Jag begick ett terrible Faux Pas häromdagen. Min familj är mycket musikintresserad, helt OK. I respektive familjer är väggarna från golv till tak täckta av musikvideos, kasetter, CD, rubbet. Jag har noll koll, numera, i alla fall jämförelsevis. Far och Ingrid diskuterade olika musikstilar och problemen med att katalogisera och härbärgera dem alla. Jag öppnar munnen och lyckas kläcka ur mig följande: Men måste ni ha så många...? En chockerad tystnad inträdde. Om jag tillkännagivit att jag tatuerat SKÖKA tvärs över nyckelbenen hade effekten inte blivit större. Att jag aldrig kan hålla min stora trut!Kan inte bärga mig tills jag kommer till stallet där saker som musikvideos inte spelar någon roll. Där spelar en liten radio glada låtar för stora hingsten Chansen så att han har något att lyssna på. Hur svårt kan det vara?