Titta här vad yngstbarnet har - en egen krönika i tyska tidskriften Fräulein Wunder! Ingrids sida handlar om film, närmare bestämt 50-talsfilm. Mor - som tror sig vet något om svårigheterna - är svårt imponerad.

Fuck You, It’s Over av den skotska gruppen Glasvegas får man väl säga är en lysande titel som väl motsvarar tidsandan. Nu får Yours Truly säkert bassning av familjens stilpolis för fula ord på bloggen, men i alla fall...

Pernilla, blogginlägget hann inte bli färdigt... Här kommer ett förtydligande!

Alltså Glasgovskottarna har med sin nya skiva på pricken fångat dagens globala kris. Den påverkar alla och envar, antingen vi vill eller ej. För hur känns det när du sitter där i ditt överbelånande hem och varslen står som spön i backen? Eller du som redan blivit av med jobbet och har fogden för dörren... Du får sälja bilen (till underpris) och/eller gå till stampen med släktklenoderna (den i Skanstull betalar bäst, bara som ett tips). Det är den verklighet som möter (kommer att möta) många tusentals människor i vårt (hittills) så välordnade land. Yours Truly är inte ett dugg orolig för egen del, vi har visserligen blygsamma inkomster, men nästan inga utgifter, lever billigt, gör allting (matlagning, reparationer) själva, går aldrig på krogen, åker aldrig på semester, köper inget onödigt bjäfs (räknas diamanter till bjäfs?). Det man får dra in på är det dyrbara utställandet, de bensinslukande resorna. Vi kommer att klara även detta, ty vi har varit med förr... (Det var ett jävla tjat!). Jo, men sant, vi krigsbarn klarade den tiden, vi vet tom hur ett riktigt ransoneringskort ser ut... Vi övervintrade oljekrisen (och gladdes åt vår vedspis!), vi klarade 90-talets budgetsanering och därtill sammanhängande arbetslöshet...

Men jag tänker på senare tiders generationer, de som vant sig vid 15 års oavbruten köpfest, där pengar fanns ett par SMS-tryck bort, de som haft PARTY som dagens lösen och livets yttersta mål och mening. Dessa arma kommer att få det svårt att ställa om...

Och det här kommer att påverka alla som föder upp hundar, säkert också annan uppfödning, t.ex hästavel. För när det gäller att dra åt svångremmen, så är nyinvesteringar, t.ex i ett husdjur alltså valp, det som tillhör det mer umbärliga. Vi hör redan att valpregistreringarna har gått ner; för en månad sedan talade SKK:s VD om 10 %, nu är den förväntade prognosen 15 % nergång. Jag är valphänvisare för en populär ras, har de senaste åren dagligen haft 1-3 förfrågningar. Redan i början av året hände något, vårens förväntade rush och ökning att hänvisningar uteblev... Jag tänkte att det hängde ihop med att alltfler spekulanter letar sig fram till uppfödare via föreningens hemsida. Kanske var markanden mättad... Det senaste kvartalet har jag haft fyra telefonförfrågningar; ingen ville köpa valp, tre önskade omplacering av vuxen hund (finns inga), en ville bli fodervärd...

Dock är det ingen brist på folk som ringer, det är förtvivlade uppfödare som sitter med stora osålda valpkullar!

Tackar min skapare att jag gick på magkänslan och drog åt handbromsen i avelsprogrammet. Det finns inget värre än att föda upp valpar som ingen vill ha! Fuck you, it´s over...

Houseimprovements to be continued!




Upplivad av gårdagens framgångar har Yours Truly fortsatt med husets interiör. Nu var den Lilla Blå dvs byrån som skulle tömmas, tvättas samt kånkas ner för trappan till ny och bättre placering. Mina fiffiga planer och uträkningar höll så när på att gå om intet; husfadern (som skulle hålla i ena änden, som tänkt var), förtog sig (ja, inte på detta utan när han böjde sig för att sänka värmen på elementet sa det Quing! i ryggen). Far blev därmed oförmögen till annan kroppsrörelse än mycket försiktig andhämtning och begärde fram värmedynan, som vi brukade ha till valpkullar, så jag förstod att något allvarligt inträffat...








