Ch Westorps Jack McCall foto: Gunnar Lindgren
I pysslet med Skotte-bloggen (se t.h denna sida) har Yours Truly hittat ett nytt retoriskt grepp. USA:s president Franklin Delano Roosevelt använde sig av detta när det var något särskilt angeläget som skulle ut. Hans lille skotte Fala fick göra sig till tolk för husse i sina berömda "Fala Speech". Det här går utmärkt att översätta... Alltså klippes koncepet rakt av - inga jämförelser i övrigt! Vi har massor med synpunkter på betydelseglidning som skett i dagens utställningsvärld. Alla - såväl domare som utställare - verkar ha huvudet redan inne i finalringen. Hundar som rasbedöms - oavsett ras - ska ha finalkvalitéer - lång hals, kort rygg och spektakulära rörelser. Domarna blir allt sämre på att kunna rastypen. Som om inte detta vore nog har västgötaspetsens standard ändrats på väsentliga punkter. Kan bara spekulera i orsaken: förslagsvis önsketänkande, dumma, subjektiva åsikter som "Jag tycker det är snyggare att..."
För att uppnå den eftersträvads tjusigheten i Stora Ringen: "Rörelserna skall vara sunda, parallella och vägvinnande med kraftigt påskjut och god steglängd." Tyvärr har inte standardmakarna tänkt ett steg till. Om man ändrar på rörelserna måste vinkelförhållandena följa med. Istället finns de numera som fel, helt motsägelsefullt:
"övervinklat bakställ".
Tidigare räckte det bra med att "Rörelserna skall vara sunda och vägvinnande."
Ännu bättre hade det varit om man tittat i andra ändan dvs huvudet eller det som finns i det. Fega och skarpa hundar - finns det någon värre kombination?
Och det är här Jack vill komma till tals:
Hej! Det är jag som är Jack! Då jag är Top Dog i huset och dessutom välartad, samt snygg, får jag föra de andras talan.
Alltså, nu ska det vara bakåtsparkar! Har man förstått. Det har inte jag, men jag brukar vinna ändå, he he... Alla blir väl saliga på sin fason och de som gillar bakåtsparkarna får väl hållas med sitt. Det jag inte gillar är att vissa i bakåtsparksgänget inte vet hur man för upp sig! Som nu senast blev jag påhoppad av en sådan typ. Det gör ont att bli biten i huvudet! Missdådaren, en bredspårig klump, brukar stå bakom mig he he, är champion gudbevars och med bakåtspark så klart. Eller andra som skämmer ut sig, de skraja, som en certvinnare för en tid sedan. Kröp längs ringen, helt skärrad, flaxande öron, skelande blich, men med "fantastiska rörelser"... Till och med mor grötlöten skaka på huv´et. Ska det behöva vara på detta vis? Var är "frimodig livlighet "?
Vänligen/Jack
x mitt tassavtryck
Nilla
3 juni 2008 11:10
Du sätter huvudet på spiken!!
Något jag har reagerat på är färgen!
Detta står ang Kind & sel markering under färg.
"Ljusare markering över skuldrorna, s k selmarkering, är högst önskvärt liksom ljusa kindmarkeringar."
Sen tittar man på Fel & hittar detta!
" avsaknad av sel- och kindmarkeringar"
Hur ska dom ha det??
Antingen är det fel eller önskvärt??!!
Man kan även notera under NOTA BENE:
"Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Detta tycker jag är MYCKET intressant!!!!
Mvh Nilla
http://vastgotaspets.bloggagratis.se
Lisbeth
3 juni 2008 11:45
Ja, visst är det spännande. De klåfingriga standardförbättrarna under årens lopp har ändrat på mycket.
I Björn von Rosens ursprungsstandard står det t. ex. ine ett knäpp om några kind- & selmarkeringar...
http://www.geocities.com/ulvuskennel
Celeste
3 juni 2008 12:06
Hej Jack
Kloka ord av en klok Herre.
Det som du och din matte skriver om har jag undrat över länge. Visserligen har inte gruppplaceringarna och BIS-finalerna något med rastypiskhet att göra är bara SHOW. Men som ni så riktigt skriver i bedömningen av rasen är det avelsresultatet som ska bedömas inte "showigheten".
