Vilka ska ta vid när vi kroknar? Hur ser återväxten ut? Är det inte märkligt att den ende som seriöst verkar har funderat på det här - trots valhänta och välmenta försök i riktningen som aldrig blir något riktigt av - är den ledamot som möjligtvis är äldst i SKK:s centralstyrelse (eller kanske just därför?) - men sannerligen inte till sinnelagt, nämligen Göran Bodegård. Men så är Bodegård inte bara allrounddomare med internationell lyskraft, utan också med dr och expert på just barn och ungdom. Se här vad den gode doktorn skriver i en inlaga till styrelsen, publiceras här med benäget tillstånd - läs det! Här finns en viktig nyckel till framtiden,som kanske håller på att kastas bort:

"Det är en allmän kunskap att ungdomar i Sverige (i västvärlden generellt) är mycket mer ”peer-relaterade” än ”authority relaterade”. Det anses vara en följd av de genomgripande strukturella samhällsförändringar som lett till kärnfamiljens upplösning och föräldrars slocknande betydelse i autonomiutvecklingen för tonåringar.Ungdomar ”förhåller sig” alltså i sina idealbildningar och värderingar i mycket högre grad till kamrater och människor i samma sociologiska situation än till människor som representerar myndighet/auktoritet. Den psykologiska tolkningen är att myndigheten=föräldern kom att spela en allt mindre roll i det växande barnets kontinuum än gruppbildningar där barnen själva utgör den tidsmässiga och kvantitativa huvuddelen.Skall vuxna kunna återerövra en relation av djupare slag och få bli rollmodeller och idealbildare måste vuxna reparera det vittrade familjeperspektivet genom att invitera till en påtaglig närhet. (Vilket f ö inte självklart unga människor obetingat tackar ja till – och kanske inte heller självklart att vuxenvärden genuint önskar ?..…) SKK har en tydligt manifesterad positiv och invitativ hållning till ungdomar. – Denna omsätts dock i samma institutionaliserande anda som SKK har till andra respekterade grupperingar och till vilka SKK har en vuxen demokratisk hållning och samarbetsmetod. Andan är inte unik utan samhällets genomgående sätt att skapa struktur för att inga särgrupper skall hamna utanför den formella gemenskapen. Det är min uppfattning att detta förhållningssätt gynnar en rad autonoma men i polariserad anda uppbyggda aktiviteter, och vilka inte skapar möjligheter för unga hundintresserade att närma sig den vuxna och kynologiskt erfarna skaran med förväntansfullt, nyfiket positivt intresse. De unga stöds att själva skapa egna aktivitetsnischer som inte befrämjar inter-generationsgemenskap. Den svenska kynologiska världen byggs alltså f n kring en princip, som gynnar historielöshet och dränerar återväxten på den muntliga traditionens källa till värdefull kunskapskontinuitet. Samhällets allmänna skapar en känsla av gott samvete. SKK kan säga att vi tar hand om våra ungdomar – men alltså på principiellt samma vis som annan kommunal barnomsorg. Situationen är densamma i de flesta av västvärldens länder och där finner man följdriktigt katastrofal brist på resurser rörande återväxt. – Utställningsarrangörer - ofta i eller nära pensionsålder - tvingas hyra in folk för de funktioner och sysslor som tidigare självklart löstes av den naturligt närvarande unga kraften i klubbarna.Jag har funnit att problemet inte existerar i Japan där familjen f ö har en annan basal betydelse (Och inte heller på Island!) – Det var där uppenbart hur unga människor engagerades på alla nivåer i verksamheten och inte hänvisade i första hand till egen ”ungdomsverksamhet” i form av Junior handling, Agility, dansa med hund etc. vilket är sysselsättningar av viktighet med de facto inte av central kynologisk betydelse och inte alls säkert bryggar över och in i den kynologiska världen. SKK/CS bör överväga hur man konkret kan bryta med den rådande demokratiskt segregerande andan till ungdomar och hitta tillbaka till ett helt annat sätt att närma sig unga människor med hundintresse."

Jag tror att Göran Bodegård är något viktigt på spåren, han har sett alla "de stora" som tonåringar, sett hur de som unga intresserade kommit med sina hundar och med tiden själva byggt upp egen lysande verksamhet. Ofta har det varit unga som inte fick ha hund för föräldrarna - hund och hundsport blev något åtråvärt som man skaffade på egen hand, nämner bara två namn, Bo Nyman (schäfer) och Dan Ericsson (skotsk terrier & labrador). Så var det fallet med många andra, även Yours Truly. Jag har själv varit ung och vet att det sista man vill bli så är det "omhändertagen" och styrd in i vad som välmenade vuxna antar är "lämpliga" sysselsättningar. -----Skottebloggen uppdaterad med danska framgångar på Världsutställningen i Bratislava!

