På begäran; här kommer en snutt om västgötaspets - fast kanske inte riktigt som önskemålet var?
Kort sagt; varför känns det mellan varven som segt, rentav motigt med just den här rasen? Ja, inte så att Yours Truly inte trivs med de egna hundar, o nej! Men hur går man vidare? Att traggla på som uppfödare - nu sedan 10 år i rasen - har inte gjort mig ett dugg klokare. Och man kan inte hålla på "själv" - det måste samarbete till, det vet alla som sysslat med dylikt. Hur tänker andra människor? Vad vill man? Vad är viktigt?
Att undertecknad meninge skribent, sprungen ur en annan (hund)kulturkrets, har haft svårt att känna mig riktigt hemmastadd i vgs-världen, det erkännes oförbehållsamt. Inte så att man kommit ihop sig med folk (även om sådant förvisso förekommit). Men om sanningen ska fram, och det ska den väl - det har varit svårt att förstå sig på vgs-folk. Det är säkert mig själv som det är fel på! För det finns massor med trevliga, bussiga, hyggliga vanliga människor - men i rasföreningssammanhang har det mesta upplevts som minst sagt oklart. Vilka förhållningssätt gäller ang västgötaspets? De centrala insatser som gjorts ang HD och ögon är väl bra, men samtidigt verkar intresset för andra viktigt - fertilitet, temperament - var omvända behoven. Och hur kunde den nya (och nu allmänt kritiserade) standarden slinka igenom?Kanske är det så att eventuell självkritik inom just västgötaspetsvärlden strider mot en svensk mentalitet av "konsensus", "sitta still i båten" och "trivsamhet"?

"Till det som det flesta associerar med skottarna (och även med en tanke avseende ditt svar till Pernilla) dvs, att skotten enbart skulle vara en liten sällskapshund modell 'ligga vid fötterna hela dagen' alternativt 'A dog only bred for shows'



Kika på detta foto. Här går det undan :) Vilket litet krutpaket! Man kan riktigt ta på energin, glädjen men också koncentrationen. Visst kan en skotte träna Agility. ;)

kram / Helene"

Tack för det bidraget!

Ser härligt ut!

Men ska man hålla på med detta (avsett ras) så blir det till att ha kondis (hos matte).

Konditionen hos Yours Truly är med förlov sagt urusel, en 90-åring på dropp är rena spänstfenomenet i jämförelse. Whi so, undrar kanske någon som minns lilla ja som ett evigt hoppande, joggande, fastande och strechande self. Jaha, det var då det! För x antal år sedan kunde jag bevisligen springa en mil (och detta på skaplig tid). Lite närmare tidsmässigt gick jag varje dag 6 kilometer med västgötarna.

Vad hände sen? Jo, i samband med den Stora Oredan slog ischiasen till med all kraft. Vaknade en morgon och kunde inte gå, än mindre klä på mig, knyta skosnören, etc. Prratiskt att kunna skylla allting på detta... Promenera var inte tal om, än mindre jympa eller motsvarande. Med tiden blev det ett bekvämt sätt att tillbringa dagen... Men kondisen blev rena skämtet.Det enda som är rörligt numera är inuti huv´et - där är det å andra sidan alldeles för mycket aktivitet... Kan jag idag gå hundra meter (helt klart), en kilometer (njae), en mil - out of the question!

Skulle jag vilja det? Ja visst!

Kan jag nå Peak Condition till WDS? Få se nu - det är tre veckor dit. På tre veckor hinner det hände en hel del med den skräpliga kroppen. Om jag börjar NU! Men då ska man ha bra dojjor! Mina är husfaderns avlagda som varit med om ett par marathonlopp. Problemet är att dessa har spruckit på ovansidan. Har inte lust att lägga ut minst en tusenlapp på nytt par. Så därför kan jag bara gå när det är fint väder och just nu regnar det. Därför får träningen anstå till i morgon. Säger vi.

Lästa apropos detta i Off-Sida - A Mine of Useless Information - om de hårda tester som fotbollsdomarna får göra. En domare på internationell nivå gör i genomsnitt 1412 löpvändningar under en match, en spelare utför 1100. Med tanke på att domarna dessutom gör hundra rusher i maxtempo är konditionen en viktig del av domarskapet.

Domarna löptest: Fyra kilometers löpning i intervaller - 150 meter på 30 sekunder, sedan 50 meter på 35 sekunder. De som inte klarar tidsgränserna skickas hem och då är drömmen om EM-finalen över.

Den går ut på hur man ska överleva sommaren. Först WDS - fast högst osäkert om hund törs medföras? - plus någon circuit. Sedan jobba järnet, och sen får vi se...
Kul att Sverige fick excellera i nationens bästa gren, nämligen att vara Bror Duktig och bäst i klassen. Det svenska domarteamet godkände nämligen Hollands mål, genom att påtala att den spelare som var off-side minsann inte var det, ety den spelare som låg skadad utanför plan, faktiskt ingår i spelet och upphävde off-sideregeln. Jomän! Det är svårt att låta bli att påpeka Hur Det Ska Vara om man nu VET - är själv svårt drabbad av den åkomman, fast försöker låta bli. För relationers bevarande om inte annat.. Go´middag!
--
PS Aha, synpunker bloggens skotteri! Detta, kära Pernilla, bestämmer jag faktiskt själv, ha ha... Intresserade av duktiga lydnads/agility/viltspårhundar? Studera gärna http://www.lowi-scot.se/ så ska ni få se på attan, även på förhållandevis hög nivå.