Vilka ska ta vid när vi kroknar? Hur ser återväxten ut? Är det inte märkligt att den ende som seriöst verkar har funderat på det här - trots valhänta och välmenta försök i riktningen som aldrig blir något riktigt av - är den ledamot som möjligtvis är äldst i SKK:s centralstyrelse (eller kanske just därför?) - men sannerligen inte till sinnelagt, nämligen Göran Bodegård. Men så är Bodegård inte bara allrounddomare med internationell lyskraft, utan också med dr och expert på just barn och ungdom. Se här vad den gode doktorn skriver i en inlaga till styrelsen, publiceras här med benäget tillstånd - läs det! Här finns en viktig nyckel till framtiden,som kanske håller på att kastas bort:

"Det är en allmän kunskap att ungdomar i Sverige (i västvärlden generellt) är mycket mer ”peer-relaterade” än ”authority relaterade”. Det anses vara en följd av de genomgripande strukturella samhällsförändringar som lett till kärnfamiljens upplösning och föräldrars slocknande betydelse i autonomiutvecklingen för tonåringar.Ungdomar ”förhåller sig” alltså i sina idealbildningar och värderingar i mycket högre grad till kamrater och människor i samma sociologiska situation än till människor som representerar myndighet/auktoritet. Den psykologiska tolkningen är att myndigheten=föräldern kom att spela en allt mindre roll i det växande barnets kontinuum än gruppbildningar där barnen själva utgör den tidsmässiga och kvantitativa huvuddelen.Skall vuxna kunna återerövra en relation av djupare slag och få bli rollmodeller och idealbildare måste vuxna reparera det vittrade familjeperspektivet genom att invitera till en påtaglig närhet. (Vilket f ö inte självklart unga människor obetingat tackar ja till – och kanske inte heller självklart att vuxenvärden genuint önskar ?..…) SKK har en tydligt manifesterad positiv och invitativ hållning till ungdomar. – Denna omsätts dock i samma institutionaliserande anda som SKK har till andra respekterade grupperingar och till vilka SKK har en vuxen demokratisk hållning och samarbetsmetod. Andan är inte unik utan samhällets genomgående sätt att skapa struktur för att inga särgrupper skall hamna utanför den formella gemenskapen. Det är min uppfattning att detta förhållningssätt gynnar en rad autonoma men i polariserad anda uppbyggda aktiviteter, och vilka inte skapar möjligheter för unga hundintresserade att närma sig den vuxna och kynologiskt erfarna skaran med förväntansfullt, nyfiket positivt intresse. De unga stöds att själva skapa egna aktivitetsnischer som inte befrämjar inter-generationsgemenskap. Den svenska kynologiska världen byggs alltså f n kring en princip, som gynnar historielöshet och dränerar återväxten på den muntliga traditionens källa till värdefull kunskapskontinuitet. Samhällets allmänna skapar en känsla av gott samvete. SKK kan säga att vi tar hand om våra ungdomar – men alltså på principiellt samma vis som annan kommunal barnomsorg. Situationen är densamma i de flesta av västvärldens länder och där finner man följdriktigt katastrofal brist på resurser rörande återväxt. – Utställningsarrangörer - ofta i eller nära pensionsålder - tvingas hyra in folk för de funktioner och sysslor som tidigare självklart löstes av den naturligt närvarande unga kraften i klubbarna.Jag har funnit att problemet inte existerar i Japan där familjen f ö har en annan basal betydelse (Och inte heller på Island!) – Det var där uppenbart hur unga människor engagerades på alla nivåer i verksamheten och inte hänvisade i första hand till egen ”ungdomsverksamhet” i form av Junior handling, Agility, dansa med hund etc. vilket är sysselsättningar av viktighet med de facto inte av central kynologisk betydelse och inte alls säkert bryggar över och in i den kynologiska världen. SKK/CS bör överväga hur man konkret kan bryta med den rådande demokratiskt segregerande andan till ungdomar och hitta tillbaka till ett helt annat sätt att närma sig unga människor med hundintresse."

Jag tror att Göran Bodegård är något viktigt på spåren, han har sett alla "de stora" som tonåringar, sett hur de som unga intresserade kommit med sina hundar och med tiden själva byggt upp egen lysande verksamhet. Ofta har det varit unga som inte fick ha hund för föräldrarna - hund och hundsport blev något åtråvärt som man skaffade på egen hand, nämner bara två namn, Bo Nyman (schäfer) och Dan Ericsson (skotsk terrier & labrador). Så var det fallet med många andra, även Yours Truly. Jag har själv varit ung och vet att det sista man vill bli så är det "omhändertagen" och styrd in i vad som välmenade vuxna antar är "lämpliga" sysselsättningar. -----Skottebloggen uppdaterad med danska framgångar på Världsutställningen i Bratislava!