31

Ypperligt skrivet som vanligt Lisbeth! Det piggar alltid upp att läsa din fantastiska blogg.Det återstår väl bara att se om dessa Skråckor kommer att drabbas av något obotligt virus så det blir en naturlig avgång....:)))

 

Elisabet

1 april 2011 11:38

SÅ bra skrivet och SÅ träffsäkert!!! Det är länge sedan jag skrattade så gott!! Tack Lisbeth. Med sådana som du och din träffsäkra penna finns det hopp

 

Katarina

1 april 2011 11:44

Måste bara hålla med... i allt.
Kanske lite Newcastle, eller vad var det den hette?
Heja Lisbeth!!

 

lena

1 april 2011 15:43

hahaha exactly so...You made my day!

 

Lennart

1 april 2011 16:07

Läste å en skråckig blogg ett intressant inlägg... tydligen verkar man tro att detta med hundavel och hunduppfödning skulle vara av sådan vikt för svenska folket, att det tros att -"politiker eller liknande kan gå in och börja bestämma... etc". Tillåt mig hånskratta!(Småle är inte i paritet med detta...) Tro mig, så länge som vi har en enorm arbetslöshet, problem med att placera ensamkommande, svårt att få tillsyn till gamla, svårt sjuka kastas ut i inget ... får man nog tro att hundavel inte skulle prioriteras av varken -"politiker eller liknande", vad nu liknande kan anses vara i detta sammanhang. Vi behöver en revolution inom hundaveln och det av karaktären att hundavel sätts in i sitt sammanhang. Vi håller på med en hobby. Skråckorna hejar bestämnt och hela tiden på blandisavel.Då slippes ju alla rasbundna sjukdomar, ingen behöver bry sig om rasstandards(som skråckorna ju inte anser man skall bry sig om alls och som man å det grövsta häcklar) inte heller behöver man bry sig om vad SKK styr och ställer med.Nu ser ju i o fs många av dessa skråckägda collies inte alls ut som standarden föreskriver, men de är såå bra mentalt för man gick ett MH för en kompis som ansåg att hunden var skottfast,den hade nog även bra boldness och skärpa samt hade rejäl jaktkamplust. De klarar dessutom av att spåra vildsvin, färska spår hittades i skogen, minsann! Dessa skrockägda och uppfödda collies är sääkert mycket bättre än den underbart vackra och underbart trevliga amerikanska collie som finns i Danmark, han med OFA fria höfter, som inte godkändes för avel i Sverige... han anses vara helt olämplig för svensk collieavel.Dessutom har han ju inget MH.Usel måste han ju vara,inte ngt MH, OFA fria höfter som dessutom VACKER. Så skall ju inte collies vara, skråck skråck...

 

Lucia Wikmark

1 april 2011 23:39

DU är banne mig helt OTROLIG! Vad får du allt ifrån.

Skrattade hela vägen från datorn till sängen. Låg en halvtimme och bara LOG. Var tvungen att stiga upp och nedteckna dessa rader.

Vale

Lucia och fyrfotingarna på Kopparås

http://www.vastgotaspets.nu

 

Nilla

3 april 2011 08:02

Jag blir upprörs ja faktiskt förbannad när jag läser att Linda önskar livet av folk, "drabbas av obotlig virus så att det blir en naturlig avgång" FY FAN säger jag bara! Jag kan tycka illa om folk men inte fan önskar jag livet ur dom för det.

Alla har vi olika uppfattningar om saker & ting & det är väl en jäkla tur det, tänk om alla gjorde, tyckte & tänkte likadant, vad trist det hade varit då!

Att läsa det du skrev Linda är hemskt.....

http://www.vav.n.nu

 

Marianne

3 april 2011 08:20

Nu har vi läst detta till frukost... Gapskrattat, fnissat och gillat. Min man sa: Men det här är ju otroligt bra skrivet, så duktig hon är! Jaa Lisbeth, tack för en mycket givande underhållning med stort allvar i botten.

http://www.gatefields.se

 

Linda

3 april 2011 11:05

Nilla,måste försvara mitt inlägg, jag önskar verkligen inte livet ur folk,det finns tillräckligt mkt elände redan ute i världen. Jag var tydligen lite för ironisk för att alla skulle förstå: jag menade att dessa skråckor kanske skulle behöva bytas ut mot mer vänligt sinnande höns så ordningen i flocken återgår till normalt.

 

Katarina

3 april 2011 18:44

Kanske också ska ta åt mig....
hade fortfarande ett fniss på läpparna
när jag skrev, tänkt som lite skämtsamt.
Finns ju bloggar som uppmanar till hackande
på människor...är det månne bättre?!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...