Se har vad jag fått från min underbara "marsvinskompis" Helene;
"Hej Lisbeth!
Jag har släktforskat i 6 år och det har blivit ett av mina främsta intressen. Håller som bäst på med min farfars anor som under hela 1800-talet bodde och levde mitt i Vilhelm Mobergs land i trakterna runt Linneryd och Tingsryd i Småland.
Såg ditt fina inlägg om din mamma och tänkte att du kanske ville se hennes födsel införd i kyrkoboken för Säby församling (dit Sommen hörde). Jag hoppas det går bra att läsa. Du känner ju såklart till dina morföräldrars namn men om det skulle vara knepigt att läsa så står det:
(Utanför bild) Födelse- och dopbok för Säby församling 1913.
4 december, Lisa Maria
Föräldrar; Karl Gustaf Pontus Högman (yrke Bärare) och h.h (hans hustru) Hulda Amalia Hellström
Utanför bild står Lisa Marias föräldrars födelsedatum (Pontus 12 mars 1875 och Hulda Amalia 25 februari 1880)
Vidare framgår det att de vigdes den 27 september 1913."
Är det inte fantastiskt!
Tack snälla Helene! ---PS Jisses Helene - vi kanske är släkt?! Det skulle förklara allt...
Helene J
5 december 2008 10:37
Det skulle sannerligen förklara saker och ting.
Har du anor i "Mobergs land"? När vi nu talar om Småland; Min farfar föddes 1909 i Ängelholm, Skåne med efternamnet Johansson men hans far i sin tur var född i lilla Tingsås utanför Tingsryd i Småland och det är hans anor jag håller på med just nu. Min farfars pappa Frans Edvard Johansson var sina föräldrars åttonde barn och han och en bror blev kvar i Sverige, resten av syskonen emmigrerade till Amerika eller Danmark. Frans pappa hette Johan och var alltså min farfars farfar. Johan har imponerat stort på mig i min släktforskning.
Johan föddes 1834 i Tingsås, gifte sig med en Anna från Urshult. Fick 8 barn (han var 51 år när sista barnet föddes, ovan nämnda Frans). Han och hans hustru hade en liten gård med namnet Björnalycke i Tingsås. Han fick se 6 av sina 8 barn lämna Sverige (detta var under 1880- och 1890-talet). Men Anders gav aldrig upp. Han forsatte att bruka sin steniga jord. Anders avled i Tingsås 1925, 91 år gammal.
Min farfars farfar Johan Gustaf Andersson, 1834-1925. En stund på jorden.
Helene J
5 december 2008 12:29
Och så hette han Johan och ingenting annat!
Helene - med för många namn i huvudet just nu
Britta
5 december 2008 21:23
Åhå!
Fler som har släkt runt Tingsryd och Urshult.
Min mans släkt å moders sida kommer från Ryd.
Snälla svärmors fädernegård ligger i Järnemåla utanför Ryd.Min svärmors flicknamn var Rapp (gammalt hederligt soldatnamn) och inom släkten finns också gården i Rimshult (ligger något närmare metropolen Ryd).
http://www.oxberget.se
Helene J
6 december 2008 12:10
Alla som kan vår svenska soldathistoria känner säkert till orsaken till soldatnamn. Att ta värving och bli sk indelt soldat var mycket, mycket vanligt bland lägreståndspersoner och då ffa toparsöner eller söner till småbönder. I lönen ingick det ett soldattorp tex. Dessa torparsöner mfl hade sällan släktnamn som högrestångspersoner utan sk Patronymikon, dvs Johan Anderssons son Bengt fick heta Johansson i efternamn och hans syster Anna blev en Johansdotter.
Detta blev i längden ohållbart för den svenska armen. I samma mönstringsrulla kunde det finnas 50 Bengt Johansson. Det gick inte att särskilja dem, ffa inte om de var födda samma år. Man införde då soldatnamn.
Soldatnamnen skulle antingen återspegla soldatens karaktär. Gustav Rask tex fick sitt namn för ha var en "rask" man. Lisbeths anfader var förmodligen lång och reslig, vilket för övrigt var ovanligt på den tiden.
Andra soldatnamn togs från naturen och då gärna påhittade sammansatta ord som tex Sikström eller Ekvall alternativt "djurnamn" som tex Gädda. Endast soldaten fick dock använda namnet. Soldatens eventuella barn skulle fortfarande ha Patronymikon. I början, då detta system infördes fick man inte heller behålla sitt soldatnamn om man, som det hette "begärde avsked". Inte heller fick man behålla soldattorpet. Det hände därför att nästa indelta soldat som flyttade in i soldattorpet, inte bara ärvde huset utan även den förra soldatens efternamn. Detta gör att man ibland får hålla tungan rätt i mun då man släktforskar.
I slutet på 1800-talet blev det dock allt mer vanligt att soldaten behöll sitt soldatnamn efter avsked från det millitära samt att dessa även blev släktnamn.
Jag är nog lite "yrkesskadad" för varje gång jag träffar någon ny persson och denna presenterar sig som Blixt, Bergstrand, Falk etc, så tänker jag, jaha, här har vi en med en anfader som var indelt soldat.
Karin F
10 december 2008 09:02
Intressant med efternamn. Min svärfar (född 1913) har efternamn enligt patronymikon, och hans far Lars Persson kallade alltid min man för Göte Bengtsson ist för Göte Larsson.
I Norge heter man fortfarande i stor utsträckning efter var man kommer ifrån. Eftersom mina kunskaper om norska småorter inte är lysande säger det inte mig så mycket men mina (fd) kollegor vet alltid om någon är tröndersk eller kommer från Sörlandet eller Molde, även om de tillägnat sig Oslo-dialekt.
http://myosotis.bloggagratis.se
Lisbeth
10 december 2008 09:11
Karin, stämmer bra!
Anfadern till min morfars farfar hette Höj, blev svensk soldat och kom enligt familjeskrönan vandrande från gården Höijre i Norge...
Helene
10 december 2008 21:24
Stämmer även i Sverige Karin.
Även svenskar som inte blev indelta soldater men hade ett son- eller dotternamn, bytte efternamn.
Förr krävdes ingen formell ansökan eller godkännande hos Patent- och registreringsverket som det gör idag vid ett namnbyte. Det räckte att prästen skrev i husförhörslängden om tex Johan Andersson; "Kallar sig nu Johan Stjärnberg", så var namnbytet klart. Vanligast var att man tog sig ett namn som syftade till den by/ort man kom från eller tom den gård man växt upp på. Tex "Wäster" om man kom från Västerås.
De enda namn som var skyddade förr och som man inte fick ta var adelns.
