Nilla

6 juni 2008 17:40

Det är väl inte så konstigt att folk är upprörda!?

Hundar som kryper i ringen, hundar som gör regelrätta utfall (lite gläfs får man räkna med) Hundar som FAKTISKT inte alltid är helt rastypiska går & vinner.

Nu säger jag det igen, det finns OTROLIGT många bra hanar & tikar i ringarna överlag, det som förvånnar mig är att det inte är större varitation på vilka som vinner!

Vad det beror på "lär dom lärda tvista om" men jag har min egen teori!
(Men den behåller jag för mig själv)

Tycker att det är bra att man diskuterar detta, då det uppenbarligen är fler som tycker lika!

Mvh Nilla

Outi

7 juni 2008 21:43

Hi. Sorry, have to switch to English. My swedish is not good enough.
About västgötaspets and their movements. I was in a dog show few years back and there was this older gentleman from Sweden and he said that when a Vall moves well his topline stays the same than what it is when he is standing. A Vall should have a level topline. His back should be level and when he stands his feet should be under him in a balanced way. So when he starts trotting from standstill it should be easy and fluent and his back should stay at the same level than what it was when he was not moving. Some dogs that have faults in their front end or they are heavier built they drop in the front when they start to move. And that is wrong. Some dogs that have too much angulation in the hind legs tend to throw their legs high in the back and/or the legs go very much under the dog and the loin/back crouches. Fault? My Jonni has ideal proportions (0.66 which is almost the ideal 2:3 (= 0.666...) ) and when he trots he can -at best - hit with the hind leg to the mark that his front end has left. In horse world this would mean the minimum required. When a horse moves well he oversteps with the hind leg the mark the front leg has left. And this means he is "covering ground". One jugde has commented my Jonni " Dekker mye mark.  Bev. seg typ. sunt og eff. "  so he has a good way of moving. But he does not look like a German Shepherd. A Vall can never move like a GSD and it should not. If that is what people want then the dog has either have to be too short in the body (in order to get a good reach) or have over angulation or sloping loin/back which are faults in my mind. A sound way of movement is when the dog can trot affortlessly and saving energy -> he can work all day without becoming tired.
Sorry, had to write this in English. I wanted to comment on your blog but my Swedish is lacking on this kind of discussions.
 
Greetings from sunny and finally summery Finland
Outi & the Valls Jonni & Bella 

Anna

8 juni 2008 12:45

Bra skrivit Outi! Sådana här dikussioner är mycket intressanta.

Den "nya" standarden verkar skapa fler missförstånd och undringar än vad den skapar klara riktlinjer. Om man använder så överarbetade gradartade beskrivningar om bakställ/framställ/svans/rörelser etc. som man skulle behöva använda måttstock för att veta om någonting ska räknas som "fel" eller ej, så blir helt plötsligt en beskrivning av en individ så mycket svårare än vad det hade behövt vara. Risken är att man slutar att se på helheten och istället stirrar sig blind på några få attribut som helt plöstligt tycks ligga "i tiden". För nog bör väl ändå helheten av en individ vara det viktigaste - en harmoniskt komponerad hund med en fin helhet = en bra hund?

Om man börjar ändra på en standard som har funkat i så många år, om man börjar gå in och peta på detaljer och helt plötsligt utförligt beskriva exakt hur ett attribut ska se ut så är det så lätt att man börjar fokusera på enbart detta. - Man kanske som uppfödare vill försöka passa in sin avel i den nya standarden och därmed tar till "lite extra" på vissa områden - helt plötsligt så har man tagit till lite extra lite för många gånger, och man har då helt plötsligt fått fram en individ som inte alls överensstämmer med hur Västgötaspetsen såg ut för 10 år sedan. Det är så lite som behövs, och inom hunderiet så behöver det inte heller ta särskilt lång tid att se denna förändring - på 10 år så kan man kanske ha gått igenom 5 generationer och ändrat typen radikalt.
Kanske inget man önskar, men det är heller inte omöjligt.

Med detta vill jag sälla mig till skaran som är av åsikten att dagens rasstandard bör få sig en ordentlig genomtitt - analysera vad konsekvenserna kan bli av de saker som är ändrade sedan sist. Tycker mig ex. se en tilltagande trend av Västgötar som har verkliga bakbensvinklar - ofta på gränsen till övervinklade - sådana som ser ut som om de knäar när de står normalt. Detta trots att övervinklat bakställ står som fel i standarden. Var går gränsen? Är det ändå inte viktigare med helheten? Beskrivningar i linje med att "En västgöte ska inte te sig knäande i stående position" eller vad det nu kan vara.

Tror "känslan", sättet man "upplever" hur en hund ser ut, ofta ger ett bättre helhetsintryck än om man går in och anger gradtal på hur ett ben/knä ska vara.
Något man ofta använder hos Pembroke Welsh Corgin t.ex, är att Pembroken ska ge intrycket av en "stor hund med korta ben", snarare än en "liten hund med lång rygg". Sådana visuella beskrivningar är nog så effektiva när det gäller att ange rastyp.

Tack för ordet.

Lisbeth

8 juni 2008 13:58

BRAVO!
Det är precis det här jag menade med det försa inlägget i standardfrågan. Kladdandet på standarden har fört med sig fler frågor än svar.
Vad hände förresten med det utmärkta förslag som kompetenta människor dessförinnan arbetade fram???
Försvann detta i Den Stora Oredan?

puck

8 juni 2008 16:55

Det var fel människor som gjorde det!!!!

Ulf

6 juni 2009 16:42

"A sound way of movement is when the dog can trot affortlessly and saving energy -> he can work all day without becoming tired." Outi skriver ungefär vad standarden skriver.
Har någon studerat rörelsemönstret på vargar ? Se för övrigt upp med eventuella förslag till ändringar i standarden. Det kan ge oönskade effekter i en framtid.

Ulf

6 juni 2009 16:44

PS. Glömde nämna att även för en oinvigd ser artikelfotot mycket bra ut.