Det dunkla mer än 60 år gamla minnet visar Yours Truly med den första hunden i mitt liv. Fotot är troligtvis från sommaren 1947 och platsen är gräsmattan utanför Scouthemmet i Tranås, Småland som förestods och var hem för moster Greta och morbror Eric och deras västgötaspets Bess. De var barnlösa, Bess fick allas kärlek och var en fullvärdig familjemedlem.

Det var här någonstans som jag lärde mig att tycka om och måna om alla djur. Hundar och särskilt då västgötaspetsar är kloka och fina varelser.

Den här känslan har följt med mig hela livet.

Bess var grå med snövitt skjortbröst och stubbsvans och av rejäl storlek, säkert närmare 40 cm som var dåvarande standards maxhöjd. Senare ändrades mankhöjden till 33 cm.

På ett annat kort från samma tillfälle är salig mor Lisa med och Bess gör en av sina "konster" - sitta blickstilla på bakbenen och balansera en sockerbit på nosen. På ett tecken gjorde hon ett blixtsnabbt kast med huvudet och fångade upp läckerbissen.

Min hand känner fortfarande hur fin pälsen var att smeka. Jag minns hur gott Bessan luktade och hur klok och snäll hon alltid var.

Den som vill lära känna mer om västgötaspetsens innersta väsen uppmanas att studera Larssons http://ymer.bloggagratis.se/

Njut av alla fina bilder och underfundiga texter om härliga, roliga små kompisar.

Alla borde ha en västgötaspets!