... seven years of bitterness and resentment spilled out!







Detta ang mitt inlägg nedan "Sitta still i båten". Många kommentarer, de flesta andas samma känsla av förlamning och skam över vad som skedde när den lilla föreningen kapades för snart 6 år sedan. Någon har påtalat den varböld som funnits hos envar sedan dessa. Även nyare medlemmar verkar uppskatta att får ytterligare en puzzelbit till historien om "those who used to conduct mysterious feuds" - alltså detta sega envig som verka sakna såväl början som slut. Men mest positivt att man äntligen kan tala om det. Tidigare kunde man nämligen inte det. Man skulle helt enkelt inte bli trodd!



Som orientering; precis så illa var det... Medge att liknelsen om häxorna i Macbeth var ovanligt välfunnen! Det var nästan så man funderade på vilka mörkrens makter som var i omlopp; aldrig har så många protokoll, skrivelser, brev, rapporter, inlagor, domarpärmar, ögonlysningsresultat, etc mystiskt försvunnit! Även inbjudningar till domare ang utställningar och förarbetet med domarkonferensen hade gått upp i rök. Det var ju "fel" domare - oj då!



Kopieringsapparater gick sönder, datorer fick virus, telefoner strejkade - så lämpligt... Stormen Gudrun och sedermera Per måtte ha kommit som gudasända. Då fick man några veckors (månaders!) andrum med att presentera de "rätta" siffrorna och berättelserna. Och räckte inte det så fanns ju alltid sjukdomarna... Visst, folk kan inte hjälpa om de blir krassliga på riktigt, men måste detta alltid ske vid en "lämplig" tidpunkt? Jag kan bara vidimera ang det kuriöst försvunna brevet att händelseförloppet gick till som Britta beskriver. Om sedan dåvarande redaktören får migränanfall och ligger bakom fördragna gardiner, så är det väl bara att beklaga. Att upphovspersonen inför detta prolongerade och dimmiga process väljer att långt senare dra tillbaka skrivelsen, är ju förståligt. Det hela var ju så att säga överspelat.



Sen kan man stillsamt undra vad kuppmakarna fick ut av all denna febrila verksamhet? Var det värt allt detta, rent ut sagt ett jävla liv, för vadå? Makt? Eller vad? Och vad har det kostat? För SKK, som tvingades tvångsförvalta klubben och avsätta ordföranden, för att sedan i åratal ställa personell till förfogande och sitta i många och långa möten för att bringa reda i en myrstack av konstigheter. För föreningen i förstörd ekonomi och good-will, uteblivna medlemskap och annonsintäkter; mången duglig funktionär lämnade sitt uppdrag, många medlemmar lämnade klubben. Föreningen kom i vanrykte; den blev klubben med "dom där stollarna". Dumskallarnas sammansvärjning.



Årsmötet i Alingsås var, som någon kommentar skrev, "bara början..."

Utgrävningarna i Hemmet fortsätter, man gör oväntade Fynd!






Hittade ett par kassar skokartonger och blev sittande en stund... Massor med skor och vilka skor! Inga dåliga dojjor; skyhöga klackar, sandaletter, pumps, röda, gröna på ena sidan och röda på den andra, svarta, svarta med polkadotrosetter på hälen, blå, rosa och tom ett par guldskor. Va! Alla skor är mina, Yours Truly har bevisligen kunnat ha dem en gång, både stått och gått och tom dansat i dem! Oj...






Guldskorna minns jag speciellt, mina imponerande blan var nerkörda i dem vid SKK:s middag på Grand Hotel Saltsjöbaden 1993. Upptill en leopardmönstrad klänning, urringad i fram och med volanger på rumpan. Var det JAG?






Jobbade som reporter, hotellet ett mycket tjusigt ställe, Yours Truly residerade i svit! De vanliga rummen var slut, så då fick jag sviten för samma pris, ha ha... Kristallkrona i taket och balkong mot vattnet med guppande segelbåtar.






Vad är jag för människa egentligen, har jag bara roat mig? Ja, bara och bara... men ibland så har jag nog varit med om mycket kul.






---






Mailade till Bengt Ohlsson och utryckte min förtjusning över dagens krönika i DN På Stan. Läs den! Han går till försvar för den Stillöse Svenske Mannen rätt att vara precis som han är. Har man väl kommit Till Insikt så är det bara att jubla. Befria den hunsade Mannen (och Kvinnan)! Upp till kamp, alla ängsliga konformister! Låten tusen hängrövar blomma!






Guldskorna behåller jag som ett minne...