Skotska terrier "The gang" Foto: Marie-Louise Lindgren


Yours Truly må bekänna; man blir lite less... alla skrämmande fantomer ur tidens grums & mögel, de dyker ännu upp och inget har förändrats. Man kan bli deprimerad för mindre!


Måste skaffa något kuligare att fundera på. Ös på nu med röstande på min blogg, målet är 50 pers som röstat. Det tycker jag är en hyfsat representativ samling och kommer då att ta bort Högman, som envar säkert är grundligt trött på och ersätta den med något roligare.


Avslutar med denna underbara bild från Skottefederationens hemsida. Visst ser de kloka och fina ut. En liten tid...och med lite tur är en sån även i Roslagen!
Trevlig helg alla kära läsare! Nu tar vi nya friska tag! Men först go´natt...Zzzzzz...

Man kan ju grunna på vilken skada "dumskallarnas sammansvärjning" har haft för rasen och för föreningen, bortsett alla männinskor som mått dåligt och alla resurser som slösats i onödan.



Men... undrans om inte den största eländet är det som orsakats såväl enskilda hundar som rasen i sin helhet, via den hybris som genomsyrar de som sattes att förvalta klubben. Avelsrekommendationer, RAS och allt annat fint och genomtänkt, uppfödarna till vägledning, det gäller "di andra, inte oss".



Toppersoner i styret avlar så håren reser sig på huvudet på en någorlunda genetiskt bevandrad. I en kull 2004 förekommer samma framgångsrika hane 3ggr i 3:e led och halsyskonparning ingår i samma kennels avelsprogram (om man vet vad det är) som praxis. Ny halvsyskonparning är för säkerhets skull gjord resulterande i nu aktuella valpar! Ja just det - personen är fortfarande synnerligen aktiv på nyckelpost... Dåvarande ordförande (inte numera men enl uppgift på väg tillbaka i föreningen) gjorde avsiktliga experimentparningar med mor och farfar som är kullsyskon. Resultatet blev bl.a den blå och numera blinda hund som ögonlystes på Albano. Är man " übermensch" - för att fortsätta på tysklandstemat - finns det ju ingen anledning att bry sig om att 30 andra uppfödare försöker få ner inavelskoff så mycket som möjligt. Rys...Tack ni som uppmärksammande mig på detta!

Hondan va de blåser i träa ida... Och på bloggen! Då passar det med den här gamla visan!
Torparvisa
text och musik:
Gunde Johansson (1922-1995)

Tocka orning dä ä uti väla nu
dä grunnar ja mycke på,
för di slôss å se'n jobbar di värre än sju,
dä dära ä svårt te förstå.
Men en aen har fôll bra lite vett
å hôve dä ha'n fôll fått
för te kli sej uti när dä ä nôge lett,
sôm när fôlk till exempel har brått.

För ja ä tôrpare ja å ja har dä så bra,
å ja ligger på sôffa för så ska dä va,
å gräse dä växer å rôgen han gror
å mor ho mal kaffe å grisen blir stor!

Hå hå ja ja, hå hå ja ja
hör va dä blåser i träa i da,
hå hå ja ja, hå hå ja ja,
dä blåser i träa i da.

Å flyger i lufta di gör sôm skam
förskräcklit å fort ändå.
Dä ä skillna dä när som en aen ska fram,
en får klar sej mä te å gå.
Men en ä fôll bra bakôm emellerti,
sôm inte kan räkne ut,
va i hundan di har så pass ont ôm ti
för den tar fôll i alla fall slut.

För ja ä tôrpare ja å ja har dä så bra,
å ja ligger på sôffa för så ska dä va,
å gräse dä växer å rôgen han gror
sätt på panna mor, sätt på panna mor.

Hå hå ja ja, hå hå ja ja
hör va dä blåser......
Här har en dä ganska så skaplit bra
fast nog får en ont där bak,
men besvärligheter dä får en fôll ha,
en ä alla fall unner tak.
Te å ge sej ôt skogen ä int idé,
nej där säjjer ja allt stôpp,
för se råkt ja te hugg nôa meter mä ve,
ja den tar di sen å eller ôpp.

För ja ä tôrpare ja å ja har dä så bra,
å ja ligger på sôffa för så ska dä va,
å gräset dä växer å rôgen han gror.
Dra opp klocka mor, dra opp klocka mor.

Hå hå ja ja, hå hå ja ja
hör va dä blåser ....

Många har frågat om den långsvansade vita valpen Ulvus Tim Fox "TinTin" som vid sex månaders ålder måste flytta från sitt hem. Om en vecka har vi honom tillbaka. Det måste vara förfärligt för hans ägare som på grund av drakoniska regler (A-kassan? Försäkringskassan?) tvingas söka jobb i Stockholm och "pendla" mellan familj och hem i Skellefteå. Under sådana förhållande kan man inte ha hund, det inser var och en. Familjens vuxna hund har även återgått till sin uppfödare. Det är så sorgligt så det är inte sant. Men lille TinTin är välkommen till oss.