Det blev en liten kontrovers med en kommentatör, vilket ledde till att flera kommentarer togs bort (för förhindrande av en massa ledsamheter, etc) vilket iofs var beklagligt, för en del av detta var sympatiskt menat om än aningslöst. Men nu kan det sägas! Som t.ex signaturen "Trött" som ville ge "en eloge till alla de människor - unga, gamla,kvinnor, män, erfarna, oerfarna - som med engagemang och glädje lägger ner massor av arbete och tid i olika hundföreningar och klubbar eftersom de (trots att de kanske inte är perfekta eller alltid gör allt rätt) förtjänar ett bättre omdöme än att sablas ner som mindre vetande", bla-bla... Men det är just det som är grejen! Om man tar på sig ett uppdrag, det må vara genom anställning eller ideellt - så får man räkna med att någon (medlem, kund eller anställd) ibland ifrågasätter saker och vill ha felaktigheter tillrättalagda. Om varje uppdragstagare/förtroendevald vid sådana tillfällen skulle brista ut i långa klagosånger och inte bemöter med saklighet och fakta, skulle samhället stanna! Jag menade vad jag skrev, jag vill ha erfaret och kunnigt folk som ska besluta om viktiga saker i den verksamhet som jag ägnat större delen av mitt liv, jag vill ha felaktigheter åtgärdade. Det kan vara skäligen enkla saker, men besvärliga ändå för den enskilde. Hur kul är det när det ständigt blir fel i anmälan, fel i domarlistor och fel i resultatrapporteringen, fel i tidning... Än värre när styrelsen av missuppfattning av uppdraget eller ren dumhet tänjer på gränserna mer än stadgarna tillåter. Det är tråkigt om människor känner att de inte får den uppskattning de anser sig förtjäna, kanske har man till och med blivit ledsen, men de som mest har anledning att vara ledsna är faktiskt de medlemmar som kollektivt eller enskilt drabbas av en inkompeten klubbledning.**** På samma tema****Om det är läsare som tycker bloggen är mer ledsam än vanligt och eventuella livgivande bilder saknas, så beror det på att de tilldelade bilderna är slut och mina mossiga utensilier kan inte fixa några nya s a s för egen maskin!

**** PS Som Av En Händelse har förra årets inlägg samma dag Bergman kunde... delvis samma tema, fast på ett högre plan. Funderade ett ögonblick hur jag vågade skriva detta... Kan inte påminna mig att jag då kände någon tvekan! Måste bero på att det blivit lägre i tak i den svenska kennelvärlden... eller också har människorna blivit räddare... Alltså alla ängsliga, intill idiotism förskrämda anletsdrag hos de som bara tänker på sina jobb och förmåner och sina så kallade karriärer.