 

Taina

18 oktober 2009 09:48

Så otroligt klokt skrivet. Man blir stum när intelligenta personer kan formulera det som man själv tänker på.

Jag är själv i slutfasen av mitt hunderi då jag har tappat gnistan. Gnistan har slocknat p.g.a att jag är gammalmodig och inte tycker att det är roligt som hunderiet har utvecklats. Jag har lång erfarenhet, men har inte påverkat rasen nämnvärt så det blir inget större tomrum :-)

Men jag har mycket åsikter och det är nog många som tycker att det är skönt att man tystnar ;-)

Taina

http://www.chiroskas.se

 

Ulf

18 oktober 2009 12:01

Med risk för att verka gammalmodig kan man spåra sönderslagningen av kärnfamiljerna till början av 40-talet då "familjen" Myrdals ideer fick genomslagskraft. Jag kan inte se att det är fel med en familj som tar hand om och utvecklar sina barn. Det är just "tar hand om och utvecklar" som man nu har överlåtit till samhället i hög grad med påföljd att de yngre inte har samma gränser och stöd som behövs. Yngre får inte den stadga och säkerhet som möjliggör att man kan anamma det vetande som finns utan man måste först "uppfinna hjulet själv" och det är slöseri med resurser som dessutom kan gå helt snett. Hmm, det blev visst lite annat än hundar men tyvärr kan man koppla ihop det med återväxt. Samhället har förändrats och därmed möjligheterna till påverkan så det gäller att informera på ett kanske annorlunda sätt. Konsten är att ge informationen sådan skepnad att den går fram.

 

Duritzan

18 oktober 2009 17:11

Den kommentar jag gjorde till "Ledsamt?" borde ju ha stått här! Fast eftersom jag läser i kronologisk ordning hade jag inte kommit hit då.
Kan min tankegemenskap med GB ha något att göra med att vi växte upp i nästan samma kvarter? Våra föräldrar månade om att även vi unga skulle vara med.

 

Taina

18 oktober 2009 18:05

Respekt kan betyda olika saker i olika tidsåldrar likaså som i olika kulturer. Jens Lapidus romanfigurer har ett annorlunda förhållningsätt till ordet respekt:-)
Det finns många studier på flockdjur som t.ex Elefanter där ungdomsgrupper löper amok, när dom inte har någon klar ledargestalt.
Det jag vill säga är, att vi idag lever så åtskillda i olika generationer så att den "gamla" människan med sina åsikter inte alltid är så bekväm och häftig att lyssna på.
Vi har lärt våra ungdomar att tro på sig själva och ta för sig.
Och där står vi idag:-)

Taina

http://www.chiroskas.se

 

Lisbeth

19 oktober 2009 08:29

Jovisst, bra - men våra ungdomar som tror på sig själva och tar för sig har i tidigt ålder girats in på sidoaktiviteter och aldrig skaffat naturlig lust för hundsportens kärnverksamheter.

 

Duritzan

20 oktober 2009 16:26

Att tro på sig själv betyder väl också att tro på sin förmåga att lära sig mer? Men det har aldrig varit (och kommer troligen aldrig att bli) "bekvämt" att lära sig mer, speciellt om komplicerade saker.
Vart tog nyfikenheten vägen? Den som driver oss att söka mer kunskap.

 

Tanten som nästan tystnat

20 oktober 2009 22:05

GB sätter fingret på något väsentligt. Dagens ungdomar har inte mycket av den auktoritetstro som vi hade i vår ungdom. Gruppfostran bland jämnåriga på t ex dagis och abdikerade föräldrar har bidragit. Så går de unga vidare och väljer egna vägar, gammal kunskap är inget värd, ny söker de bland jämlikar och på internet.
De vill ha kul, allt ska gå snabbt och ska de utföra jobb, ska det vara betalt. De vill inte slava gratis för lärdom. De väljer själva, kräver respekt - ödmjukhet är sällan deras ledstjärna. Om jag får generalisera lite - ett fåtal undantag finns förstås.
När "vi" var unga, var kontakt med äldre framgångsrika uppfödare drömmen. Att få ta del av deras kunskap var ovärderligt och väl värt att slita gratis med att plocka bajs och städa för. Många av oss lite äldre har vittnat om detta, ett kul ex är den domare som i ungdomen klistade kuvert för SSD hemma hos Ulla Segerström. Så blev man omhändertagen och förd vidare in i hundvärlden.
Någon som hade tips på hur man ska säkra en återväxt av kvalitet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...