EC Ormeryds Karl Gustaf 6 mån (Ch Ormeryds Austin - EC Ormeryds Daniella) äg. Christina Schöring, Finland

***Vi har alla en dröm... eller kanske en bild i vårt hjärta, snarare än en dröm... Det här är egentligen fortsättningen på berättelsen om Marinas kattintresse. På en utställning i Sollentuna befanns även en kattutställning vägg.i-vägg, vi gick dit för att titta på en fin kisse som Marina hade upptäckt... den sköna blåtabby persianen Ormeryds Mietta, Junior Winner och 5 x BIS redan som kattunge. O ja! sa mor entusiastiskt och komplimenterade den eventuellt blivande kattägaren för god smak.

- Precis så där ser drömmissen ut!

Vi åkte hem och begrundade upplevelsen i våra hjärtan... Kontakt togs med drömkattens ägare/uppfödare, vi skulle ses på en annan utställning... Och där satt han, Miettas bror - Karl Gustaf! Blå som syster Mietta fast "blue spotted" - blåa fläckar som skimrande laguner i en ocean av vacker päls. En superb perser! Karl Gustaf gjorde ett outplånligt intryck! Jag hade ägt och fött upp många fina djur, men nu tyckte jag mig stå inför den vackrast av Guds skapade varelser som jag någonsin sett!

Karl Gustaf satt en liten stund i mitt knä...Han t o m spann lite, iaf så inbillar jag mig det... Ögonblick av ren magi... Så fin, så värdig och älskansvärd. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på hur han tittade upp med sina underbara ögon: I´m still around... Ett vackert kattminne...

Jag vet att Karl Gustaf fick en lycklig ägare i Finland och att han nu har en grand titel och många BIS.Jag tänker ibland på Karl Gustaf... kom på att vilja presentera honom på bloggen, utan annan tanke än att det är roligt att få skriva om och visa en så vacker och fin katt. Karl Gustafs mor och Marinas princesskatt Emma är halvsyskon via den odödlige svarta persianen från Italien, GIC Vannjtys Only For Your Eyes. Ej undra på att han slog an en sträng... Tack Anna!

I can´t live a day longer among philistines and morons! Hur BRA vore det om den av högsta beslutande organ och i demokratiskt ordning valda styrelsen fick tid att sätta sig in i samt besluta vad den skall besluta om, dvs eventuellt personlighetstest för avelsändamål (340 sidor). Och detta INNAN beskäftiga sätter igång att offentligen (internet) kommentera, dra växlar därpå och tala om hur allt är och skall vara och hur det skall bli. Hur vet man det? Varför ges "intressant information" selektivt och bara till en viss person/grupp? Detta är mycket allvarligt! Why not go the whole hog? Någon djevfla ordning får det väl ändå lov att vara...

I dagens samhälle är det många som äcklas över ytlighet och fördumning. Man söker sig till vad som är kvalitativt och bestående. Det behöver inte bara vara intresset för hus och hem och Antikrundan. Det kan också gälla rashundar. Inom hundsporten är det dock många som med oro ser på på aktuell inriktning. Kynologi har blivit en bisak, sidoaktiviteter breder ut sig och blir alltmer huvudsaken. Uppfödning är kringgärdad av tvingande regler, uppfödare dignar under hiddiösa kostnader, aveln i händerna på genetiker och konsulter - ja, alltid föder det någon... Moderaser idag är s k naturhundar, eller assesoirer typ chihuahua och egoförstärkande bull-hundar. Kulturraser verkar upplevas som svåra och krävande. Hundägare av idag kanske är rädda för detta? Anses det inte fint att kunna något? Att föda upp topphundar kräver kunskap och färdigheter. Det låter svårt och det är det också.

Jag tänkte på allt detta då vi idag var på Skottefederationens årsmöte. C:a 20 medlemmar hade mött upp, vilket väl får anses som välbesökt (SF har 228 medlemmar) - stämningen var god, årsmötesförhandlingarna gick som på räls. Bekymret är rasens nuvarande låga numerär - farligt nära det rent alarmerande! Detta är ett problem som skotten delar med flera andra klassiska raser. Det är mycket råkigt! Folk har inte en aning vad de går miste om... En skotsk terrier är sund och robust, den är en mycket trevlig hund, skotten har århundraden av kultur i sig. Dags att fler får detta klart för sig!