Hur som kan man inte låta sig nedslås i sina ambitioner. "Jag får väl släpa ner byrån själv!"




Det gick jättebra, ända tills vi - byrån och jag - kommit halvvägs, till kröken i trappan. Där fastnade möbelhelvetet! Kom varken fram eller tillbaka! Det blev att krypa till korset och be den vanföre om assistans. Far petade (med lidande min, förvisso!) bort byrån och den blev i sinom tid satt på plats med innehåll och allt. Katterna var i exstas! Katter älskar lådor, kartonger, prassel, trånga utrymmen och spännande nyheter. Nu fick de en ny och ur kattsynpunkt perfekt utsiktsplats. Här är det katten Märta som provar.

---

Vårt lilla hem börjar bli riktigt hemtrevligt och fint... O Joy! O Rapture! Ingrid påminde sig att förr i tiden, före alla Tråkigheter, då höll mor jämt på så här; det var en orgie i bollfransar, brodering av tavlor på stramalj, stickning av tröjor, pynt, målning av köksväggar i pärlgrått med schabloner i falublått... Kreativiteten kände inga gränser! Det trodde ni inte om Högman, he he... Och i morgon ska jag släpa fram mormors sybord, och sen ska vi få se på f....

Småvalpar, ja... Näst uppfödning är hemmapyssel det roligaste som finns. Dessutom har Yours Truly återuppväckt läslustan! Ja! En litterärt bevandrad skottevän har inspirerat till djupa tag i bokhyllorna. Just nu läser jag min födelsedagsbok Regi Bergman, samt om Bismarck och dennes efterföljare, bl.a Hitler - en studie i tyranni av Alan Bullock (lånebok från Astrid, tackar!). Så spännande! Så jag har lite att pyssla med i väntan på kvällens Mankell...
--
PS Webbmästare Michell har julat till det, även hemsidan har blivit pyntad! Tack så mycket! Välkommen att kika www.geocities.com/ulvuskennel

Skotsk terrier Int Ch Floreo Mistletoe


uppf Monika Knutsson-Hall, äg Dan Ericsson Foto: Per Undén




I arbetet har jag kommit att gräva djupt i några gamla årgångar av Hundsport. Det slog mig hur bra kennelklubbens tidskrift var förr - vilken fin balans mellan det rent organisationsmässiga och kennelklubbska, reportage, kynologiskt material, nyheter och mer lättviktig läsning. Och hur bra de skrev! Föregångarna, förebilderna; Björn von Rosen, Stig Ahlberg... det fanns fler.




Och bilderna! Ack vilka bilder som togs av Thomas Fall, Diane Pearce, Charlie Andreas, även senare Per Undén... Guldåldern måste varit vid slutet av 60-talet.




Varför har Hunden kommit i skymundan i hundsporten i Hundsport? This mass of mediocrity! Alla hyggligt pålästa, hyggligt tekniskt kunniga, hyggligt duktiga människor som ändå inte lyckas göra mer än ett halvdant jobb; oavsett från vilket håll man närmar sig. Hundsporten har blivit för populär... Det är många som är med och kappas om utrymmet, så många utställningar, så många titlar. Alla ska få plats på allt fler frimärksstora bilder; sponsor, handler, domare, kanske får också en representant för arrangören vara med. Kom inte och såg att detta har något att göra med kynologi! Det är galapeteri, en lindrigare form av vansinne, fast med hund. Och hunden blir en biprodukt - och vad värre är; ingen bra bild fastnar på näthinnan. Inte ens i de redaktionella rasspecialerna finns någon riktig rasbild - en utmärkt representant för rasen, prydligt och naturligt poserande, alla ben i rätt hörn och utan störande bakgrund. Här ska allt finnas; proportioner, förhållanden, uttryck... En sådan bild på en sådan hund måste till för att man ska ha något att referera till, oavsett om man är uppfödare/domare/utställare eller står vid ringkanten. Per Undéns fullträff ovan på underbara Int Ch Floreo Mistletoe är för mig den bild av Skotten, som jag alltid bär med mig. Hur ska man annars kunna/lära sig att SE? Nyckeln heter att förstå och uppskatta TYP, rastyp. Vi behöver alla the Good Example framför ögonen.




