foto: Bitte Sjö Svensson

...Ibland får jag frågor från bekymrade valp/hundägare om matvägran eller allmän petighet med maten. Yours Truly svara då att detta är ett för mig okänt begrepp - alla mina valpar/hundar äter med strålande aptit! Detta torde sammanhänga med att den bästa sparringen vid matskålen är ett gäng sugna kompisar... Till och med lilla valpen Gerda, som enligt uppfödare, i likhet med sin mamma och senare också halvsyster, var försiktig med mat och åt väldigt långsamt, blev matfrisk och käkade som en grävskopa efter någon vecka här. Och så har det förblivit. Aldrig några problem med aptit och hull. När man föder upp dvärghundar brukar det vara svårt att få valpar, ibland även vuxna, att äta tillräckligt av de kommersiella färdigfodren. Man ska ju inte ge några tillsatser, men vad gör man... Det får bli lite köttfärs på det uppblötta fodret så slinker det mesta ner. Självklart kan en längre tids allmän petighet bli till ett verkligt bekymmer... I sådana fall brukar jag ta till den hammarlundska aptitsoppan på majsmjöl. I England upptäckte jag att många av de äldre uppfödarna gjorde custard till sina valpar. Custard är en slags redning med ägg. Så min variant är majsredning - smör, maizenamjöl, hälften vatten (buljong) hälften mjölk, en rå äggula tillsättes när redningen är klar. Mums! Fungerar alltid.