Kennelpolitiska styrdokument (verksamhetsplaner) är numera fulla av formuleringar om allt som ska "främjas" och "stärkas". Det låter ansvarsfullt och bra men är väldigt luddigt. 
Saknas gör information om vem/vilka som ska göra vad och hur det tänkta ska gå till. SKKs jättesatsning på 5 miljoner på mentalitet och exteriör i kombination med intresset från media och politiker för arga hundar, har fått kennelföreträdare att fullständigt flippa ut. Förvånade slentrianmedlemmar sondmatas numera med mentalitetsåtgärder. Det går inte att läsa om ett hundproblem eller en ledartext utan att det hela utmynnar i att frågan ska landa hos mentalkommitten och alla förhoppningar som finns på den nya mentalbeskrivningen. Hur den ska användas är oklart. Morot - intressant och lärorikt för den enskilde hundägare? Piska - för uppfödare - genomförd beskrivning som krav för registrering/valphänvisning eller vad? Är det någon som kan bringa ljus i detta mottages tacksamt information då även jag är såväl hundägare som uppfödare. Alltså mindre tro och önsketänk och mer konkret. Ett problem med att "nå ut" med information är när man glömmer bort att det hela måste ske genom någon form av dialog. Ett solonummer av den här ordningen kommer annars att sakna förankring och därmed legitimitet samt ofrånkomligt generera motstånd - medvetet eller omedvetet. Den dialogen saknas än så länge, liksom andra förklaringsmodeller. Vem har beställt detta? Och var finns behovet? Innan detta är klargjort får man faktiskt finna sig i att den stora och centralt orkestrerade mentalsatsningen mest kommer att uppfattas som ett tillfredsställt behov av att bestämma över andra. Verschiedung nach unten - enligt Freud.
Undrans hur man från högre ort hanterar händelsen i utställningsringen i Timrå där en rottweiler attackerade och svårt skadade sin ägare? Incidenten var av lätt insedda skäl mycket uppmärksammad i media. Nu är det tvärdött och så vitt det är bekant inte kommenterat av SKK. Enligt Hunddata är hunden korad med hela 492 poäng. I hans stamtavla finns väldigt många IPO hundar. Hunden är utbildad IPO 1 (internationellt skydds) och har MH-kryssen i de rätta rutorna.
Som Anja påpekade i en tidigare kommentar: En idealisk hund att användas i aveln om man ska gå efter MH-beskrivningarna och MT tester!
Måhända kommer man fram till att den snedtändande rottweilern drabbades av hjärnblödning eller hjärntumör. Annars ligger det när till hands att konstatera att de mentalinstrument som skapats (ursprungligen faktiskt för just den rasen!) dessvärre är oanvändbara för sitt nya syfte.
Gunilla
22 maj 2010 11:47
Lisbeth, vi är MÅNGA som väntar.. dels på besked vad detta med MH för alla hamnar, liksom vad SKK, SBk och Rottisklubben skall göra för uttalande efter Rottisattacken i Timrå.Med så höga meriter avseende mentalitet var ju denna rottis en rasprydnad... OM man inte, som du skriver, hittar en hjärntumör eller någon annan ALLVARLIG sjukdom. Hittas inget fysiskt fel är det ju bara att konstatera att MT,MH och annat mentalöbeskrivande faktiskt INTE beskriver realiteter och då måste ju 5 miljoner anses vara totaslt BORTKASTADE. Som medlem i SKK och uppfödare anser jag inte att mina medlemspengar skall slängas ut på saker som just nu är i ropet och som mest liknar snömos... Tillbaka till hederlig hunduppfödning utan pekpinnar, tack!!
Ulf
22 maj 2010 18:17
Som tidigare sagts så finns det en mängd organisationsmänniskor i farten men är det verkligen folk med hundbakgrund ! Jag tvivlar. Tyvärr lär det försvinna mycket pengar på saker som medlemmarna inte förstår vitsen med. KF ledamöter verkar alldeles för oinsatta eller inte engagerade för att inse vidden av beslut som tas. Och mellan KF undrar jag om någon funderar över vad alla kommitteer t ex KBM sysslar med. Om vi använder liknelsen med politiken där väljarna inte är engagerade och ibland kanske undrar hur man kan påverka så kan man känna igen sig i hundvärlden. Tyvärr får vi nog se mycket mer som medlemmarna inte vill ha eller förstår.
Anja
22 maj 2010 23:32
Hej igen.
Den här rottisen har blivit avlivad. Hoppas att det gjordes obduktion ifall han led av någon sjukdom och därför reagerade så illa.
Men det finns också flera nu levande hundar med mkt bra MH
och med släkten likaså med korade/Mt testade eller med fina MH som också fört sig illa med aggressivitet mot domaren eller med onormalt stor räddsla i utställningsringen t o m i en ridhall på en liten BK utställning.I mitt tycke borde alla hundar med rätt mentalitet absolut klara av t o m Sthlms utställningar med hala golv
och ståhej med högtalarna etc. Där har bl a mina kennelhundar utmärkt sig varje år även om de inte har haft de bästa MH-beskrivningarna.
Vet att en hel del av colliefolket tycker att utställningar inte är ETT "VARDAGSMILJÖ" för en hund och därför får man ursäkta sig med att alla inte klarar av detta ??????
Vilket är mera rättvisande om en hunds sanna amentalitet.Är det att göra ett utmärkt MH beskrivning i en skog , men flippa ur i utställningen totalt t o m på små utställningar som i ett ridhus. Eller att stå och uppföra sig som om "jag äger hela världen" både i stora inomhusutställningar med hala golv och ståhej runt om som tex det är i Stora STHLM.
