Ännu släpper vintern inte sitt grepp över gården Vårdal... I morse var det minus 9 grader! Till och med en alltid glad och livad kattunge såg missnöjd ut! Men så fort solen går upp så blir det plusgrader, småfåglarna dyker upp och kvittrar. Ponnyerna står mitt i maten... Hästarna har dessutom börjat fälla vinterpälsarna!

   Så man borde ju ser framåt mot ljusare tider! Men ändå är det lite svårt att känna något egentlig glädje; ivf om man tänker på kennelvärlden som den ter sig. Hur människor kan ens överväga att satsa på en valpkull är höljt i dunkel. Hundavel som den utvecklats i vårt land är något av det mest kostnadsdrivande som finns. Alla uppfödare som jag känner sitter med kvarblivna valpar...

Det hänger liksom ett damokels svärd över allt som har med hund att göra. Vår kennellednings oförmåga att visa ljusa bilder runt hund blir alltmer kännbar. Det känns väldigt långt i från kampanjen Hunden Behövs... Istället är man inmålad i ett hörn och måste ständigt värja och försvara sig; det är farliga hundar, kamphundar, rädda och arga hund, hundar som biter ihjäl småhundar, medlemmar som anmäler varandra för allt möjligt, poliser som klagar på bristen på tjänsthundsämnen, räddningshundförare som klagar på att polisen inte vill använda deras hundar, morrhår, dumma TV-program... SKK:s motdrag är att satsa miljoner på "mentalt och exteriört sunda hundar". Men man har inte ens definierat vad sundhet är!

Är det ingen som kan tala om hur roligt, meningsfullt och intressant det faktiskt är med hundar och hundsport? Eller var. Det vore väl en bra början?

Kennelvärlden har alltmer börjat framstå som dyr, krånglig, full av faror och hot, samt obegriplig. Undrans på att förhoppningsfulla blivande hundägare faktiskt tappar lusten redan från början och kollar på Blocket istället...

   Det spelar ingen roll om ulvusbloggen har inlägg varje dag, ibland flera gånger dagligen, eller vad jag skriver om - så fort ordet collie nämns så ökar antalet läsare med 50 minst. Hur kan collieintressenterna (vågade inte skriva collievännerna!) veta att Yours Truly ämnar skriva om collie just den dagen?? Draget efter collienyheter är enormt! Till och med den lilla colliebloggen, som jag inte skrivit i på mer än ett år, har trogna dagliga läsare. Senaste månaden var det 135 unika besökare! Man blir smått rörd... Kikade på bloggstatistiken nyss  (8.30) - då låg lilla ulvusbloggen på 5:e plats mest lästa av 120.000 bloggar. Visserligen har väl inte folk vaknat till liv än, men nog blir man fundersam! Vad är det som missgynnade collieintresserade inte får fram/kan ta del av i andra media?

Här står vetenskapen frågande!

  Lättare då att konstatera att kattungen Mandy, 5 1/2 månad, allt mer liknar en seriefigur, det nästan svävar en pratbubbla över allt han företar sig.  Precis som att ha katten Gustaf (Garfield) live i möblemanget.   

  SVENSKA BRUKSHUNDKLUBBEN Utskottet Avel och Hälsa/Utskottsgruppen exteriör/utställning, har låtit meddela följande: 

"Det inte kommer att bli några ändringar av championatsreglerna enligt collieklubbens önskemål, eftersom collie inte tillhör de raser som enligt FCI kräver arbetsprov för att få tävla om certifikat samt att MH inte är ett test utan enbart en beskrivning utan krav på godkännande."

 Yours Truly lever det härliga pensionärslivet! Så intellektuellt utvecklande och så utmärkt som förevändning att slippa befatta sig mer avlägsna problem...   Bekymrade vänner hör av sig; man undrar hur det står till...? Med röster som anpassade för en svårt sjuk kommer frågorna: "Kommer du att lägga av...?" "Har ni helt övergått till...?

Man tar inte gärna ordet "katt" i sin mun, men det är vad det hela går ut på!

Här finns dock sex västgötaspetsar, tre är champions varav en tämligen nygjord och ett ettårigt framtidshopp, Det kallar inte jag för "lägga av"! Någon form av fortsättning lär det väl bli. Kan man hoppas.

