Idag var Felix på besök, inget är roligare än ett 11-årigt barnbarn. Det finns alltid något nytt och spännande för en pigg kille att upptäcka här. Mormors mobil får vips nya färdigheter. Fotografier tas ur nya och högst oväntade vinklar. En del mobilfoton får fantasifulla ramar omkring. Hästarna kom och ville vara med. Dolly är väldigt social och särdeles förtjust i barn, man nästan väntar sig att hon ska slå sig ner i trädgårdsmöbeln. Felix tycker att Dolly är cool, det verkar ömsesidigt.


Fölis Viola charmade alla. Själv är jag mest tagen av Voice och hennes snits som fölmamma. Hon är suverän, leder sitt föl på säkra hovar, mor och dotter skrittar och travar nästan i takt. Voice lär sin unge nya saker hela tiden. Häromdagen, när det var uppehåll och torkväder, då hade jag hängt ut tvätt på linan som är spänd mellan två äppelträd. Fölungen tvärnitade; hjälp vad läskigt! Viola har aldrig sett ett klädstreck förr, mycket mindre ett som flaxade i vinden. Voice vände på huvudet, tittade på fölet och sen på den fladdrande tvätten. Aha, en gammal tvättlina... Det är inget farligt, titta här! Och så tar det gamla kloka stoet och knallar fram och tillbaka genom klädstrecket! Som för att visa sin unge: Seså, det är inget att bry sig om! Kom nu så går vi!


Mammor är sig lika...

Det sägs att Den Svenska Avundsjukan grasserar... Måtte gå blind och döv genom livet, för jag har då inte märkt något.För säkerhets skull: På förekommen anledning meddelas följande:

Jag är inte avundsjuk på någon, för någonting. Inte vad jag kan komma på i alla fall.

Lilla ja lever i den bästa av världar, är omgiven av människor jag älskar, mina djur är fina och friska, har ett skojigt och hyfsat betalt jobb (allting är ju relativt!), har inget otalt med någon, i varje fall inget som är värt att lägga på minnet. Jo, OK då, jag är lite avundsjuk på den lyckos som fick köpa finbilen (som jag bespetsat mig på), men har i efterhand fått höra att sagda person är en rekorderlig människa, samt att bilen får komma till den nytta som tänkt var, transportera vovvar och släpa hästar. Så bra!

På samma vis kan jag inte tänka mig att någon är avundsjuk på Yours Truly. Ingen annan än en flyfotad fakir skulle komma på att frivilligt hålla på med så mycket slit!

Husfadern är hemma på dagarna, har precis börjat vänja mig. På det hela taget vet jag inte om det är for good or for worse... Hur som blir det en förfärlig massa saker gjorda. Som t.ex idag - kära maken eldade skräp, vi har inte kunnat elda tidigare - fel väder, vind etc. Nu blev det en jättebrasa med nedsågade grenar, trälådor, pappkartongen, gammal halm, trasiga stolar, hönsreden, m.m Hästarna - alla tre! - höll husse sällskap bland rök och lågor. De måste ha nerver av stål!
Jag flyttade dynghögen, den låg lite avigt till, vilket inte insågs för ett år sedan. Det gick lätt som en plätt, faktiskt. Bara man kom igång så...

Skrev sedan ett par veckors manus, den stackars redaktionspersonalen ska på semester, så det gäller att ligga i framkant.
Vi håller på med en gigantisk rokad inne, Ingrids Stringhylla (Obs! Collector´s Item från 50-talet) är nu framgrävd, rengjord och putsad och ska förpassas till Nynäs. Hurra! Ännu mer golvyta frilagd! Skurade massor av hyllor och en gammal kommod med marmorskiva. Där ska nu förvaras alla skor som hamnar på golvet och dräller omkring.

Har inte det minsta emot väderleken (som alla gnäller över). Bara det inte ösregnar är det helt OK.
Husse tappade upp flädersaften. Det blev 8 liter - jättegod! Sen drack vi kaffe och åt gigantiska wienerbröd. Är det fikapaus så är det!
Hörde om en fölunge som blev riven av lodjur. Hu! Det finns en lodjurshona med unge bara en halvmil härifrån. Hmmm.... Vågar inte ha fölet ute om nätterna. Lilla Viola sover på sin halmbädd i stallet, mamma Voice vakar inne och utanför står Dolly på vakt. Vår lilla flock påminner väldigt mycket om en hjord med elefanthonor/ungar - håller ihop, har koll på maten och bästa betet, turas om att vakta bebisen. Mina små shetlandsponnyer - Gud vad jag älskar dessa kloka djur!

Go´morron i ottan! kl är 6.40 och 41 pers har tittat in på bloggen. Hjärtligt välkomna ska ni vara allesamman! Det har regnat hela natten, vovvarna har (mycket motvilligt) varit ute i blötan, vgs:ar tycker inte om att bli våta. De satte sig under bilen. Shetlandsponnyerna är utsläppta, de är av en mindre kinkig sort, lilla fölet rejsar runt så det skvätter.Än så länge har lilla ja inget kul att skriva om, men vänta bara! Hoppas det blir lite bättre väder så det går att ta bilder. Men först en kopp te, sen åka och köpa grönsaker, ehuru dessa har tagit slut. Till dess: Moss o grankott! som vi säger i storskogen.

