Har just betittat hur Tysklands lagmaskineri som väntat krossade den österrikiska kvartfinalsdrömmen. Jo, jag har sett varenda match, tjusats av fina dragningar, överstegsfinter, nertagningar, våndats med fotbollsspelare med ben som utsorterade vedträn. Senaste turkmatchen var det värsta man sett. Vilken dramatik! Jag är inte så där fruktansvärt på när det gäller just svenska laget, gillar inte överspänd nationalism, inte nationalism över huvud taget. Minns att i nationers och religioners namn har mänskligheten begått sina värsta illdåd.

Men fotbollspelare som är duktiga är nöjsamma att se. Det speciella ögonblicket är kanske inte i någon av matchminuterna, utan straxt före. När lagen står uppställda och kameran panorerar spelarna, en efter en - då hemsöks Yours Truly oundvikligen av olämpliga tankar. Tänker; dessa unga mäns farfäder och morfäder vid samma ålder var kanonmat som offrades på världskrigets slagfält. Abelbodied young men, det var de som gick åt först. Bättre att folk tävlar och springer efter en boll än att de skjuter ihjäl varandra. Detta låter föga djupsinnigt och hur töntigt som helst, men jag står för varje ord. Tjusigast är när Italiens nationalsång tonar ut, tycker jag som är en sentimental idiot och gråter på begravningar och beridna parader. Spelarna sjunger med armarna om varandras axlar och tar i ända från tårna. Mycket vackert!

Foto & design: Felix NilssonHurra! Bitte, Stina, Britta on success way up North!Vännäs SKK:Oxbergets Birka cert & Championat!Ch Grålötens Ylva Yllesocka BIR BIG-4 BlåHula Hund-2!Grattis från Ulvus västgötaspetsar