För fullständighetens skull... Så här blev resultatlistan SKK Sundsvall, domare Per-Harald Nymark Norge 10 västgötaspetsar:

Bh-1 CACIB BIM CH Ulvus Gunvald Jackson

Bh-2 cert Aspenhill Liguster 

Bh-3 Isidors Gunvald

-

Bt-1 cert CACIB BIR BIGres Svedala Tora Trasdocka

Bt-2 Höckgårdens Ebba

Bt-3 Flodaskogens Flisa

PS Jag tar med den här bilden som Kim Johansson så vänligt donerade från Högbo - om inte annat än för att Gunvald ser maskulin och stilig ut (hejdlöst skryt!) och framför allt visar sin goa karaktär!

foto idé & design: Felix Nilsson

Upphovspersonen centralt upptill på bilden. Tack Felix för lånet!

foto, idé & design: Felix Nilsson 14 1/2 år   This is the end

Beautiful friend

This is the end

My only friend, the end

Of our elaborate plans, the end

Of everything that stands, the end

Doors The End Lyrics

---

En gång för mycket länge sedan födde Yours Truly upp en schäferkull där nästan alla blev duktiga brukshundar, om än på ett lokalt plan. Två av valparna blev klubbmästare i brukshundklubben. Så klart uppfödaren var stolt! Glädjen grumlades dock när jag med tiden studerade det fina vandringspriset där båda hundarnas namn stod ingraverade... Ja, det var deras "kallnamn" - inte hela stamtavlenamnet med kennelnamn och allt. Jag frågade så klart om orsaken. Det blev en del hummanden... Så småningom antyddes att det såg "trevligare ut". Trevligare - för vem? Jo, hm... för de klubbmedlemmar vars hundar inte hade kennelnamn (underförstått att kennelnamn var "märkvärdigare"). O heliga enfald! Om 20 år är det ingen som vet vilka "Tajt" och "Ludde" var! Hade hundnamnen varit kompletta hade klubbens historia varit mindre historielös!

Påmindes om detta vid läsning av en ny rasklubbstidning. Den innehöll en (i övrigt utmärkt) text om gamla tiders hundar i aktuell ras. Och så längst ner en fotnot med redaktionellt påpekade att man just denna gång frångått sin "policy" att ej publicera kennelnamn annat är i prislistor och betalda annonser, så att texten inte skulle ses som "gratisreklam". Man häpnar! Denna historielöshet!

På bottengrumset i denna soppa finns den svenska räddhågsenheten att stöta sig med folk i klubben. Jante-lagen! Ingen ska vara förmer, etc.

Samma sak (när jag nu har ångan uppe) är vissa rasklubbstyrelsers beslutsvånda att fatta, just det de är tillsatta att göra, nämligen beslut. Huru mycket lättare är det inte att frånhävda sig ansvaret i knepiga ärenden och överlåta allt till årsmötet. Man skjuter helt enkelt frågan ifrån sig så behöver ingen känna sig trampad på tårna! Men styrelsen är demokratiskt vald och ska förhoppningsvis ha kunskap och mod att besluta, även i sådana frågor som t.ex standardändringar. Vem ska annars göra det? Det är inte något som årsmötet ska ta ställning till. Vid årmötestillfället finns en dagordning att hålla sig till och inget tillfälle för subjektiva tyckanden eller önsketänkande. Det har stadgarna sett till.  Är medlemmarna missnöjda kan beslut rivas upp eller till och med en ny styrelse väljas. Styrelsen får inte smita från sitt uppdrag.

Å andra sidan har många rasklubbar fått alltför stor kostym. Huru lätt är det inte att konstruera egna regelverk för att klåfingrigt deltaljstyra t.ex uppfödare och avel. Ett exempel är vissa klubbars uppdelning i A- och B-kullar, m.m (när det gäller valphänvisning). Det är inte sådan information som är vägledande eller helt enkelt styr valpköpare i av klubbens önskvärd riktning. Tro mig, jag har varit valphänvisare i åtskilliga år. En uppdelning skapar bara förvirrning. Det verkar så jamsigt det där med A och B - är det något skumt med det hela? Kanske avstår spekulanten helt enkelt från att köpa valp av den rasen, trots att det just vad man drömt om. Vad har rasen vunnit på det? Överlåt åt valpspekulanten själv att ta reda på och konstatera hur pass trevliga, sunda, standardenliga och tilltalande respektive uppfödares hundar och valpar är. Det har fungerat i många decennier. Varför skulle människors omdöme nu vips omyndigförklaras?