Beslutsamhetens friska glöd, etc... Lördagen blev inte alls som tänkt i min rosenkindade optimism. Jack väckte mig megatidigt och ville gå ut. Öppnade dörrarna och släppte ut hela gänget. Husfadern uppsteg och tog över rulljansen, så jag drog mig tillbaks till paulunen igen. Varför ska jag vara uppe och vara ivägen innan det ens är ledljus ute?Efter en stund kom far och meddelade att Ada var försvunnen! Fanns ingenstans på gården! Letades högt och lågt, ingen rundnätt västgötetik i sikte. Katten Klara still AWOL! Hängde dessa förhållanden möjligtvis ihop? O For The Joy of Animals!Efter ytterligare en halvtimme meddelades att Ada var hittad! Hon låg i soffan bland alla kuddar, bara öronen stack upp. Ada hade inte ens gått ut på morgonen!Maken försvann till sitt domaruppdrag, jag öppnade fönstret i sovrummet och låg och filosoferade som en Karlsson i Hemsöborna: Först ska jag göra det och så ska jag göra detta, och sen.... Knopp! Zzzz...Vaknade timmar senare, spisen hade brunnit ut, arga djur undrade var frukosten tagit vägen. Fick sätta en fruktansvärd fart. Det är hemskt att försova sig, men utvilad var man ju. Susade in till sopstationen med 8 säckar skräp. Nu är alla samlade igen, far från sitt domeri, katten Klara kom springade med svansen rakt upp. Kan bara gissa var hon varit.