Igår tog jag ett djupt andetag i avsikt att rycka upp hemmet. Jag hade inget val för Ingrid skulle komma på besök och jag vill att barndomshemmet ska vara i visligt skick. Egentligen började jag redan i torsdag med att slita ut den stora träburen i köket och evakurera innevånarna. Sen skrev jag manus i ursinnig fart och hann bli färdig precis före dead-line.Fredagen levdes här i en orgie av mattvätt, golvskurning, burbyten och kloklippning. Hela huset stank av tvättmedel och såpa. Alla djur såg missnöjda ut, tänk så otrivsamt det blev! Sedan vidtog en omfattande rockard av omplaceringar. Köket blev plötsligt jättestort!Jag hann precis bli färdig innan far och Ingrid kom hem. De hjälpte mig att släpa in det stora burskåpet till marsvinsrummet. Det blev inte alls bra. Skåphelvetet är förstort! Trots att jag mätte med tumstock noga, så hade jag missat en avställningshylla. Jag måste göra om alltihop, men det orkar jag inte just nu. Det får bli ett framtida projekt. Dessutom har jag träningsvärk av allt kånkande.Sedan hjälptes vi åt med matlagningen och goda rätter konsumerades. Det blev en mysig kväll. Men det har Ingrid skrivit om på sin blogg http://igurt.bloggagratis.se/Nu har jag matat djuren, dammsugit övervåningen och hängt upp tvätten. Ska åka till stallet och pyssla med pållarna samt tömköra Algot. Free at last!

Idag ska jag berätta om våra djur!Hundarna:Högsta hönset är Ada, finsk västgötaspets. Ada är äldst och bestämmer över alla och tar sin uppgift på fullaste allvar. Ada är en duktig tik, 14-barnsmor och svensk utställningschampion, meriterad på en massa sätt.Hennes dotter Minna två år behölls som valp, men såldes och återköptes senare. Ett lyckokast, väldigt pigg och följsam. Minna är gårdens mest välmotionerade och har blivit husfaderns promenadhund. Minna väntar nu sin första kull med Jack. Så spännande!Jack är en äkta västgöte, född i Hjo. Jack är snäll, glad och vacker och sätter aldrig en tass fel. Han var förra årets stora stjärna, utställd 16 gånger och hittills oslagen i sin klass. Efter stora framgångar som valp, men bland annat Best in Show, tog lille Jack steget upp i de vuxna klasserna och blev 9 månader gammal certvinnare och BIR i tävlan mot champions och andra stora killar! Efter detta gick luften ur den stolta ägaren. Detta kunde svårligen överträffas! Så Jack har fått vara hemma i år och växa i kostymen. Men vänta bara...Efter 15 års uppehåll har vi numera även små tibetansk spaniel, Mimmi och Pigge förljuvar vår tillvaro. Mimmi är husets intelligentaste hund, en riktig lady, som för sig med stor värdighet och aldrig gör något dumt. Pigge är fin och har fått certifikat. Han delägs av uppfödaren, kennel Nalina, och har blivit pappa till ett helt gäng små valpar, så han är duktig på många sätt!Nyaste medlemmen i hundhusållet är Mimmis och Pigges dotter Pandora, ett charmigt busfrö, precis som en riktig tibbe ska vara!Yngsta dottern Ingrid har även hon en västgöte, Uno, som bor i Nynäshamn med sin matte och husse. Uno är certvinnare och en stor personlighet vad han än gör. Alla älskar Uno Sprallman! Han har blivit pappa till en fin valpkull tillsammans med Topsy. Topsy och hennes dotter Emelie är fodertikar och bor på Liljegårdens stuteri där de är trevliga familjehundar och mycket duktiga vallhundar.Katter:Årets rookie är perserkatten Ormeryds Emma som blivit Junior Winner och Champion. Emma bor hos äldsta dottern Marina i Norrtälje och delägs av sin uppfödare. Min insats i Emmas framgång är begränsade till att heja-på och någon gång medverka som kartläsare. När Emma inte vinner prispokaler ägnar hon sig åt sin andra hobby, sorkjakt.Till huset hör också hittekatten Klara och hennes ungar Ture, Hasse, Viktor och Märta.Kattkvintetten är fem särpräglade individer som på nattliga, kattliga evigt ofattliga vis jobbar hårt som sällskapskissar och gör nytta genom att hålla koll på en eller annan mus som vågar sig hit.Marsvin:SMF307 Ulvus har jag ihop med Ingrid; t 70-tal marsvin varav c:a 20 bor hos Ingrid i Nynäshamn. Ingrid har haft stora framgång på pet klass-utställningar och hennes fina grisar Olympia, Josephine och Mindy har vunnit BIS. Vår största bedrift i rasklasserna är med engelsk importerade rexmarsvinet Ch Pickersleigh Nancy Drew som blev årets rex 2004, klubbmästare, BIS-vinnare och slutligen årets 3:e bästa marsvin av alla raser. Stolta stunder!Till vår gård hör också ett par ponnyhästar, men dem berättar jag om en annan gång.

