På Pernillas blogg har det kommit in en del tråkiga kommentarer. Då Pernilla inte tagit bort dem förutsätter jag att hon inte läst dem. Det konstiga är att dessa hatiska och skvalleraktiga inlägg alltid kommer från anonyma som aldrig bryr sig om Pernilla eller hennes hundar, hur de mår, träning, familj eller allt annat trevligt och läsbart som står där. Har gjort en rättelse av de grava felaktigheter som på så vis får spridning i en förfärande omfattning:







"Vidriga, insinuanta och dessvärre också helt okunniga och lögnaktiga inlägg. Att försöka leda i bevis att ovanstående tiks D-resultat beror på "finska linjer" och att dessa sålunda har mer inavel är som att fråga: "Har du slutat slå din fru".







En titt i SKK:s avelsdata ger vid handen att det inte är inavel, (lögn alltså) att far och farfar är födda i Finland e svensk-holländska hundar (förbannad lögn), övriga hundar är helsvenska (ännu mer förbannad lögn).







Det finns säkert många bra och fertila hanar i Sverige. Att dessa inte används beror oftast på något av följande; hanen parar inte/har inte lärt sig/har taskig teknik, hanhundsägare ögonlyser inte/röntgar/är en förfärlig människa som man inte kan ha med att göra. I värsta fall en kombination av detta.







Orsaksfaktorer till HD



Polygenetiskt 10-50 %



Kön, anatomi, muskelvolym, hormoner, växt, beteende, sjukdomar med mera är möjliga disponerade faktorer som är genetiskt betingade.



Miljöfaktorer är 50-90 %, såsom skador, sjukdomar, aktivitet, beteende, utfodring, vikt, växttakt







av högman den 1 februari 2008 kl 22:55"







---Orsaksfaktorer till HD är citat från professor Gröndalens föreläsning vis SBK:s rasutvecklingskonferens. Prof. Gröndalen är specialist på skelettets sjukdomar.

Stormen har dragit fram, strömavbrott ett par timmar under natten. Annars inget anmärkningsvärt. Våra stora träd böjde sig för vinden, men vek sig dessbättre inte över huset. Puh!

Djurlivet frodas... ja inte bara våra egna utan även de som bor i grannskapet, har det visat sig... Rådjur ser jag varje vecka, de trippar fint fram längs vägkanten och swischar in i skogen. Haromdagen var det väldiga klövavtryck vid brevlådan. Älg! Skogens konung (eller drottning) hade tagit en tur bara några meter från vårt hus. I förra veckan blev hästarna jätterädda och bröt sig ur hagen. Spiralgrinden var uttdragen flera meter och såg ut som en slamsa. Ponnyerna var uppskärrade och Dolly hyperventilerade. Vad kunde har skrämt dem? Hjortfot Högman begav sig ut på spaning. I hästhage syntes fullt med klövavtryck men inte lika rådjurens märken. Vildsvin? Grannen bekräftade att en vildsvinsfamilj håller till nära tomtgränsen. Rådjur hoppar elegant över staketet men hur hade grisarna tagit sig in? Följde stängslet mot skogen. Aha! På ett ställe var det nervikt så att en smärre buffelhjord hade kunnat galoppera in. Även bevingade vänner söker sig hit. För ett par dagar sedan landade en liten rovfågel på grenen utanför köksföstret. Sparvhök? Den var iaf mindre än duvhöken som brukade ta våra höns. Den kroknäbbade pippin satt så nära att jag kunnat sträcka ut handen mot den, hade fönstret varit öppet. Nu fick jag nöja mig med att beundra dess skarpa profil. Gissningsvis väntade den på dagens middag, vårt fågelbord är placerat därstädes. We live in a bloody zoo!---PS Fick just ett trevligt mail från en uppfödare i Danmark med uppskattande ord om min bok om tibetansk spaniel. Tack så mycket Ragnhild, din vänliga hälsning värmer än!