Vilken dag!!! Det började så bra... Här skulle göras saker i prioriteringsordning! Det sk-t sig med en gång. Bredbandet sa upp sig, DSL/PPP-ögat blinkad hotfullt. Gick ej att koppla upp sig, så ingen räkning blev betald, inget manus skrivet. Men det går ju att använda datorn ändå? Men då känner dere icke Högman. Man ska vara kommen långt inne i en text för att vetskapen om att den inte går att skicka ska kunna bortses ifrån. Irritationen skaver som ett gruskorn i skon. Var det bättre förr? Förr i tiden - kära unga generation - då hamrade man ner sina manus på en gammal Halda och åkte en och en halv mil till staden för at posta genialiteterna. Sen blev det elskrivmasking, lite bättre, den kunde tom sudda! Verkliga framsteget skedde med faxen, nu kunde man slå ett nummer och trycka på en knapp, vips hade redaktionen vad den skulle ha. Därefter kom dator och disketter som aldrig fungerade. Och småningom internet - hurra! Men då måste man ha modem eller bredband och dessa ska funka. Tillvaron ser inte ut så i obygden där väder och vind huserar. Detta låtsas samhällsförbättrarna inte om. Lantisarna får hanka sig fram bäste de kan. Det var kanske inte bättre förr men till varon var PÅLITLIGARE!Vad gör man då när man inte är uppkopplad? Jo, man kan åka och köpa grönsaker och sen städa i stallet. Sagt och gjort. I måndags bankade jag ner en massa stolpar i lilla hage, sträckte trådar och var mycket nöjd med mig själv. Dagen därpå blåste småspik och det var omysigt att ta itu med resten. Dessutom hade jag träningsvärk i tummarna av allt spettande. Så det var alltså det som skulle fullbordas... Skottade ut förrummet, kärrade bort skräp, sopade tak och väggar. Så fint! Alla hundar fick vara med så jag kunde hålla ett öga på dem. Upplivad av framgången fyllde jag en sopsäck med jordförbättringsmedel som pållarna producerat. Marina behövde detta till sina hallon nu när jordgubbslandet fått sitt. Så långt allt väl. Men... när jag skulle fixa stora hagen som grävgubbarna sabbat, så gick det inte att hitta hålet för ena grindstolpen! Letade och mätte, men tji hål. Försökte spetta nytt hål, men sten, sten, sten överallt. Undertiden hade Pandora och pappa Pigge hittat alldeles egna hål till grannes tomt! Är det någon som försökt fånga ett par tibbar på rymmen? Pandora är med råge den "värsta" hund vi haft (och den sötaste)! Med en frejdighet och ett humör som glittrar hittar hon på nya bus, det gäller att vara steget före hela tiden. Och det är man ju inte...Då gick grannen förbi med sin schäfer. Sex hundar blev galna av förtrytelse! Minna lyckades slita ner hela den nyuppsatta tråden i sin iver att komma åt inkräktaren. Två timmars svettigt skitjobb till ingen nytta! Då gav jag upp!Men bredbandet fungerar nu. Alltid något!