Det är inne med djur! Med en gullig djurbild kan man sälja vad som helst från pensionsförsäkringar till kylskåp. Så bra! Men medaljen har en baksida. Nyare generationers djurägare är ofta dåligt rustade för uppgiften. Det handlar om den mentala kartan, folks självbild. Det gulliga djuret ska passa in i familjen alldeles av sig själv. Villa, Volvo, vovve, etc. Till dagens oordning hör att många moderna människor har tappat den goda djursynen. Man har helt enkelt inget naturligt förhållningssätt till hur det är att ha djur.Det här är en av anledningarna till att vi numera (nästan) inte föder upp några marsvin längre, trots att vi har några av Sveriges finaste rexar. Man får ju bara tillbaks dem, i varierande skick. Det är allergier och/eller sambos, föräldrar, etc som klagar på skräp eller annat. Det har tom hänt att folk inte hållit isär djuren. En morgon sticker det upp 20 nya nyllen ur en bur med återvändare och hur kul är det?Naturligtvis finns det gott om exempel på motsatsen, underbara människor som tar väl hand om sina små kompisar. Men allt oftare är de lyckliga öar i en ocean av elände.Lite bättre är det med hundar (ja, jag säger lite ty mycket är det inte). Men hundar betingar i alla fall ett mycket högre pris, så det blir en viss självsanering bland de husdjursspekulerande kretinerna.Med 40 år som uppfödare vågar jag påstå att jag vet vad jag talar om. Förr i tiden fanns det hemmafruar, så någon var alltid hemma med valpen på dagarna. Nu måste man lägga ytterligare en fråga till den förhoppningsfulle. Vem har hand om valpen på dagarna? I häpnadsväckande många fall svarar folk att jo, man köper valpen på semestern (sommarlovet) och sen ja, när jobb/skola börjar, då är valpen rumsren och någon går hem på lunchen/frukostrasten. Det duger inte! En sådan valp blir omplaceringsobjekt och det är tråkigt för alla parter och mest synd om valpen!Det är oroande när nu hästintresset exploderat. Valpar och marsvin kan ju uppfödaren i bästa fall ta tillbaka, men hur gör man med en häst? Det är sas ett betydligt större åtagande. Jag förstår inte hur folk står ut med att föda upp fölungar, när hästkunskap är sådan bristvara. Om hästar ska skötas som de ska (och det ska de!), då kostar det en massa pengar. Det är registrering, språngavgifter, avmaskning, hovslagare, vaccinering, etc etc. För att inte tala om all utrustning, hästen alla "kläder". Det finns anledning att dra öronen åt sig när ponnyer/hästar dumpas för ett par tusenlappar. På 50-talet fanns det utbredda bandhundseländet, vilket myndigheter och kennelklubben så småningom kom till rätta med. Är hästsport/hästavelsförbunden mentalt förberedda att göra samma sak?

