Foto: Felix Nilsson

Den här utställningen kommer att gå till historien! Folk kommer att berätta för sina valpköpare: "Och då skulle ni varit med när Doktorn dömde 100 västgötaspetsar på Lövudden..."

I ens föreställningsvärld kommer det att vara en ny tideräkning - före och efter SKV:s huvudutställning 2007 på Lövudden i Västerås. Förutsättningarna var bästa tänkbara; ett hundratal av rasens främsta hundar, en erkänt kunnig och skicklig domare och en härskara engagerade utställare. Samt en grön välklippt gräsmatta, en spatiös ring, & funktionärer (ringsekreterare) som kunde jobbet. De yttre omständigheterna - vädret - var inte så mycket att göra åt. Gråmulet, snålblåst och stundtals regn. Ibland frös vi så vi skakade. Men vad gjorde det. Detta var ÅRETS kynologiska upplevelse!

















Jag letar i minnet efter när man senast hade en sådan känsla. Fick ta mig tillbaka till 50- 60-talen, när rasbedömningen betydde något, när utställningar var på riktigt. Inte bara en snabb expedition till grupper och final av någon som utökat sitt rasregister.

















Först något om våra egna övningar. Störtade upp i ottan och allt gick efter ritningarna. Fick vända efter någon mil, då kuvertet med nummerlappar låg kvar på köksbordet. Vi - det var Yours Truly med 11-åriga barnbarnet Felix, samt västgötagossarna Gunvald och hans pappa Jack. Funderade på att lämna Jack hemma, då han varit opasslig av den nya hundmaten. Men han var pigg på morgonen och medtogs, men lite smal mitt på, vilket den skarpögde domaren naturligtvis vips upptäckte. Men fram kom vi och det i tid. Vilken tur!

















Gunvald skötte sig med den äran och blev bästa hanvalp (9 valpar). Kritiken var lysande och lille G fick en regnbågsfärgad rosett av kolossalformat. Jack fick också en fin kritik (bortsett från midjan) och blev 4:a med CK av öppna klassens 14 hanar. Vi var mycket nöjda.

















Sen börjades det; en mycket njutbar tillställning. Domare Göran Bodegård visade varför han är en av världens mest ansedda kynologer. Sorterade sina stora klasser med van hand, var korrekt och trevlig mot utställarna och hade fint handlag med hundar. Undan gick det, utan att man kände av någon stress. Allt flöt som på räls. Det här är en domare med ordning i skallen, kom ihåg varenda hund och hade en klar uppfattning som västgötaspetstyp och vad som är väsentligt eller oväsentligt. Inte som en utställning nyligen där domaren missade ett handlerbyte och det blev lite knepigheter i slutändan.Synd att inte några av våra domare hade tagit tillfället i akt att studera denna jättesamling hundar och insupa lite lärdom. Nu är det ju många andra evenemang denna helg som konkurrerar. br />







Internationellt värre; utställare från Finland och Holland, alla slags svenska dialekter blandades med finska och engelska i snacket runt ringen. Finland hade en stor dag; verkligt fina hundar, speciellt i tikklasserna. Jag tror att det var i öppen klass (18 tikar) som samliga placerade utom en var från Finland. De på "pallplats" fick stora vit-blåa flaggor att vifta med. Finlands Grand Dame Inga Kahlman (Fennican) konstaterade förnöjt: vilken tur att jag tog med fyra flaggor. De räckte precis!








Den svenska nationaläran räddades av Ch Grålötens Zvenne Znö Zlask (BIS), Ch Skogsbygdens Viola, BIS-veteran, samt lilla söta BIS-valpen Flodaskogens Duktiga Dixie. Grattis alla finingar!

















Därmed är jag osökt inne på Stämningen. Den var ypperlig! Folk satt ihop och pratade med varandra (och inte OM varandra), människor hjälptes åt och höll reda på varandras hundar. Det hejades och applåderades. Ett särskilt hedersomnämnande till järngänget från väst: de skickliga och framför allt otroligt snygga (sic!) utställarna Kim (Skogsbygden) och Annika (Westorp), som gjorde vågen för kamraterna i ringen, när de inte vara inne själva och förgyllde tillvaron med sina vackra och välvisade hundar.





Väntade bara på hejaramsor, typ:





"Här va de livat, här va de glatt!





Här va de blommor i doktorns hatt!"














Det här kommer man att leva på länge.