Här va de livat, här va de glatt! Är fortfarande väldigt uppfylld av detta med den lilla fölungen Viola. Hon är naturligtvis ljuvlig som alla föl, svårt att se sig mätt på henne och mycket, mycket roligt... Viola växer och frodas, är så duktig och kavat, skuttar och hoppar. Som en cirkusföreställning i miniformat.





Vår beundran för mamma Voice stiger för varje dag. Vilken stjärna! Voice är självfallet den av oss som kan det här med att sköta föl. Leder ungen till bästa platsen beroende på väder och vind. Står och skuggar fölet när det är solsken och flyttar sig efter solen. Föser in henne i syrénbersån eller under någon buske när det kommer regn. Gnäggar och varnar för farligheter; "aj aj, akta tråden..." Hon ser noga till att ingen kommer i närheten av Viola, lyckas alltid manövrera så att hon är mellan fölet och omgivningen, tillåter ingen närmare kontakt. Min timida gamla märr, som en omvänd hand! Absolut inga fula miner och nafsande eller så. Bara väldigt skickligt bortfintade. Voice lägger verkligen ner ett beundransvärt jobb på att vaka över och pyssla med sin unge. Det är härligt att se!











Enda mer allvarliga kontrovers med Mamma Häst inträffade häromdan. Voice skulle få maskmedel, jag stod beredd med doseringsprutan och tog tag i grimman.





Glöm det! Voice reste sig rätt upp på bakbenen, viftade med framhovarna i höjd med min nästipp och levererade en klockren capriole; alltså en stegring följd av kraftig bakåtspark. Det var faktiskt ganska tjusigt att se, men inte så kul för den som höll i grimman. Bråkade inte mer med henne den dagen, utan försökte nästa. Med mild övertalning gick det bra. Passade på att väga Viola; 13 kg häst!

Härlig morgon! Fint väder; solsken, lagom vind/blåst. Hängt ut den nya tvätten, torkar vips, insekter/flugor besvärar inte hästarna så mycket.





Hur står det till med lilla Viola? Jo, tack utmärkt! Det är precis som att ha kattungar. Allt hon gör är sött! Viola är en riktig liten häst, skuttar och galopperar och blir allt stadigare på benen. Följer mamma Voice i alla gångarter. Nyfiken och pigg, skrynklar ihop sin lilla minimule och frustar. Igår satt jag i trädgården och läste. Det var som att sitta mitt i en rodeo. Runt mig for en svart-vit blixt i varv på varv, avbrutet av bocksprång och bakutsparkar. Vilken show!





Det roligaste av allt är ändå Voice förvandling. Hon är ett Elitsto med fina egna meriter, men jag har aldrig sett henne i glansens dagar, utan först som 18-åring som tagit ut sig en hel del på sitt senaste föl. Nu ser Voice underbar ut, blank och fin som en kastanj, hon har fått hals och mankam, bär huvudet högt och springer stolt med sitt föl vid sidan; "här kommer Mamma Häst, jag travar med höga knälyft i backen... hoppla... galoppombyte...vi springer till höger... och till vänster..hopp-san-sa! Se vilken fin och duktig unge jag har!", frust och rusk på manen.





Det är en häftig känsla att se. Miraklet i Drottningdal!

--

Voice med dotter (döttrar! - flera champion miniföl & diplomston) och hela baletten är nu presenterade på hennes egen sida www.geocities.com/ulvuskennel Shetlandsponny/Voice

Välkommen att kika på fina små hästar!

Det här är Ulvus Flinga Våröga, "Märta" för sina vänner. Nyss hemkommen från 2-dagarsutställningen i Visby. Ettåriga Märta kan vara mycket nöjd med resultatet; 2 x CK och 2-bt resp 4-bt. Hon har tidigare bl.a BIG-valp och flera Hp i juniorklass. Den vackert långsvansade Märta är en mycket trevlig tik som hedrar far och mor, Westorps Jack Mc Call och Ch Fennican Glada Gladiolus. Bor på sörmländsk gård tillsammans med matte Gudrun och husse Carl, goldenkompisen Nadja och islandshästar. På www.geocities.com/ulvuskennel är det märta som sitter längst upp till höger på index och kikar ut genom kattluckan!

Den börjar bli kväll, denna lyckodag. Vackert väder är det också. Lilla Viola sover. Voice vakar över sitt föl, hon ser otroligt nöjd ut. Det har varit en lång dag för små hästar. Den nyblivna hästuppfödaren är också lycklig. Tänk att jag hann med allt; skaffa mat, städa hos djuren, göra jobb klara. Tänk att det blev en liten fölunge, ett litet sto, så välskapt, så vackert tecknad. Här hos oss, på våran gård. En sån dag.

Tack så mycket!