Jag växte upp på en bondgård med kor, grisar, får, höns och en och annan häst. Naturligtvis hade vi västgötar som hjälp i vårt dagliga arbete med djuren. När jag läste på din blogg om hundarna som visades á la nackspärr slog det mej att den skulle inte blivit gammal hos oss. Inte sprang dom omkring hemma på gården och i hagarna med huvudet i nittiograders vinkel upp i luften dom tog sej fram i naturen med en fin rullande arbetsgalopp. Och tuffa var dom backade inte för något, dom var aldrig sjuka och blev gamla. Nu låter jag som det var bättre förr. Men det kanske det var?
det här var första besöket på Ulvus blogg men jag kommer tillbaka. Mycket intressant läsning.
Kram
Celeste
ewa
3 juni 2008 13:23
Jag hittar inte orginalstandarden just nu men tror mig minnas att det står något om "ljusare nyanser ......, men att inte just "kind- och selmarkeringar" nämns.
Jag har dock hittat diskussionerna som förekom i "Västgötaspetsen" på 80-talet där Björn von Rosen talade om dessa kind- och selmarkeringar och han ansåg att de var viktiga för raskaraktären. Det kanske var så att "benämningen" inte fanns 1943.
Nilla
3 juni 2008 16:24
Jag tycker att dom ÄR viktiga för raskaraktären!
Jag tycker att den nya standarden är diffus i just detta, antingen är det ett fel om dom inte finns eller så är det önskvärt att dom finns. Finns dom inte så finns dom inte, men då ska det inte bli ett fel!
Utan vara just önskvärt!!
Fattar inte varför dom skulle på & detalj plocka i standarden?!
Det finns fler saker i den som är oklart.
Det skapar bara förvirring, tycker att den nya är en tolkningsfråga.
Och det ska en standard inte vara utan den ska vara glasklar & lätt att förstå.
Mvh Nilla
Inga
3 juni 2008 19:56
.."vägvinnande med kraftigt påskjut och god steglängd"
Skall västgötarnas rörelser vara likadana som schäferns rörelser?
Denna förnyade rasstandarn innehåller även många andra underligheter. Är den redan fastslagen i FCI ? Hur skall nya oerfarna domare hantera en sådan här text ?
http://www.kolumbus.fi/fennican
Isabel
4 juni 2008 11:51
Håller helt med, den nya rasstandarden är väldigt luddig på sina ställen och vissa av ändringarna är i längden kanske inte så bra för vår ras.
Det här med rörelserna är ett exempel. Redan idag ser man västgötar med rejält tilltagna bakbensvinklar som "trippar" fram i ringen, en västgöte ska inte röra sig på det viset. Precis som Inga säger så är risken att vi snart har mini schäfrar istället för västgötaspetsar.
Kolla in videon från årets Westminister klubbens schäferbedömning http://video.westminsterkennelclub.org/player/?id=216528 (det är en liten reklamsnutt först), det är så man vill gråta. Är det så här vi vill att våra västgötar ska se ut? NEJ!!
http://kennelviking.bloggagratis.se
Gudrun
4 juni 2008 11:52
.."vägvinnande med kraftigt påskjut och god steglängd"
Det här betyder inte schäferrörelser egentligen.
Inom hästaveln vill vi ha just detta - men absolut inte bakåtsparkar. Snarare tvärt om. Kraftigt påskjut betyder att bakbenen ska in under kroppen för att lyfta ryggen, vilket ger en spänst och schwung åt rörelsen. 4-beningar tenderar ju att lägga vikten på bogen, vilket kraftigt påskjut med bakben UNDER kroppen förhindrar, liksom att ryggen sänks, vilket blir effekten av kraftiga bakåtsparkar. (Oj, vilken lång mening.)
Kraftiga bakåtsparkar är inte vägvinnande - det tar bara kraft. Det har heller inget att göra med steglängd. Genom att sätta under sig bakbenen och skjuta på så lyfts framdelen och då finns det kraft och utrymme för steglängd.
Finns det ett missförstånd här?
undrar Gudrun
Celeste
4 juni 2008 14:03
Intressant diskussion det här. Man skall nog akta sej för att blanda ihop äpplen och päron.
