Nuförtiden i Sverige låtsas man som om klassamhället inte finns. Som om alla hade samma förutsättningar bara man anstränger sig lite. Om detta har DNs skribent Lerna Andersson skrivit en signerad ledare (gårdagens tidning): "Sverige är ett samhället där klassresor nedåt knappast sker. De som föds in i en klass med avancerade yrken och åtråvärda löner når med helt ordinär ansträngning liknande yrken och löner som föräldrarna. Ett barn till en läkare och en jurist funderar väldigt sällan på att bli asfaltläggare eller snabbköpskassörska. Då blir man heller inte det."..." De flesta barn till asfaltläggare och snabbköpskassörskor funderar inte på att bli läkare eller jurist. Då blir man inte det"..." För de högre socialgrupperna kan de lägres tillvaro vid en ytlig blick te sig ansträngningslös och mer inriktad på enfaldiga njutningar. Så har den också beskrivits genom historien. Men ingen med 40.000 i månaden skulle byta ens för en dag med den som på grund av socialt arv lever i intellektuell torftighet, med låg lön, dålig arbetsmiljö, ofria arbetsförhållanden, hemska arbetstider, värk i kroppen, sämre mat och avsaknad av inflytande. En dag av mental monotoni, penningbrist och kroppsarbete skulle ge den välavlönade avgrundsångest." Är det inte lysande? Precis så är livet, vilken propaganda som än hamras in.

 

Rix

9 maj 2010 14:41

Nä! Klasserna har utjämnats, inte minst ekonomiskt. Många hantverkare (i Stockholm även sopåkare)har samma månadsinkomst som en med lång universitetsutbildning och dyra studielån. Men jag vill tro att den med lång teoretisk utbildning har ett mer stimulerande jobb och ofta en större intellektuell kapacitet, även om det inte alltid är så. Den högre utbildningen klarar man genom idogt slit, men den bidrar till att utveckla tänkandet. Just förmågan till detta slit får man till stor del hemifrån, om man kommer från ett hem med välutbildade föräldrar.
De som har en annan bakgrund saknar ofta stödet och kan nog lättare ge upp halvvägs när det tar emot.
Men att kalla lågutbildade samhällets olycksbarn är att gå för långt. Där finns många begåvade människor som också får bra jobb och givande liv. Och många avslöjar sig inte särskilt genom sitt sätt att tala. Nuförtiden har ju nästan alla manglats igenom gymnasiet och det påverkar också.

 

lisbeth

9 maj 2010 15:18

jag har inte skrivit lågutbildade = samhällets olycksbarn! Det som avses är den ökade hopen resurssvaga (av födsel, oblitt öde eller självförvållat) - förtidspensionärer, fattigpensionärer, utbrända, utförsäkrade, aldrig kommit in på arbetsmarknaden, satta i "åtgärder", långtidssjukskrivna - obs politiker säger numer aldrig sjuka utan sjukskrivna... Är man inte ett samhällets olycksbarn från början så blir man. Det är lätt, poff... skillsmässa, olycka, dödsfall...skyddsnäten är allt glesmaskigare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...