Det finns inget annat sätt.




Observera att jag inte skrivit något om resten av innehållet i HS, och då särskilt alla oändliga varianter av blandrashundar på stränder, etc. Håller inte stränderna på att ta slut? Är det rent av samma stränder? Samma Hundar? År ut och år in! Hur är detta möjligt?




Det kan inte (längre) kallas hundsportmaterial. Jag kan inte se det som något annat än ett utslag av redaktionell despoti, mildrad av ineffektivitet.
--
PS Tilläggas kan att en fin hund som jag blev förtjust i på Mässan och gav mig ilningar i tårna, visade sig ha sköna Mistletoe (som jag såg för 20 år sedan med samma resultat!) som farfars fars farmors mor. Beundransvärt hur skickliga uppfödar har samarbetat och lyckats bevara denna fina och lätt igenkännliga typ!

Si här! Detalj på husets möbel med kungligt förflutet! Nu har Yours Truly givit sig i kast med en del av arvegodset från kära mor - alltså de möbler etc som vid vår tsunami langades in huller om buller i det enda rum som var torrt dvs mitt arbetsrum. Lejonhuvuden i par kröner den kungliga stolen - försökte fota hela stolen, men det var ett elände, stolsryggen är så hög, så hög, ja, själva stolen är inte bekväm att sitta i, men det var väl inte meningen? Vid middagarna skulle de prominenta gästerna sitta raka i ryggen, ryggsida och sits är klädd i präglad buffelhud, (men vassa nitar!) glada delfiner hoppar därstädes... Men det är lejonhuvudena som är själva grejen, tyckte jag, och minns min skräckblandade förtjusning, när jag som liten satt uppkrupen på en av farmors stolar och lät fingrarna följa lejongapens vassa tandrad...



Stolarna stod alltså i mina farföräldrars hem i Hagaparken. Ang den aktuella provinensen är den sådan att Antikrundans Knut Knutsson skulle ge skall av förtjusning! Tillhörde ett möblemang av tolv på Haga slott. Ursprunglig ägare kung Gustaf Adolf, i vart fall är hans sigill inbränt i sitsens undersida. Prinsessan Sibylla skänkte dessa till min farmor, som tyckte att det räckte gott med halvdussinet. Efter farmors bortgång ärvde min mor en. Så småningom kom kungstolen hit, fast min syster sa pessimistiskt: "Det är ingen idé, då förstör bara hundarna den...



- Struntprat, sa jag. Den kommer att stå på ett hundsäkert ställe. Så gjordes... Fast då hade vi inte räknat med katterna... Stolen hade varit exakt 20 minuter i vårt hus, när äldsta dotterns perserkatt Billy vässade klorna njutningsfull mot stolsryggens skinn...



Billy kastades ur rummet och dörren stängdes, men det var så dags då...



Skinnet blev lagat och är nu rengjort och polerat. Hoppas sadelsmörja är rätt medicin?



Detta om kungens stol. Undrans vad den mer varit med om?

... är nu nertagen, tvättad, putsad och upphängd utan ens några smärre olyckor. Så nöjd jag blev!



