Direktlänk till inlägg 17 september 2011
Herrarna dom går ombord
med munnen full av valda ord
Dom sitter där i första klass
som om dom satt på jägarpass
Dom spanar in varann med blick
som om dom kunde minsta trick
Dom bär kostym/Det är kutym
och väskan viftas som en plym
ja, herrarna dom styr och rår
som herdar över flock av får
Ja herrarna dom ligger ner
Dom ligger ner på knä och ber
ge mig Gud ett innehåll
jag tror jag läcker som ett såll
Ja herrarna dom pratar skit
och dribblar hjärtan hit och dit
Dom vaktar dig
föraktar dig
tills dom skriftligen slaktar dig
Dom längtar efter sjutton år
och gråter ut i horors hår
Ja herrarna dom tror dom vet
Hur allting är i hemlighet
men herrarna vet ingenting
dom dansar runt i rammelring
ty herrarna har missat allt
som sött och salt som varmt och kallt
Dom ler åt dig/
Dom ger åt dig
så många mardrömmar fler åt dig
ja herrarna bestämmer allt mens du och jag betalar allt
Ja herrarna dom é en sort
som aldrig någonsin kommer bort
dom smyger kring i skuggorna och tigger till sig tuggorna
så står dom fram i talarstol
dom åmar sig/dom kråmar sig
tills ingenting mer förvånar dig
dom säger nåt struntförnämt
och applåderas oförjänt
Å herrarna dom leker gud
och dundrar in förbud förbud
och fängelse, skam och fan
Och salter sill och levertran
dom åker hissen upp och ner
och dom blir bara fler och fler...
Ulf Lundell skrev sin text, en av hans allra bästa, för ett kvarts sekel sedan. Den spelades in med med medeltidsinstrument (leder tankarna till digerdöden) som bockhorn och hade passat speciellt bra nu... Lundell visste en hel del om hur mycket små människor beter sig när de får alldeles för stora kostymer...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 | |||||
|