Stig Dagerman, född 5 oktober 1923 i Älvkarleby i Uppsala län, död 5 november 1954, var en svensk författare och journalist.



Jag har alltid tyckt att Stig Dagenman på ett särskilt sätt varit "min" författare. Samma dag som jag föddes, den 29 november 1945, kom den 22-årige Dagerman med debutromanen "Ormen". Senare, i skolan, deklamerade jag med stor inlevelse Dagermans Dagsedlar, bl.a "Varning för hunden" och fick högsta betyg.



Dagerman skrev under senare delen av 40-talet en rad noveller, romaner, skådespel, dikter, dagsverser, reportage och artiklar. Dagerman intog snabbt platsen som en av våra främsta författare.


Efter skolan började Stig Dagerman att arbeta på den syndikalistiska dagstidningen "Arbetaren", där han fortfarande medarbetade fram till sin död i november 1954.



Det allra sista han skrev var dagsedeln "Varning för hunden!",



Stig Dagerman skrev sin träffande text efter att ordförande i fattigvårdsnämnden i Värmland gjort följande uttalande: "Nog är det ynkligt att folk somhar understöd skall ha hund.""Lagen har sina blottor.

Hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra.



Nu sitter folk i små stugor

med dyrbara hundkreatur.

De kunde väl leka med flugor,

som också är sällskapsdjur.



Kommunen bara betalar.

Det måste bli slut på, ity

att annars köper de valar,

fruktar herr Åleby.



Något måste beslutas:

Hundarna skjuts! Inte sant?

Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,

så spar kommunen en slant."



Varning för hunden! var publicerad i Arbetaren samma dag som budet om den unge författarens död kom.
5.11.54

Stig Dagerman är begravd intill den medeltida kyrkan i Älvkarleby och på hans gravsten står att läsa:
"Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken."
26.10.54

--. och Ada är alldeles påfallande dräktig. I bakgrunden barnbarnet Gunvald.