De ä mycke som ä trökit nu! Man blir nästan deprimerad. Så är det, ibland går allt som på räls, de gyllene orden rinner ur en som sirap, det mesta går en väl i händer. Man vacklar i säng efter dagens id, somnar bums och sover med det välbefinnande som endast hårt arbete förlänar. På morgonen skjuter man ur sängen som en känguru, etc.Idag är en sådan dag när varken det ena eller det andra fungerar:* Får inte tag i nödvändiga personer. Tillbringar värdelösa timmar vid en knapptelefon och lyssnar på olika telefonsvarare.* Gör lite praktisk nytta, t ex städar hos djuren. Tappar en 100-bur i golvet, buren spricker mitt itu. Får evakuera omtumlade små marsvin och skaffa dem ny bostad. Detta tar sin rundliga tid. Börjar få ont om detta, dvs tid.* Lyckas lägga det smutsiga burunderlaget i påsen med nytt spån. Får ännu sämre med tid. Nu är det jävligt bråttom!!!* Kommer till grönsakshandlaren 5 minuter innan stängning. Grönsakerna är slut.* Chefen ringer på mobilen just när jag kör in genom grinden. Grinder blåser upp och skrapar sidodörren. Attans!* Chefen påstår att jag inte skickat alla bilder till reportage. Ilar in och skickar bilder en gång till. Tack så mycket telia bredband för er prisvärda produkt!* Chefen ringer åter och klagar; inga bildtexter!Jag: men jag är inte Zaida! Hur ska jag veta vilka bilder du väljer?Chefen har ingen förståelse för detta kristallklara argument. Morrande plitar jag ner det önskade. Min tid är ute... känns det som!* Nytt telefonsamtal: den jätteartikel som jag slitit med en vecka publiceras inte, i varje fall inte nu och inte i aktuellt skick. Ska omarbetas, blir det bleklagda beskedet.* Min värld, eller i varje fall min ekonomi rasar samman. Detta innebär att jag inte får pröjs som jag räknat med och i stort sett redan satt sprätt på. * De personer som jag jagat hela dan har fortfarande inte hört av sig.* I´m considering running away from home...