Direktlänk till inlägg 27 maj 2010
Vanliga föreningar, klubbar och intresserorganisationer skapas genom att människor samlas runt ett gemensamt intresse. Så är det även i hundvärlden. Med ett undantag - Svenska Brukshundklubben.
Brukshundsrörelsen i Sverige är - på gott och ont -unik. Organisationen föddes i samband med det första världskriget och fick under andra världskriget sitt nuvarande namn, Brukshundklubben. Ingen annan hundklubb har så påverkats av världspolitiska skeenden och präglats av samhällsnyttans behov som Svenska Brukshundklubben. SBK är den enda hundklubb som tillkommit - ja, framtvingats av försvarsmyndigheten.
1918 Under första världskriget hade en ny medhjälpare dykt upp på slagfälten - hunden. På båda sidor av fronten användes bevaknings- och sanitetshundar (våra dagars bevaknings- och räddningshundar). Dessa pionjärer gjorde en ovärderlig nytta, tusentals soldater kunde räddas till livet tack vare hundarna. Vid början av förra seklet organiserades också det första polishundarbetet. Hunden fick nya uppgifter i människans tjänst - brukshundens.
I Sverige spirade intresset för utbildning av hundar enligt de polisiära och militära föregångarna. Det fanns nya uppgifter som skydds- och spårhundar i polisens tjänst och som militära patrull-, rapport- och sjukvårds- (sanitets-) hundar. Verksamheten engagerade även privatpersoner.
Den nya hundrörelsen i Sverige var snabbt etablerad. Trots detta uppstod problem som hade sin orsak i skilda uppfattningar om hur verksamheten skulle bedrivas.
1940 Vid 30-talets början stod brukshundsrörelsen inför splittring och sönderfall. Det skulle till ytterligare ett världskrig för att brukshundsrörelsen skulle samlas under samma paraply. 1939 stod kriget för dörren. Arméns hundväsende mobiliserades och fler hundar behövdes. Kriget medförde ett ökat behov av hundar för militära uppgifter. De aktuella hundarna fanns organiserade inom FSSSH samt inom respektive rasklubbar. Från försvarsmyndigheternas sida anmäldes behov av att ha med endast en fast organisation att göra istället för flera. Tanken på att knyta ihop de olika rasgrupperingarna i en enhetlig organisation hade tidigare funnits, utan att en sådan sammanslagning hade kunnat förverkligas. Andra världskrigets utbrott ändrade emellertid förutsättningarna. Då bildades Brukshundklubben. Den 28 februari 1940 erhöll den nya klubben association med SKK.
I tidens beredskapsanda växte SBK snabbt. Vid början av 1940-talet hade SBK tio lokalavdelningar och 800 medlemmar. Tio år senare hade organisationen vuxit till 67 lokalavdelningar med 4 400 medlemmar. Verksamheten inom SBK kom att vila i huvudsak på fyra ben: lokalklubbar, bruksprov, frivilligverksamhet samt rasklubbar.
SBK fick till och med en särskrivning i Kennelklubbens stadga - om de militära intressen, som var förutsättningen för tillkomsten av SBK, hamnade i motsatsförhållande till SKK, så hade så hade SBK företräde.
Detta är en del av förklaringen till SBKs särställning inom även dagens kennelorganisation. Fortsättning följer...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | |||
17 | 18 |
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
|||
31 | |||||||||
|