Hästar ska gå i en för dom ändamålsenlig form det ska västgötaspetsen också.
En hästs högsta punkt ska vara mellan 2-3:e halskotan. Den ska trampa med bakbenen väl under sej så att den går med en välvd elastisk ryggverksamhet, blir lite som en fjäder! En fantastisk känsla när man kommit på tricket. Detta lär man hästen enklast under arbete vid hand på ett böjt spår då den ska vara ställd inåt mellan 1-2 halskotan och få stöd på ytterhjälperna. effekten blir då att den trampar under sej med inner bakben och börjar arbeta med ryggverksamhet. Precis som Gudrun skriver får den då en ökad bogfrihet och kan ta för sej mer med frambenen om man låter den bli rakställd och gå rakt fram på ett rakt spår. så lär man mycket förenklat ut ökad trav inom hästdressyren.
Men nu gällde det våra västgötar. Det blir lite svårt att omsätta ovanstående på dom med deras korta ben!
Kanske därför vissa försöker kompensera upp med "nackspärr" = uppkäkning hos travhästar, plus för rasen övervinklade bakställ? Man får då "ett ben i vardera hörnet" och tack vare uppkäkningen fritt fram för frambenen.
Blev jag tjatig nu? Förlåt en gammal dressyrgumma och travhästtjej
Celeste
ewa
4 juni 2008 15:00
Jag tror inte att vi ska göra samma fel som gjordes i början av "hunderitiden" bedöma hundar efter samma normer som hästar. Det finns rester kvar än i dag.
Det är olika djurslag som rör sig på olika sätt.
Tyvärr är det nog bara att konstatera att "den nya standarden" har åtskilliga brister. Jag tror att det inte finns någon som tycker att den är bra - inte ens "kontruktören" eftersom vederbörande inte dömer efter den.
Lisbeth
4 juni 2008 15:11
Talk about open the floodgates! Two years of bitterness & resentment spilled out...
Celeste
4 juni 2008 18:35
Vem är "konstruktören"? Jag trodde att rasstandarden inte bara skrevs av en person utan att det var något som man arbetade fram i samförstånd med avelsråd ev kommitte, uppfödarna och andra sakunniga på rasen. sen ska väl Kennelklubben ha ett ord med också. Godkänna eller något?
Nyfiken Celeste
Nilla
4 juni 2008 22:10
Ja det är förhoppningsvis inte bara en person som har ändrat i ras standarden!
Tycker att man ska sätta sig ner & gå igenom den en gång till, för att "rätta" till den.....
Mvh Nilla
http://vastgotaspets.bloggagratis.se
Gudrun
5 juni 2008 07:19
Ang. skillnader/likheten mellan hästar och hundar....
Jag tror visst att man kan göra jämförelser. På hästsidan diskuterar vi mycket mer vad anatomin ger för förutsättninger/möjligheter/konsekvenser. Den diskussionen behövs inom hunderiet också. Om det är så som sägs att "bakåtsparkarschäfrarna" har svårt att klara balansen i skog och mark så måste det analyseras utifrån de i utställningsringen önskade rörelserna. Med andra ord; är det anatomiskt möjligt att ha både vägvinnande rörelser i balans och bakåtsparkar för en västgötaspets? Om bakåtsparkarna ger en spänd sänkt rygg så torde det inte vara förenligt.
ewa
5 juni 2008 09:19
Ja vi ska diskutera anatomins påverkan på rörelserna, men vi ska inte utgå från hästens rörelseapparat utan från hundens!
Betr rasstandardens tillkomst är det ett kapitel för sig - som jag inte kommer att diskutera mer just här.
Lisbeth
5 juni 2008 09:24
Det här påminner om häxan Eris - Tvedräktens gudinna - och hennes berömda äpple...
Vad Jack och jag menade med ursprungliga inlägget är att man ska vara försiktig med pillandet på standarden - de ska vara ett hållbart instrument. Och ändrar man på rörelserna måste i konsekvensens namn också vinkelförhållandena justeras.
"Rörelserna skall vara sunda och vägvinnande" - det har dugt i 50 år. Vad har västgötaspetsen för nytta av ytterligare "kraftigt påskjut och god steglängd"?
Är klåfingrigheten ett uttryck för skönhetsandarnas längtan?