Med allt detta menar jag att tyvärr MH-beskrivningen inte ger den rätta beskrivningen om en hunds sanna mentalitet i vardagen eller ens
i vissa småpressande situationer som tex utställningar är.
Men vi får se vad de s. k "lärda och kunniga innom och om mentalitet" kommer med slutomdömet hos SKK.
Jag tror att de alla faller för det mest lättsamma att tro på tester utan att ifråga sig om deras värde.
Inte minst för att "rädda sin egen skinn".
Men att lägga ner 5 miljoner på detta projekt , även om lite ska till hälsan också, får vi nu hopppas på att mentaliteten på våra svenska hundar
blir att vi verkligen kan vara stolta över med alla tester som bevisar detta.
Med all hopp om ännu mera bättre tider.
Anja
http://www.steadwyn.se
Taina
23 maj 2010 12:02
Precis det som Anja beskriver om mentalitet har jag också oroat mig för.
Mina Shelties som ibland koppelmotioneras, har lärt sig att andra människor och hundar är ointressanta. Det är bekvämt för mig då jag ofta har 3-4 hundar med mig.
Men jag får kanske tänka om. De skall kanske uppmuntras att ta "kontakt"?
Är det dags att "småanpassa" sig för framtiden, med att valpar skall uppmuntras med att slita och dra i byxben, dukar, m.m
Jag vet att "testerna" skall rasanpassas, men vem skryter med att sin Sheltie är rastypisk och ointresserad av främlingar? Nej, de Shelties som kastar sig över allt och alla får poäng som gillas.
Varför ha olika raser som passar olika människor och miljöer, då "tillgänglighet, nyfikenhet, kamplust, m.m.skall utvärderas??
Det utmärkande för Sheltie är bl.a deras vänlighet och tolerans. Vi kan släppa ett stort gäng med Shelties på våra träffar utan något mankemang. Med det "nya" tänkandet och "vassare" hundar så sker utvecklingen åt ett annat "modernare" håll...
Jag får väl säga som en av våra mest betydelsefyllda gamla uppfödare säger "vi får sitta på våra moln i himlen, med våra vackra Shelties, då vi tar med oss dom och veta att vi har de bästa med oss...
Taina
Gudrun
24 maj 2010 12:38
Utvecklingen förskräcker! Har gått MH med min golden och var minst sagt fundersam efteråt. En overall som far upp ur marken - hur normalt är det? En begåvad hund tittar på matte och undrar om dom blivit knäppa... En "bra" hund går till attack!! Är det det vi vill ha?
Övningen där man inte fick ta kontakt med hunden mådde jag dåligt av. Så gör jag aldrig med mina hundar - vill ha kontakt.
Rastyp, parningsvillighet och do. förmåga, lagom stora valpkullar, lätta födslar och goda modersegenskaper är sånt som tydligen inte ska spela nån roll längre, men enligt min uppfattning viktigare än MH. Så fort en avel begränsas till vissa faktorer är man ute på hal is - tror jag. Och får bakslag. Avel är inte så enkelt att det räcker med några få konstruerade tester.
Hörde om en bekant, som har en kull dvärghundar. En mycket hundovan köpare kom för att titta och hade tydligen lärt sig vad man ska fråga... Läs tester. Det blev ingen försäljning där...
Gunilla
25 maj 2010 21:20
...de värsta är dem som "testar själv" när de skall kolla valpar... Var med om det en gång när det kom tokstollar som skulle till att kasta nyckelknippa in i valpskocken, valparna var då 7 veckor.... Min man frågade vad de tänkte göra med nycklarna; svar: Jag vill se vilka som blir rädda för en rädd vill vi inte ha. Gissa om de blev utsläppta snabbare än de trodde var möjligt... Tänkter ff på det och blir ilsk av bara tanken. Min goda uppfostran hindrade mig från att SLÅ dem i skallen med vår kistnyckel,vi har en stor gammal allmogekista från 1788 i hallen,med tillhörande stor handsmidd nyckel... Har ALDRIG varit så arg på valpköpare varken förr eller senare.Får ff hög puls av att bara tänka på dem...
Saknas gör information om vem/vilka som ska göra vad och hur det tänkta ska gå till. SKKs jättesatsning på 5 miljoner på mentalitet och exteriör i kombination med intresset från media och politiker för arga hundar, har fått kennelföreträdare att fullständigt flippa ut. Förvånade slentrianmedlemmar sondmatas numera med mentalitetsåtgärder. Det går inte att läsa om ett hundproblem eller en ledartext utan att det hela utmynnar i att frågan ska landa hos mentalkommitten och alla förhoppningar som finns på den nya mentalbeskrivningen. Hur den ska användas är oklart. Morot - intressant och lärorikt för den enskilde hundägare? Piska - för uppfödare - genomförd beskrivning som krav för registrering/valphänvisning eller vad? Är det någon som kan bringa ljus i detta mottages tacksamt information då även jag är såväl hundägare som uppfödare. Alltså mindre tro och önsketänk och mer konkret. Ett problem med att "nå ut" med information är när man glömmer bort att det hela måste ske genom någon form av dialog. Ett solonummer av den här ordningen kommer annars att sakna förankring och därmed legitimitet samt ofrånkomligt generera motstånd - medvetet eller omedvetet. Den dialogen saknas än så länge, liksom andra förklaringsmodeller. Vem har beställt detta? Och var finns behovet? Innan detta är klargjort får man faktiskt finna sig i att den stora och centralt orkestrerade mentalsatsningen mest kommer att uppfattas som ett tillfredsställt behov av att bestämma över andra. Verschiedung nach unten - enligt Freud.