Men nu är det som det är och kennelvärlden - just nu på sparlåga - går inte att diskutera, än mindre att skriva om.  Silent like the Child in the Painting...

Det finns annat som är mer inspirerande att diskutera och planera om. Däribland då våra rara små missar......och allt roligt de fört med sig.        

Nu är vår nya hemsida upplagd  http://www.123minsida.se/yffranes/ Länken t.h längre ner funkar!

Bara att kolla! Den är inte riktigt "färdig" än, lite grann återstår, men det är iaf en idé.

Tack webbmaster Felix för teknik och aldrig sinande tålamod med mormis!   

Vilken kattägare känner inte igen sig?  

  Felix har gjort en hemsida för våra katter! Tack, tack...

Yours Truly känner sig nu manad att (lite omständligt) förklara förhistorien. Så här är det:

Vi bor i en gammal roslagsbygd, här har varit segelled sedan hedenhös. Marken där vi bor heter Övernäs. På medeltidssvenska blev det Yffranes. Men det visste vi inte då, när vi flyttade hit 1968. Samma år föddes vår första valpkull, kennelnamnet blev Ulvus. Det blev med tiden Ulvus hemsida, blogg, etc. Det tyckte vi var bra ända tills 2010. Då var det aktuellt att inregistrera en egenuppfödd kattunge. Ulvus kändes ju inte direkt kattaktigt. Eftersom vi var två om det - Marina och Yours Truly - så var det inte så lätt att komma fram till ett gemensamt namnbeslut. Då kom jag att tänka på de gamla namnet på bygden runt vårt hus - Yffranes. Omnämns första gången på 1400-talet. Vi enade oss genast!

Det visade sig vara ett svårt misstag... Ett konstigt ord med mystiska kombinationer av Y och F... Ingen människa kan stava till eller ens uttala vårt stamnamn. Är det franskt eller vad...? Det märks inte minst nu när namnets ende stolta bärare ska presenteras av en speaker - t.ex i en BIS-panel. Vi har hittills hört fyra olika varianter. Ingen har varit rätt. Alltså - uttalet är svenskt med betoning på första stavelsen - ungefär som ryss-skräcken. Yff-ranes.

Så här efteråt ångrar jag att vi inte tog mitt gamla inregistrerade företagsnamn - Plurabelle. Jag gjorde mig av med detta oh-la-la-namn tydligen leder tankarna i fel riktning... Hade nog passat bättre på katt!

Men kanske det inte är så viktigt med prefix? Huvudsaken är att katterna blir bra...

   En av fördelarna med kattutställningar är att där förekommer rikliga tillfällen till shopping... Ja, det är ju en del longörer i bedömningen och väntan. Då kan man roa sig med varjehanda, t.ex att spana på något som man oundgängligen måste ha. I Gävle senast fanns en monter med vackert glas av Ala Design. Har tyvärr inte hittat någon webbadress, men konstnären finns i Mora. Runt denna monter kretsade Yours Truly som en gam... Jag älskar blått (och grönt) glas, ljuset silar så vackert genom glaset. Hurusom sa jag för mig själv - som en besvärjelse - "Om Mandy vinner BIS idag, så ska jag köpa ett sådant glas..." Och vem bli inte förtjust i dessa katter med deras obetalbara miner. Mandy vann BIS båda dagarna så det blev så klart TVÅ glas!

Få se nu om det blir en ny liten Tradition här...

Har iaf i anslutning till valda delar av familjens stundande färjetur till vårt närmast utland, nämligen Åland, instruerat k. far att inhandla lagom fin sort.

Huru så? Jo, när min äldsta västgötaspets Ada blev champion så fick hon två champagneglas ur SKK:s serie. Varje gång vi sedan hade något att fira, en titel eller annan vinst, kanske rent av en stilig placering, så åkte glasen fram och en flaska med pärlande innehåll konsumerades. Champagnekorkarna sparades och hängdes upp i trädet med vindspelet. Så nu har Yours Truly, precis som tjuren Ferdinand, en egen korkek, eller rättare korkapel, haha... att sitta under och filosofera...

Ännu en anledning att köpa vackra blå glas!