De typiska aktiva och agerande motståndarna till hundsport utgöras av den lilla minoritet som alltid väcker irritation i tider av samfällda stora insatser, framför allt under ovisshet och ekonomisk ansträngning. Det är så kallade debattörer, i egna ögon intellektuella, radikala, pratmakare och föredragshållare, ivriga damer och annorlunda herrar. Det är en grupp som har lättare än någon annan att reta omgivningen då de vanligtvis saknar allt som räknas i sammanhanget - kunskap, erfarenhet, stil, egna resultat inom uppfödning och tävling. Det man har gemensamt är den oomkullrunkeliga besattheten, en rad fixa ideér om sakernas tillstånd.

De kommer samman i kotterier på bloggar och hemsidor och svetsas ihop av inbördes beundran förutom av sina övertygelser. De drar på sig hat och förakt. De anser sig hålla på med mer betydelsefulla saker än de berömda kynologerna och uppfödarna. De präglas av en sådan självgodhet som utmärker personer som är övertygade om att de flesta har fel och bara de själva rätt. På så vis liknar de troende kommunister och bigotta religiösa. I en häftig tid av mediadebatt angående hund - kamphundar, exteriöra överdrifter, blir de en liten högfärdig elit som avskys av de flesta och inte har svårt att hata tillbaka. Det är för många svårt att inse att dessa svåranpassade, mångordiga, pratsamma, utopiska och verklighetsfrånvarande idealister trots allt spelar en stor roll i utformandet av hundsportens verklighet och framtid.

Som nu. På bloggar och hemsidor sås tankar och planteras ideér och principer som snart metastaseras till etablerade sanningar. För att ha så ovanligt lite på fötter, är hundsporthatarna en viktig utomparlamenterisk kraft. Störst och värst inflytande får de när en rasklubb annekteras, helt enkelt kapas.

 Aveln i den aktuella rasen kommer då i händerna på en styrelse som omsorgsfullt ser till att inga bildade och kunniga personer får några befattningar av betydelse. Den verksamhet som dessa inskränkta idealister vill bedriva framstår som en blandning av konspiration och dumhet. Som t.ex inom en aktuell klubb där avelsrådet rekommenderar en hanhundsägare att inte låna ut sin hund till en viss tik. Tiken är champion och har A på höfterna. Vad var det då för fel?

Jo, tiken hade i en tidigare kombination parats med en oröntgad hane. Tikägaren skulle med andra ord "bestraffas"... Säga vad man vill om ärftllighetsgången hos HD, men så vitt jag vet så har ännu ingen hävdat att den är smittsam...

Kors! Bloggkompisen Erika - kvinnan bakom dansksvenska gårdshundar med det härliga trumpetsmattrande prefixet och med förmågan att formulera många pockande frågor och trängande behov - har en formidabel blogg http://stoltaebbas.bloggplatsen.se - läs den! Dessutom har bloggen sådan kvalitet och angelägenhetsgrad att den vips tagit sig upp på listan över de populärast bloggarna!