Hundsportens vagga stod i Storbritannien. Många längtar tillbaka till den tid då man vände blicken mot de insulära britterna och då inte minst terriergruppens stora. Dags att göra det igen? Tillbaka till rötterna! Med det här inlägget vill Ulvusbloggen hedra föreningens avgående ordförande Dan Ericsson som ägnat 40 år åt skotsk terrier och innehaft i stort sett alla poster i Skottefederationen. Hurra för Dan! Länge leve skotsk terrier! Hurra för skotten!

  

foto: Chanan

*Ormeryds Lunar Cheesecake "Miss D" (4,5 mån på fotot) sköldpaddsfärgad exotic f. 2009-05-03,*E. GIC IxiDixi's Browni, JW, bruntabby exotic, årets kattunge 2005*U. Athelstones Fruitcake, sköldpaddstabbyfärgad exotic.

*Miss D är 7 x nominerad som bästa junior .

*Uppfödare Ormeryds Exotic & Persians ägare Marina

Yours Truly är lite ledsen idag. Såg i tidningen att Nisse i Billinge gått bort. Jag kommer inte ihåg vad Nisse hette i efternamn - om jag nu någonsin vetat det. Här på landet such information cease to matter... Det viktiga var att Nisse bodde på gården Billinge en halvmil härifrån, att han var en hedersman samt att han levererade ved och honung till oss. Punktligt varje maj, när körsbärsträd och äppelblom stod i fagraste skrud, när bina surrade och fåglarna sjöng, då kom Nisse i blå overall körande med sitt stora vedlass. Jag blev chockad att se att Nisse avled i en ålder av 90 år! Han måste ha varit 88 när han senaste gången backade sin jättestora traktor med släp genom vårt trånga grindhål, alltid lika skicklig och elegant och noga med att inte bryta grenar av fruktträden som stod farligt nära. Nisse var en rese, en väldig odalbonde av den gamla stammen. Han hade Roslagens blåaste ögon och plirade vänligt när jag sa: - Det är alltid vackert väder när du kommer... - Ja, då är jag ingen fulvädersgubbe då! Nej, Nisse var en hedersgubbe av ett utdöende släkte. Frid över hans minne.

  

Nu vet jag varför gummor och gubbar oftast (alltid?) avbildas iklädda varma och ylliga plagg, som; pälsfodrade tofflor, långkalsingar, bäddkoftor, sjalar, vristvärmare, stickade muddar, kamelhårströjor, o.dyl Gamlingar är helt enkelt mer frusna... Jag fantiserar om en tjock yllefilt, minst två x två meter, som jag kan linda in mig i! Här hemma finns en 50 år gammal fårpäls som köptes av min storasyster och som var latest fashion när den var ny. Leker med idén att sy om den till en värmande pläd... Eller, vilket vore enklare, ha den på mig. Inomhus.

Viola håller igång i snön, men så har hon ju också egen (jättetjock) päls!

Gunvald is in trouble for absentmindly chewing Dad´s favourite wolly hat... Kan han hjälpa att katten Märta petat ner mössan från hatthyllan? Dessutom är Gunvalds bästa pinnar begravda under meterdjupa drivor, så man tager vad man haver... G:s ägare erbjöd sig att sy ihop de pyttesmå (nåja) hålen, men inte hjälpte det... Snön ja... På eftermiddagen tog Yours Truly ett djupt andetag och en skyffel för att ta itu med nederbörden. Det har kommit otroliga mängder... ungefär fyra gånger så mycket som på bilden! Om hästarna plumsar ut i en driva ser man bara öronen på dem... Jag hade inget val för annars kommer den mösslöse inte in på gården och det är han som handlar allas mat... Efter otroligt slit blev det så mycket renskrapat att jag kunde manövera runt min egen bil. Vi har ett halvt tunnland inhägnad gård och ingenstans längre att göra av snön. Hjälp!

  

Foto: Torsten Widholm

Den kraftiga kostnadsutvecklingen har uppmärksammats av Svenska Kennelklubben.SKK vill bromsa hundägarnas allt mer ökande kostnader Veterinärvård och försäkring är tunga poster i varje hundägares budget och har senare år blivit allt tyngre. Enligt Manimalisrapporten 2009 ökade kostnaderna för djurförsäkringar i Sverige med 90 procent mellan åren 2004 till 2008. Under samma period ökade även veterinärvårdskostnaderna med 114 procent. Läs mer på SKK:s tidskrift Hundsports webbtidning http://www.hundsport.se/Grattis Nora och Kim! Nu är ni omslagsflickor på Hundsports första nummer i år vilket når läsarna idag eller i morgon.