Den här antika kristallkronan är nämligen en enorm pjäs, stor som en bikupa, vars nertagande kräver mod och stadiga ben på stegen. Så då blir det inte... så ofta... men nu var det oåterkallerligen nödvändigt! En kristallkrona som är smutsig gör inte skäl för namnet, den strålar ej längre i rummets självklara mitt utan är en grå och dammsamlande olägenhet. Den här inköptes i en antikaffär i början på 60-talet. I själva verket den första pryl som Yours Truly införskaffade till det egna boendet. Jag måste varit fullständigt galen, men visste bara att det inte gick att leva utan just denna gamla kristall. Beror på den ärftliga bjäfsgenen - är förtjust i allt vackert, fint, det som glittrar och blänker... Så klart var kristallkronan inte komplett, vilket med tiden uppdagades - alltså när man skulle sätta ihop den. Kostade multum att få kompletterande bitar, varje del i rätt doserad storlek. Men envis som man är så framhärdade jag med min hopplösa pjäs. Den är dessutom rätt svårplacerad... När vi så skulle bli med hus, så skulle huset vara gammalt och med uppväxta träd och helst också trädgård. Och så var det en sak till... Ögat sökte spörjande upp mot taket i de olika rummen, och si! - i det största rummet fanns, till min oerhörda fast outsagda glädje, en tocken där gipsstuckatur med stadig krok i mitten, vilken annonserade passande plats för min hopplösa lampa. Den nyblivne maken såg lite överraskad ut, att hustrun så raskt bestämde sig och var tillfreds med husprojektet. Kunde inte säga som det var, lamphelvetet passade bra!







Alltså, har man börjat komma till den ålder när tankar dyker upp om vad som efter är, så blir man lite bekyttrad. Vem vill ha mors kristallåbäke? Jag säger bara det - slänger ni bort den, kära barn och bröstarvingar - då kommer jag tillbaks och spökar!

The day argued bad... Någon... förmodligen en K-J, alltså en av husets(fars) katter, gissningsvis Märta, som gillar att balansera på gardinstänger, har rivit ner och sabbat min vinterkaktus, samt släckt adventsbelysningen. Den senare fick jag igång, men blomman är rätt vingbruten... Sedan skulle jag ta ner den stora kristallkronan för rengörning och puts.Far: Låt mig...Jag: Nej, jag kan själv!Naturligtvis röck jag sönder elanslutningen...Jag: Ojdå! Det har har jag ju gjort tjogtals gånger förr...Far: Jag vet... Det är jag som får laga den efteråt...Hmmm... Husfar har talat om att pensionera sig, eh... nästa år...Ryms vi under samma tak, dagarna i ända... Uj, hur ska det gå? En karl som i ett halvt sekel arbetat i ursinnigt verkstadstempo... och så jag då, van vid tystnad och kontemplation och ostört skrivarbete, med lagoma avbrott för djurskötsel. Far har i alla fall bakat lussebullar och pepparkakor, sam försvann för en stund sedan till Görla med sopsäckar, sedan till Bergshamra Såg för att skaffa nytt spån. Nu ska jag ta itu med tvätten, samt kristallkronan. Sen får vi se...På grund av dåligt dagsljus och trist exteriör har det inte blivit några stämningsfulla fotoarrangemang, lämpade för julkort. I nödfall får det bli återanvändning. Håller dock ut ytterligare någon dag och hoppas på ljusare tider!Ingen ska säga att Yours Truly inte är optimist...

Regeringen har på goda grunder tagit upp en rad frågor angående djurskyddet.



Man ska se över djurskyddslagen och har kallat till hearing, bl.a var Svenska Kenneklubben inbjuden.



Fick just deltagarförteckningen och kan konstatera att SKK anser inte mödan värd. Det är 70-talet deltagare från närmare 40 berörda myndigheter och organisationer. INGEN hundorganisation på plats! Kennelklubbens förmenta engagemang i hundarnas väl och ve är alltså bara läpparnas bekännelse... Jag kan på stående fot räkna upp en rad områden som SKK borde engagera sig angående djurskydd! Men regeringens hearing angående skattesatser för ideella föreningar kan man springa på! Man går igång på alla åtta... Frälsta själar, Mammons trälar... Värt att notera, eller hur?