Direktlänk till inlägg 11 juni 2008
På begäran; här kommer en snutt om västgötaspets - fast kanske inte riktigt som önskemålet var?
Kort sagt; varför känns det mellan varven som segt, rentav motigt med just den här rasen? Ja, inte så att Yours Truly inte trivs med de egna hundar, o nej! Men hur går man vidare? Att traggla på som uppfödare - nu sedan 10 år i rasen - har inte gjort mig ett dugg klokare. Och man kan inte hålla på "själv" - det måste samarbete till, det vet alla som sysslat med dylikt. Hur tänker andra människor? Vad vill man? Vad är viktigt?
Att undertecknad meninge skribent, sprungen ur en annan (hund)kulturkrets, har haft svårt att känna mig riktigt hemmastadd i vgs-världen, det erkännes oförbehållsamt. Inte så att man kommit ihop sig med folk (även om sådant förvisso förekommit). Men om sanningen ska fram, och det ska den väl - det har varit svårt att förstå sig på vgs-folk. Det är säkert mig själv som det är fel på! För det finns massor med trevliga, bussiga, hyggliga vanliga människor - men i rasföreningssammanhang har det mesta upplevts som minst sagt oklart. Vilka förhållningssätt gäller ang västgötaspets? De centrala insatser som gjorts ang HD och ögon är väl bra, men samtidigt verkar intresset för andra viktigt - fertilitet, temperament - var omvända behoven. Och hur kunde den nya (och nu allmänt kritiserade) standarden slinka igenom?Kanske är det så att eventuell självkritik inom just västgötaspetsvärlden strider mot en svensk mentalitet av "konsensus", "sitta still i båten" och "trivsamhet"?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 |
5 |
6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 |
26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 |
|||||||||
|