En bild till på TinTin - hela världens lille vän!

Hemvändaren TinTin har nu intagit huset! Vilken underbar hund!!! Glad och go, inte det minsta ledsen, blyg eller försagd. Han är precis som jag minns honom för fyra månaders sen, bara mycket större förstås. Han har vuxit till en stilig kille, välskött och med bra hull. Fem minuter efter att han klivit in i köket, lekte han med lilla Gerda, kom ihåg storbror Gunvald och kommer väl överens med pappa Jack, iaf efter att Jack nu insett att det inte var någon löptik. TinTin äter med god aptit, har varit ute och kollat in sina gamla lekställen och har även förevisat de konster han kan, bl.a räcka vacker tass. Jag är otroligt glad och lättad att det gått så bra. Tack Marilyn som gjort ett så fint jobb med TinTin!

Vakande till ett hem i kaos. Mina normalt sunda och vettiga hundar är helt sinnessjuka, stavas HORMONER, och kan inte lämnas utan tillsyn en sekund. Alla löper, dvs först löper Jack, buren på kärlekens vingar. Sen kommer jag, moralens väktare, för att söka förhindra att de rara djuren river huset eller tager sig själva av daga genom att kasta sig ut från fönstren som är öppna för att vädra ut röken. Rök? Jo, spisen ryker in, det luktar satan och hela huset är i dimma. Bilen är full med sopor som jag inte blir av med. Behöver köpa hö och grönsaker, hur ska det gå till? Något har hänt med kombiutrymmets dörr, den kan inte stängas, än mindre låsas, kan inte ta med någon hund i bilen (för att lätta på trycket inomhus). Kan inte ens jobba, har massor med jobb som inte är klara, ens påbörjade. Om ett par timmar kommer ett par människor hit och jag förväntas lösa deras problem. Hur? Försöker lösa mina egna problem och det kommer ständigt nya. Whi hände mig detta?