Jaha, så är man då 61! Rara barn har ringt och mailat och gratulerat. Tackar!
Försöker känna efter hur åldersdiger man är, men i stort sett är jag likadan som de tidigare sex decennierna. Springa fort kan jag forfarande. Har det visat sig...

Igår hade jag det första tillbudet på hästsidan. Dolly och Voice var i stallet, jag skulle natta dem och ge kvällshö och fylla på vatten. Öppnar stalldörren, höbal i famnen, vattenhink i ena handen och ficklampa i den andra. På stalldörrens insida sitter förvisso en hake, men de kräver båda händernas hjälp för att kunna stängas. Alltså ställer jag ifrån mig de grejor jag bär på och går in i den innersta boxen. I ögonvrån ser jag en rundnätt shetlandsponny som puttar upp dörren och glider ut i mörkret. Oj då, det var inte så bra... Voice är jag inte så bekant med och hon hittar inte här. Kollar vart hon tog vägen. Voice irrar omkring utanför. Samtidigt försöker Dolly tränga sig ut! Då kommer jag på att grinden till den livligt trafikerade vägen av en händelse står öppen! Försöker baxa tillbaka Dolly, vilket lyckas, och ger mig av att leta efter Voice. Ser precis en hästrumpa försvinna ut genom grinden! Panik!!! Det är inte tid att ta fram grimma och annat. Här gäller det att pejla in vart hästen tagit vägen! Novembernatten är svart som en kolsäck, jag hör hovar som klapprar norrut. Startar ett sprinterlopp, ficklampa i ena handen och, av någon anledning, Dollys mathink i den andra. Hästen, som är lite uppskärrad av att vara ute på vift, hör något odjur som kommer flåsande i mörkret, hon börjar trava och snart galoppera. Är det någon som försökt hålla jämna steg med en skenande häst? Man hinner tänka en del under resans lopp...

Men, när jag nästan givit upp hoppet att få se Voice (i livet?!) igen, då kommer till all lycka en bil, hästen blir bländad och viker av in på en villatomt. Där stannar hon och jag är så nära att jag kan prata med henne, lyser med ficklampan på mathinken och - o under! - hästen står kvar! Med mjölksyra upp till öronen och på skakiga knän kan jag så slutligen ta ett stadigt tag i pannluggen och Voice låter sig snällt ledas hem. Hjärtat slog frivolter i bröstet, jag lovar!

Och det var då, kära barnbarn, som mormor klippte Bannisters mile!*

*Roger Bannister, a 25-year-old British medical student, becomes the first man to run a mile in less than four minutes.

--
På kvällen födde västgötaspetstiken Ulvus Minna fyra valpar, tre stubbpojkar & en långsvansad flicka. Pappa är Westorps Jack Mc Call. Alla mår bra.27.11 Just nu upplever jag den mest oförfalskade lyckokänsla:

* Alla manus är skrivna, redigerade, kontrollerade, duttade med samt ivägskickade. Hoppas skriva fakturor snart. Mera klöver behövs!

* Pållarna är här! Dolly och Voice är installerade i sitt nya stall. Först rejsade de runt i hagen, gjorde bocksprång och sparkade bakut. Dolly visar på alla sätt att hon har första tjing på allt, inklusive sin matte, men f ö är de sams. Det är svårt att se sig mätt på dessa fina små hästar. Precis DÅ ringde Ingrid. Hon sa: Mor, släpp hästen och gå och jobba! Så då gjorde jag det.

* Alla djur mår bra, Minnas mage växer. Matte satt böjd över datorn hela helgen, så Husse förbarmade sig över Jack och tog med honom på långpromenad. Tack så mycket!

* Har fått amerikanske fotografens Chanans bilder på perserkatten Ormeryds Emma. Vilka kort! Emma är så snygg så man kan svimma! Hoppas lägga upp dem på hemsidan snart.

* Även Astrid med familj har jordgubbsland som behöver "förbättringsmedel". Detta är nu levererat. Det är inte klokt vilken nytta man har av kusarna!

* En lång härlig vecka framöver är Yours Truly "ledig" och ska bara ägna mig åt djurvård och houseimprovements.

* En annan som också växer är shetlandshingsten Algot. Ska åka och tömköra idag, så han inte glömmer bort vad han lärt sig! Han ser otroligt maffig ut nu när vinterpälsen börjat sätta sig.

* Ingrid var på jobbinterju i fredags och ska börja introjobba denna vecka. Grattis! Snabba ryck!

---
* Just hemkommen från grönsakshandel och Algotkörning. Det gick så bra, tom körexperten Carola var nöjd. Algot tuffade på med pigga små öron rakt fram, han gick till höger och till vänster och börjar fatta vad tömmarna ska vara till. Tills slut klev han in mellan skaklarna och hade för första gången en liten vagn bakom sig. Fina vackra Algot såg ut som han gjort detta varenda dag. Vilken pärla! När pållen väl var avselad och vederbörligen berömd, då tog Carola fram mätstickan, så nu är han mätt. Vid 19 månaders ålder är A prick en meter, så det är mycket häst för pengarna! Jag ger fanken i om han blir överstor, i mina ögon är han underskön; harmonisk, med fyra rättställda ben, lång hals och fin bredd mellan ögon.
----
Die Högman, Morgentaugetaucht, hat entlich einen Pferd gekauft!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...