Det är bara att bekänna... Jag är på rymmen från svensk sjukvård. Tack vara denna kloka åtgärd så är jag numera såväl pigg som rask. Så här ligger det till... Trots snart 61 år är det (i stort sett) inget jag kunde göra för 40 år sen som jag inte kan göra idag. Undra på att man är uppåt. Iiiiih! Jag är så glad så jag kan skrika! Förr kunde jag gruva mig i timmar för att ta itu med städning, det kändes inget vidare. Sopning och dammsugning var det mest onda som fanns. Nu går det som en dans (nåja).Och inte är det sjukvårdens förtjänst... Blev kallade till kontroll, men lämnade återbud. Har noll förtroende för primärvården. Ursäkta om det låter otacksamt. Det finns säkert bra personal som gör sitt jobb efter bästa förmåga.Men vetenskap och beprövad erfarenhet syntes ha försvunnit i takt med att räknenissar och organisationskonsulter tillåtits breda ut sig. Det värsta är att man tilltalas på det dagisspråk som vårdperrsonalen nu får lära sig på kurs. Usch! Man ska känna sig informerad men har inte fått veta ett dugg. Till saken hör att min omgivning vimlar av närstående personer som drabbats av allvarliga kroniska tillstånd pga av slarv, underlåtenhet och rena felbehandlingar. Det finns en plats som skulle kunna utnämnas till byråkratins och den dåliga organisationens Omfalos - Norrtälje sjukhus! Senaste (sista!) gången jag satte min fot där höll det på att bli min svanesång. Låt mig berätta!!! Detta är i kort sammandrag ett självupplevt trauma of Yours Truly:Hade mysko röda ringar på armen, uppsökte mottagningen på N-e sjk-h, därtill enträget uppmanad av omtänksamma anhöriga. Borrelia? Kom ut några timmar senare, ett par hundralappar fattigare, med recept i handen på två sorters (dyr!) medicin.For hem och slök medikamenterna i enlighet med ordnination. Sen minns jag inget mer... Vaknade på golver med en stor bula i pannan och kunde inte röra mig, inte tala eller ropa på hjälp! Livet passerade revy... Var helt övertygade om den snara hädanfärden... Was that all? Ajö, dumma värld... Efter en utdragen evighet kunde jag röra tårna och fingrarna, kom via ålning meddels hasning ut i friska luften, kunde inte komma upp i knästående, men lyckades pilla upp bildörren. När husfadern kom hem såg han två fötter utstickande ur bilen. Och hur kul var det?Släpades till sovrummet, gjorde yviga gester för att förklara, kunde inte prata, tungan var blå! Efter några timmar återkom talförmågan och nu blev det andra bullar av!!! Slussades i den sedvanliga telefoncirkusen från den ena ovetande instansen till den andra. Under tiden hade patienten hunnit ilskna till ordentligt, vilket speeded up proceedings så att säga.Akuten nästa! Där var personalen mest intresserad av att klå av mig mer pengar. Låg på en bår och höll hårt i plånboken. Tungan var blåare än någonsin! Folk verkade rädda för mig och det skulle de vara! Eftersom jag höll på att kola av för gott så tyckte jag inte det vara nån nytta längre med finlir. Det är 50 meter max mellan mottagningen och akuten, men inte var de respektive instansernas datorer kompatibla! Otroligt! Efter 7 timmar åkte jag hem då jag i alla fall inte var döende längre. Så här i efterhand har jag fått reda på att den antiinflammatoriska ischiasmedicinen motverkade medlet mot högt blodtryck! Så fint! Det finns något som heter kontraindikationer, vet inte moderna doktorer det?!!Så nu har jag blivit bra alldeles på egen hand. 75% är hästarnas förtjänst, resten har jag ordnat i ren ilska. Så länge jag kan försvara mig kommer jag inte att ligga landstinget till last utan kvacka efter eget (o)förstånd.Exit et Dixit!

Den här veckan började tursamt, åtminstone om man tänker på hur vädret blev. I måndags kom sotaren och sen var det bara att tutta på. Vad glad jag är att vi inte slet ut den gamla vedspisen, när vi flyttade hit för snart 40 år sedan! Då, när allt skulle vara modernt, så fick vi närmast medlidsamma blickar när vedeldning kom på tal.Sen kom ovädret, stormen vrålade runt knutarna, men inne var det varmt och skönt. Djurmat av alla de slag var bunkrat och jag kokade en stor kastrull med älgkött till hundarna. Veckans första dagar ägnades åt en orgie av torkning och borstning av genomblöta hästar, pållarna togs in så de inte skulle få kringflygande grenar i skallen och täcken lades på. Alla såg nöjda ut där de stod i sina boxar och mumsade. På tisdagen kom det obligatoriska strömavbrottet, vilket dessbättre bara varade i tre timmar, men bredbandet sa upp bekantskapen och internet fungerade bara sporadiskt, så jag kunde inte betala räkningarna. Det gäller att ha is i magen och hoppas att det kommer igång efter något dygn. Alternativet är att skriva betalorder på det gamla sättet och köra 15 kilometer med kuvertet till posten. I onsdags kom jag över huvud taget inte ut alls, så det fick bli att fixa med det som behövdes hemma, skriva fakturor och annat kul. Tur att man inte hade dead-line att passa!Just nu tittar jag väldigt mycket på en Mage! Om allt går bra har vi småbebisar i början av julmånaden. Så i år får jag hoppa över Stora Stockholm!